Lilla Mysans

Jag åkte aldrig till grannstaden och hälsade på bror med familj ikväll. Jag har mått så konstigt idag. Matt, trött, illameånde. Och Minimys har levt rövare i magen och hittat mina njurar. Det gör ju riktigt ont! Kanske är därför som jag mår lite illa idag, Mini misshandlar mammans inälvor.

I förmiddags åkte jag in till byn och hälsade på på distriktsveterinärstationen. Det var kul. Allt är sig likt. Än så länge, bör jag kanske tillägga, eftersom de är i full färd med att flytta till bättre lokaler lite drygt en mil bort. De hade patienter som de höll på med, så jag kunde inte stanna så länge, men det var mysigt den lilla stunden jag var där. Inget jobb åt mig, dock.

När jag kom hem gick jag och mamma ut med Siska på en liten promenad i det ljuvliga vädret. Sen var jag helt slut och slocknade som ett ljus på soffan. Jag har inte rört mig många steg därifrån resten av eftermiddagen/kvällen.

Idag är vi nere på tvåsiffrigt. Det är 99 dagar kvar tills Mini beräknas anlända. Jösses, jag blir lite rädd. Hur ska vi hinna förbereda allt? Hur ska vi orka? Är det här så himla smart? Men så känner jag Mini misshandla min kissblåsa och känner bara en brutal längtan efter att få hålla det där lilla barnet i mina armar och sniffa i dess hår.

Pappa polisen pratade med Minimys i telefon igår Mini höll på med sin kvällsgympa när jag pratade med pappan och när pappan ville prata med Mini höll jag luren intill magen. Det blev alldeles stilla där inne. Som om h*n lyssnade. När pappan pratat klart satte gympapasset igång igen.

Det är så jag blir tårögd. Min älskade Kärlek! Mitt älskade barn! Jag älskar så att det gör ont i hjärtat ibland.

Comments (0) Mar 09 2010

Nu är jag på plats hemma hos mamma i västsverige. Resan ner gick bra. Nästan ingen trafik (utöver de där satans långtradarna som naturligtvis ska köra om varandra när det väl bli dubbelfiligt, så att man själv inte kommer förbi och som inte bryr sig om att ta bort snö och is från taken, så att min bil blir fullkomligt pepprad med is när man ligger i närheten) och finfint väder.

Minimys har sparkat lite på mormor och jag har ätit rotmos och fläsklägg och är så mätt att magen snart spricker. Jag kan knappt andas!

Lillan ringde förut. Eller det var hennes pappa som ringde, men Lillan ville prata med faster Nenne. Hon skrattade mest och vinkade, men sen kom det ett litet hej där i andra änden Jag längtar efter att hälsa på dem imorgon! Tyvärr kommer jag nog inte orka lyfta Lillan, min rygg och mina fogar skulle nog klaga alldeles för mycket. Men jag kan ju krama och pussa på henne ändå.

Nu ska jag gå ut och socialisera lite med mamma och Partnern i vardagsrummet.

Comments (2) Mar 08 2010

Vaknade tidigt i morse av att det gjorde väldigt ont att svälja. Jag tror bestämt att jag håller på att bli förkyld igen. Attans!

Igår var vi på 30-årskalas hos Kärlekens ex. Mycket trevligt med god mat och god tårta. På vägen dit uträttade vi lite ärenden, köpte present, inhandlade ilägg till bh:n och letade efter en bra bh att ha på natten. Jag hittade ingen. Jag vill bara ha en vanlig bomulls-bh, typ sportmodell. Det verkar som om jag måste leta i någon sportaffär, för i vanliga klädaffärer fanns det inte.

Jag har väntat och väntat på att den där varma perioden av graviditeten ska komma, då när man känner sig varm och svettig. För hittills har jag bara frusit, ända in i märg och ben. Men nu, äntligen, har den kommit. Kärleken klagar på hur kallt vi har det inne (ja, det är ju bara 15 grader när vi vaknar på mornarna innan vi börjar elda, med elpriserna som är nu spar vi på så mycket el vi bara kan), medan jag tycker att det är precis lagom varmt och skönt. Igår kväll låg jag i soffan med magen i vädret och inget på fötterna och pustade medan Kärleken kurade under en filt.

Jag kommer nog inte tycka att det är lika behagligt att vara varm fram i vår/sommar. Men nu njuter jag.

