Lilla Mysans

Jag är ledig tisdag och onsdag, eftersom jag ska jobba nu till helgen. Så det lär bli tyst här tills på torsdag. För något internet har vi inte sett skymten av än i huset.

Comments (0) Feb 08 2010

Helgen har ägnats mestadels åt att pyssla där hemma i huset. På lördagen skulle vi hänga upp en hylla, men insåg att vi saknade plugg. Istället hängde vi upp lite tavlor. Jag gjorde också iordning ute på verandan och bar ner alla krukor till vedboden, hängde upp fröautomaten till fåglarna och skottade snö.

Min förkylning tog nya tag och jag mådde rätt risigt på eftermiddagen med en dundrande huvudvärk. Kärleken skulle på fest med sitt turlag och jag kände egentligen mest för att ligga på soffan och slumra och glo på tv.

Men så var det ju så längesen jag träffade grannen (som nu inte alls är granne utan bor typ 4½ mil bort), så eftersom jag ändå skulle köra Kärleken in till stan passade jag på att hämta up henne. På vägen hem köpte vi pizza och efter husesyn slog vi oss ner i soffan och smockade i oss pizza, läsk och chips medan vi babblade och tittade på film om vartannat.

När Kärleken var färdigfestad åkte jag in till stan för att hämta honom och lämnade av grannen på vägen.

Igår gjorde vi av med några tusen kronor på ikea och coop. Vi köpte nya byråer, fler gardinstänger, gardinhängare, sopsorteringskärl, plugg så att vi kan hänga upp hyllan ovanför soffan och lite annat smått och gott. Bland annat köpte jag en grön liten sparkdräkt med ett ufo på till Minimys, jag kunde inte låta bli Det är det första jag köpt till Mini. Den kommer bli lagom till hösten eller så.

När vi kom hem var vi så trötta att vi inte riktigt orkade skruva ihop byråerna, men jag hängde i alla fall upp lite gardiner i kök och sovrum.

Minimys lever om som en liten apa där inne i magen. Det syns faktiskt utanpå magen när h*n får sina värsta tokryck, magen går som i vågor Det är så mysigt! (Dock inte när h*n använder kissblåsan som studsmatta, det är ganska obehagligt.) Jag längtar så tills att Minimys kommer till oss!

Comments (0) Feb 08 2010

Gud, vad jag har tråkigt! Jag går på bokad lista hela dagen och hittills (klockan är 14) har jag haft två (!) patienter. Alla provsvar är ringda, remissvar skrivna. Nu sitter jag bara.

Förkylningen är på bättringsvägen. Idag behövde jag inte ta nässpray förrän klockan 11 på förmiddagen. Mitt ansikte håller inte längre på att lossna när jag böjer mig framåt. Däremot har jag förbaskat ont i en massa leder – båda höfterna, höger knä, höger axel, vänster fotled.

Jag undrar när vi får ut internet till huset egentligen.

Nämnde jag att jag har tråkigt? Jag vill åka hem och sova!

Comments (0) Feb 05 2010

Fy fasen, vilken vidrig mardröm jag hade tidigt imorse. Jag vaknade och var alldeles förtvivlad. Det är knappt att jag vågar skriva om den, rädd att det blir en sanndröm på något märkligt vis.

Jag drömde att jag födde Minimys och att det var en flicka. Det var svårt att kalla henne för hennes namn, eftersom vi kallat henne för Mini hela tiden i magen. Vi blev hemskickade från BB typ samma dag och jag hade noll koll på spädbarnsskötsel, ammade inte på typ en dag och så, tänkte att hon skriker väl om hon är hungrig. Hon var så fin, hade Kärlekens mun.

Vi packade in henne i massor med kläder, trots att det var sommar och varmt, satte henne i bilen och åkte till någon typ av marknad där vi träffade på massor av vänner som vi visade upp henne för och jag gick jag bar omkring på henne.

Så kom jag på att jag skulle försöka amma för första gången, gick ifrån Kärleken och bästvännen som stod vid ett bord med Linisen och pratade. Jag gick in i någon typ av vänthall eller café där det fanns soffor och stolar och det satt folk lite här och där. Det var ett stort rum, så jag gick ganska länge innan jag kom längst bort i en undanskymd vrå där jag kunde sitta. Då märkte jag att jag inte hade Minimys med mig och blev alldeles panikslagen. Jag sprang omkring där inne och letade och tänkte att jag hade lagt ifrån mig henne någonstans, men hon skrek ju inte, jag hörde henne inte.

Till slut kom jag ut till Kärleken och bästvännen igen och frågade var Mini var någonstans, de visste inte, jag hade ju tagit henne med mig. Nu bröt paniken ut på allvar och jag började rota igenom mina fickor. Då hittade jag henne. Jag hade lagt henne i en plastpåse och stoppat i fickan. Och nu levde hon inte mer.