Jag har bestämt mig för att fara och hälsa på den blivande mormodern och resten av familjen och vännerna  nu i veckan. Det är den enda veckan på ett bra tag då jag inte har något alls inplanerat. Sen är det besök på Auroramottagningen, Kärlekens födelsedag, mvc-besök, besök på arbetsförmedlingen och lite sånt varje vecka.

Det ska bli mysigt och roligt att komma hem till mamsen! Jag ska be Minimys sparka lite på henne. Och det ska bli kul att träffa bror och svägerskan och Lillan och bästvännen och Linisen. Om det är okej väglag ska jag försöka övertala mamma om en tur till Ullared för att inhandla bebissaker. Det börjar bli dags att införskaffa såna prylar nu. Det är ju faktiskt bara lite drygt 3 tre månader kvar till nedkomst. Eller närmare bestämt 101 dagar…

Idisen nedkom btw med ett välskapt gossebarn den 5e mars. Om jag ska hoppas på och önska mig något, så är det en förlossning som hennes. Den verkar ha varit alldeles fantastisk! Ett stort grattis till hela Knytte-familjen!

Comments (0) Mar 07 2010

Jahapp, då har man förvandlats till mjölkko. Vaknat flera gånger i natt av att det runnit. Dags att köpa ilägg och en bh att ha på natten.

Tänk att kroppen liksom bara fixar sånt där, alldeles av sig själv. Kroppen är fantastisk!

Comments (2) Mar 06 2010

Ah, vilket underbart väder det är ute! Strålande sol och takdropp. Fåglarna sjunger vårsånger. Jag tog en liten promenad bort till brevlådorna och sopkärlen. Hämtade in ved. Fyllde på fröautomaten, hängde upp en ny talgboll, hackade is från trappen. Nu ska jag göra en kopp kaffe och sätta mig på verandan i solen och få lite ljus på min tallkottkörtel. Sweet!

Men först måste jag ta ut brödet jag har i ugnen. Jo, serru, jag har inte bara en bulle i ugnen, jag har bröd i ugnen också. En annan ugn, men ändå. Kanske ska jag göra mig en macka och ta med ut på verandan.

Förövrigt händer inte mycket. Var på jobbet och sa hejdå ordentligt igår. Tömde mitt skåp och fikade lite med arbetskamraterna. Det är dubbelt det där. På ett sätt är det ganska skönt att vara “ledig”, jag har varit ganska sliten till och från under hösten/vintern (under graviditeten vill säga). Samtidigt har jag svårt att ställa om och göra “ingenting”. Jag har lagt klart pusslet som jag började med i tisdags eller när det nu var. Jag läser en del. Hänger här vid datorn en del. Pysslar omkring i största allmänhet här hemma.

Käraste Idisen håller på och föder barn, hon. 4 minuter mellan värkarna fick jag just rapport om. Ojojoj, så spännande. Jag sätter en femma på att det blir en pojke. Och jag bara längtar tills i juni när det är dags för Mini att komma ut!

Mini har blivit stor och stark de senaste dagarna. Kärleken har missat det lite, eftersom han jobbat natt och inte kunnat känna så mycket på magen. Men imorse vaknade Mini när pappsen kom hem och körde igång med sin morgongympa. Pappan låg och kände en stund innan han somnade.
- Men, OJ, vad var det där?! utbrast han med jämna mellanrum.
- En spark, såklart, svarade jag
- Men herreGUD, hela magen hoppar ju, gör det inte ont?!

Men ont gör det inte. Om Mini låter bli att sparka på symfysen och på blåsan. Det är bara mysigt. Stora, starka Mini

Comments (0) Mar 05 2010

Idag går jag in i vecka 26. Inte klokt vad tiden går.

Minimys är ett riktigt roligt barn. Tidigt i morse låg jag i min ensamhet och fnissade så magen hoppade. Mini har förstått nu att när mamman sover, så ska barnet också sova. Mini vaknar när jag vaknar och börjar röra på mig, sträcka mig i sängen eller prata med Kärleken.

Tidigt, tidigt imorse vaknade jag och var kissnödig. Tassade upp utan att tända några lampor. Jag reflekterade över att Mini inte vaknade. Jag gjorde det jag skulle på toa. Sen spolade jag. Då vaknade Mini, med jordens största sprätt. H*n blev rädd för ljudet när jag spolade. Hahaha, stackars liten!

Sen somnade vi om, båda två.