Fyfan, säger jag bara! Jag mådde inte så bra när jag vaknade!

Du får aldrig dö, Minimys, hör du det! Du får inte dö innan jag gör det!

——————————————————–

Igår låg Kärleken med sin hand på magen och huvudet tätt intill och pratade med Mini där inne. Och Mini sparkades och buffades och verkade tycka att det var helt okej att prata en stund med pappa. Vi har det så bra, vi i familjen Mys! Minimys, Mysbert och Mysan. Jag har sån ofantlig tur! Kärleken kommer bli den bästa pappan ever! Jag längtar tills det är dags för Mini att kika ut, jag vill veta vad det är för en filur där inne. Det är “bara” 17½ vecka kvar eller så. Eller kanske bara 15, eller 19.

Comments (0) Feb 05 2010

Jag glömde ju…

När jag kom till jobbet imorse låg det ett kuvert i mitt brevfack. Det var ett kort från en djurägare som tackade för ett fint och värdigt bemötande när de kom för att låta sin gamla hund få somna in.

Det var fint. Jag blev lite rörd i ögat.

Comments (0) Feb 04 2010

Jorå, jag lever. Har legat däckad i förkylning halva veckan. Det var en ovanligt elakartad form av mancold som drabbde mig. Jag är förkyld så otroligt sällan, det brukar gå många år mellan varven, att jag blir helt sänkt när det väl är dags.

Så jag har mest legat på soffan och snörvlat och hostat och knaprat Alvedon för att hålla febern nere. Stackars Minimys måste ha blivit kokt där inne. Nässprayen är min allra bästa vän!

För övrigt njuter jag av livet på landet. I tisdags när jag var ute en kort sväng för att gå ner till landsvägen där vi har vår brevlåda sken solen och snön gnistrade. Fåglarna kvittrade och åt på talgbollen vi hängt upp. Jag la in lite trädgårdsprylar i vedboden och stod sen bara och lyssnade på tystnaden. Tänk bara en sån sak som att ha ett rött litet uthus att stänga dörren till!

Och igår när det snöstormade som värst tände jag i kaminen och satt i fåtöljen framför kaminen och läste och lyssnade på knastrandet och klappade på Minimys. Ute i trädet var det en hel svärm av domherrar och i hagen satt en liten hare under ett träd.

Och tänk att man kan bli så lycklig över så lite som att få två kubikmeter ved levererad till dörren till ett bra pris av en snäll gubbe från granngården.

Och lika olycklig blir man när man ställt in all skönlitteratur i bokhyllorna i bokstavsordning och allt är prydligt och fint, ända tills man bland alla kartonger hittar ännu en kartong skönlitteratur. Major omflyttningar i bokhyllan.

Olycklig blir man också när man till sist köpt de där två extra bokhyllorna som vi behöver och ställer in dem i biblioteket och allt är jättefint på alla sätt och vis. Ända tills man inser att de två bokhyllorna som man redan fyllt på med ungefär 200 kg böcker står ca 25 cm för långt till vänster, så att det är glapp mellan de tomma och de fulla bokhyllorna. Och nej, man kan inte flytta de tomma, eftersom de går i ett hörn. Bah! När mina bihålor slutar värka får jag vackert lyfta ur alla hundratals kilo med böcker, flytta på bokhyllorna och sen lasta in allt igen.

Men nu är biblioteket i princip klart. Vi har konstaterat att vi har för lite böcker. Det är en bokhylla som nästan är helt tom. Tur då att Kärleken har sisådär tre kartonger böcker i Jämtland.

I helgen ska vi ta itu med sovrummet, måste få in kläder i byråer, jag har två par byxor och några tröjor som jag alternerar mellan, resten ligger nånstans i nån sopsäck. Vi måste tvätta ofta när det är så. Smart som jag var lade jag iaf alla underkläder överst i en säck, så rena underkläder har jag.

Så ska tavlor och gardiner upp och vi måste ha ett nytt köksbord och jag önskar mig två gungstolar (en till biblioteket och en till Minimys rum) och en kökssoffa.

Förut var Minimys mest aktiva tid på kvällen när jag skulle sova. Nu tycker barnet att 05.30 är en utmärkt tid att vakna och göra morgongympa. Igår morse var jag nästan rädd att barnet drabbats av epileptiska kramper där inne i magen, det var sånt liv där inne att sängen hoppade.

Mer nässpray behövs och sen ska jag ta itu med att ringa provsvar som legat till sig under min bortavaro. Efter idag har jag 13 arbetsdagar kvar, sen är jag arbetslös i 1½ månad innan jag förhoppningsvis får havandeskapspeng. Såvida jag inte får det där viket som jag inte hört ett ljud av.

Comments (2) Feb 04 2010

Jaha, det verkar som om jag blivit förkyld. Det började igår morse och eskalerade under dagen. Igår kväll var min näsa en fontän av snor. Jag snöt och snöt och snöt och näsan är nu sådär fint röd och narig – bara för att matcha mina händer.