För att liksom fira sin 26-veckor-i-magen-dag ägnade sig Mini åt ett sprattel-fnatt på förmiddagen, som extra bonus fick mamman sin första spark på revbenet. Det kändes. Men jag låg mest och log. Mammas lilla Minimys!

Idag var vi också på mvc. Jag ligger lite lågt i hb, trots massivt intag av järntabletter, men annars var allt bara bra. Mini hade en hjärtfrekvens på mellan 133 och 140. SF-måttet är 24 cm - precis på kurvan. Blodtrycket inte lägre än vad jag brukar ha.

Jag går kvar hos mvc i Gottsunda, det kändes lite onödigt att byta när jag är nöjd med den barnmorskan jag har. Låt mig säga såhär: Jag saknar inte Gottsunda! Det var skönt att komma hem till landet igen!

Imorgon ska jag ta en tur till jobbet och bjuda på fika som inte blev av förra veckan och säga hejdå ordentligt.

Comments (0) Mar 03 2010

Det har varit en stillsam dag idag, kan man säga. Inte gjort många knop. Låg kvar i sängen länge, men Kärleken låg kvar fram till lunch.

Läst, lagt pussel, sopat verandan och trappan fri från snö, lagat mat, lyssnat på musik, tömt ut askan från kaminen, eldat.

I lördags brände jag mitt vänstra ringfinger på kaminen när jag skulle lägga in mer ved. Det blev en rejäl blåsa. Som sedemera sprack. Och sen sprack lite till, eftersom den sitter i anslutning till en led och varje gång jag böjer fingret spricker det lite mer. Nu är det lite infekterat och äckligt. Jag tvättar och smörjer och donar och det blir bättre och bättre.

Alldeles nyss, precis innan jag satte mig för att uppdatera, lade jag in lite mer ved i kaminen. Vad gör jag? Bränner mig. På min gamla, numer spruckna, brännblåsa. AJ! Men man ska ju se det positiva i det som sker. Jag lär ha dödat varenda bakterie som huserade i såret. Fint!

I natt får Mini och jag sova ensamma, för pappa polis är ute och fångar bovar och banditer hela natten.

Comments (0) Mar 02 2010

Ja, jag gillar snö och vinter. Men nu får det faktiskt vara nog! Jösses, vilket väder!

Bilen startade snällt när jag skulle iväg till Enköping idag. Men det var lite för spännande för min smak att åka på de igensnöade/-blåsta kostigarna här ute. Det var bara att styra, gasa och hoppas på det bästa i de meterhöga drivorna. Snön liksom forsade upp över vindrutan, så mycket snö hade blåst in över vägarna. Det var riktigt läskigt att få möte, för man kunde inte stanna och riskera att fastna i en driva och man kunde inte hålla för långt till höger – man vet aldrig var vägkanten egentligen befinner sig under allt det vita.

Men jag kom fram utan några incidenter.

Tanten på Arbetsförmedlingen var lite sur och bitter, suckade högt och ljudligt över att hon skulle behöva ta hand om mig de sista minutrarna innan sin lunch. Men hon tinade upp efter ett tag. Jag vet inte om det var när jag sa att jag ganska snart ska ha barn eller när jag sa att jag var veterinär.

Oavsett vilket, nu är jag anmäld som arbetslös. Anmälan till a-kassan skickade jag in i fredags. Idag kom arbetsgivarintyget på posten, skickar iväg det imorgon. Sen är det bara att vänta. Och se om jag får några pengar eller om jag får leva på besparingar tills att Mini kommer. Jag sitter inte i sjön på något vis, så det går nog bra, vilket som.

Fick ett välkommet tillskott i kassan den här månaden. Jordbruksverket formligen öser pengar över en, trots att jag inte jobbat för dom på snart ett år. Det var semesterersättningen från förra året som kom. Jag jobbade inte många dagar för dom förra året, ändå var de generösa nog att ge mig nästan 10 lakan i ersättning. Det är för jordgubbsverket man ska jobba om man vill bli rik. Och inte ha något liv.

Tja, det kanske jag skulle göra – höra av mig till distriktet i byn och fråga om de inte behöver lite förstärkning ett par veckor i april eller så. Jag får ju ut typ 20 lakan på 2 veckors jobb. Det klarar man sig ett tag på… Frågan är om jag ids. Dessa jourer kan ta livet av vem som helst…

Nåja, efter uträttat värv på Arbetsförmedlingen åkte jag och storhandlade på Ica Maxi och köpte lite böcker på bokrean. Sex böcker för 370 kr. Det kan man stå ut med. Och nu har vi ju gott om plats för våra böcker också

När jag kom hem hade kaminen nästan slocknat, så jag slängde på de sista vedträna och hämtade lite mer i vedboden. Jag kände mig som barnen på Frostmofjället där jag pulsade fram i knähöga snödrivor med vinden vinande runt knutarna och snökornen ilsket piskande i ansiktet, allt medan jag känkade på många kilo ved. Det var bara geten Gullspira som saknades.

Sen var jag helt slut, så jag och Mini tog en tupplur i soffan innan vi började laga mat åt familjeförsörjaren som var på väg hem i snödrivorna.

Nu sover familjeförsörjaren på soffan, elden knastrar i kaminen, vinden viner och jag lyssnar på Black Sabbath. Mini diggar. Bäst hittills verkar dock Rammstein vara, enligt barnet. Bra musiksmak redan i moderlivet

Jaha, vad ska man hitta på imorgon då? Lägga pussel, kanske? Men min rygg tycker inte om att sitta böjd över ett pussel. Jag undrar hur det kommer sluta med min rygg, varken jag eller Mini kommer bli lättare de kommande månaderna. Jag har ändå bra rygg, aldrig några problem. Bortsett från ryggskottet i somras, då.

Nej, nu vet jag, jag ska baka! Matbröd av något slag. Fast det är klart, då måste jag in till en affär och köpa jäst. Vi får väl se hur vädret är…

Comments (2) Mar 01 2010

Det är verkligen som om man fått kontakt med yttervärlden igen nu när vi äntligen fått vårat internet. Jag har en hel del att ta igen Bara en sån sak som att kunna betala sina räkningar utan större mankemang…

Annars går livet på landet sin gilla gång. Idag hade vi besök av Kärlekens ex med man och barn. Mycket trevligt! God mat (som Kärleken lagat) och god efterrätt (som jag svängt ihop). När de åkt hem somnade vi båda två i soffan som två döda sillar och sov en timme eller så. Återstår att se om vi kan sova i natt. För mig spelar det ju ingen roll, jag har inga tider att passa, men Kärleken ska ju upp tidigt till jobbet.

Ja, i morgon är jag officiellt arbetslös. Ska ta mig in till Enköping i det utlovade snöovädret och anmäla mig på Arbetsförmedlingen, storhandla och kanske kika lite på bokrean. Sen ska jag ta itu med nästa pussel som Kärleken köpte till mig i fredags.

Den värsta yrseln som jag lidit av de senaste dagarna verkar ha släppt. Nu blir jag bara yr om jag reser mig upp för fort eller om jag sträcker på mig när jag står upp. Inga fler svimningsattacker. Det tackar jag för!

Minimys har lärt sig nya färdigheter – att rulla ihop sig till en liten boll och knö ner sig allra längst ner i magen. Tydligen blir det lite trångt där (tror jag det, där är ju en massa bäckenben i vägen) och då blir Mini upprörd och spjärnar ut sin lilla kropp så gott det går. Men det går inte så bra, eftersom det som sagt är en massa ben i vägen. Följden blir att mamman får väldigt ont i sitt bäcken och liksom ner i benen. Antar att det är några sorts nerver som Mini spelar harpa på. Ont som fan gör det. Det liksom trycker på neråt, igår tänkte jag att det måste vara ungefär så som krystvärkar känns. Fast inte.

Det räcker oftast med att jag trycker, ganska omilt, det ska erkännas, på den där stenhårda klumpen längst ner i magen, så flyttar sig Mini uppåt i magen igen.

Jag kan inte begripa varför h*n envisas med att göra så, det måste ju vara förfärligt mycket rymligare och skönare uppe i magen. Och mjukare.

Jag hoppas att min bil startar imorgon, annars kommer jag få problem med a-kassan. Tror jag. Har ingen aning om hur det där funkar, men det löser sig väl.

Comments (2) Feb 28 2010

Lite bilder på tjock-Mysan. Min mage växer exponentiellt. Jag vågar inte ens tänka på hur jag kommer se ut om 14-15 veckor.

Snart dags att säga hejdå till fötterna. Förhoppningsvis ses vi till hösten igen

Comments (2) Feb 27 2010