Nu har fontänen lugnat ner sig och snoret har istället flyttat in i min hjärna. Jopp, så är det. Dessutom känner jag mig misstänkt febrig. Amen, stackars, stackars mig

Minimys lär sig nya saker varje dag. Igår och imorse gjorde h*n världens Matrix-stunt.Det bästa är när h*n springer upp för min bukvägg och gör en baklängesvolt. Ibland tror jag att barnet försöker bryta sig ut genom bukväggen. Till och med pappa polisen blev lite lätt förskräckt när han la handen på magen imorse. Det verkar vara ett synnerligen aktivt barn vi har

Här är förresten en magbild från förra veckan:

Nu är det rent och fint i lägenheten. Kärleken kommer hit imorgon och tar med sig datorn och allt sånt och dammsuger en sista gång. Så nu ska jag åka från den här lägenheten för sista gången. Sweet! Jag kommer inte sakna Gottsunda! Jag tror dock jag kommer sakna vår trädgård och de fina promenadvägarna häromkring. Det finns inte många ställen att promenera på kring huset. Och trädgården har jag ingen aning om hur den ser ut under all snö.

Nu ska jag åka hem till spenaten och fortsätta nysa och hosta framför tv:n.

Comments (2) Jan 31 2010

Tar en paus från flyttstädandet i lägenheten. Det är tur att vi inte behöver städa så noga, de ska renovera vår lägenhet i februari. Så vi behöver “bara” rensa avlopp, städa ur kylskåp och spis, torka ur skåp och lådor och dammsuga bort det värsta dammet från golvet. Det är jobbigt nog…

Igår träffade jag på en i mitt tycke mycket märklig djurägare. Eller reaktionen var märklig. Hennes hund skulle ha ett intyg på att den var frisk. Under min kliniska undersökning hittade jag en avvikelse som gjorde att jag inte kunde sätta min stämpel på att hunden var fullt frisk. Inte utan uppföljande undersökningar.

Djurägaren trodde mig inte, så jag kallade in en kollega som helt förutsättningslöst undersökte hunden, jag berättade inget om det jag hittat. Till min lättnad hittade kollegan samma sak. Formulerade sig på exakt samma sätt som jag gjort, till och med.

Djurägaren blev mycket upprörd. Jag erbjöd vidare undersökningar under dagen för att säkerställa att hunden var fullt frisk, men nej. Hon ville minsann inte ha något intyg då, utan då skulle hon faktiskt gå till en “expert” och få sitt intyg istället.

Hon var alltså inte intresserad av att ta reda på om hunden verkligen var frisk, hon ville bara ha ett papper på det. Vilket jag inte ville sätta mitt namn på, det är ändå min legitimation… Om “experten” ville sätta sitt namn på ett sånt papper, så var så god. Om hunden kolar vippen, så är det i alla fall inte jag som står där med skägget i brevlådan.

I mitt stilla sinne undrar jag vem den där experten är. Eftersom stora djursjukhuset tar emot remissfall från hela Skandinavien eftersom vi har all tänkbar utrustning och alla tänkbara experter på alla områden utom kanske dermatologi.

Oh well, jag undrar om hon fick sitt intyg. Och jag hoppas att hunden verkligen är frisk. Men matte verkar uppenbarligen inte bry sig om sin hunds hälsa…

Nähäpp, om man skulle ta och fortsätta städa då. Nu är det ugn och spis, sedan kyl och frys. Efter det är köket klart. Då är det dags att ta itu med badrummet. Mina händer är röda och nariga, för diskhandskarna har hål i sig. Min rygg värker och mina fötter är svullna. Flyttstäd är inte till för gravida personer!

(På tal om det hade Minimys fnatt och spatt hela dagen igår. Det kändes ungefär som att ha en stor (i onsdags vägde Mini uppskattningsvis 319 gram) padda som var hög på extacy i magen. Ibland undrar jag hur det där barnet är skapt, hur den kan sparka både högt upp till höger och långt ner till vänster samtidigt.)

Comments (3) Jan 30 2010

En snabb uppdatering från jobbet.

Det var tur att jag åkte hemåt när jag gjorde igår, för det var ingen promenad i parken att ta sig hem på oplogade vägar som är ungefär lika breda som min bil. Jag tackar för att jag inte fick möte!

Kvällen ägnade jag åt att packa upp lite småprylar och sen kastade jag mig på soffan och sov en timme eller så.

Med förnyade krafter och med tillåtelse att lyfta saker som väger mer än något kilo satte jag igång med alla boklådor. Jag bar och kånkade och sorterade nästan all skönlitteratur i bokstavsordning, möblerade om i biblioteket så att jag kunde började ställa in böckerna i bokhyllorna och vek ihop kartong efter kartong. Wee, vad fint det blir! Nå måste vi bara köpa två bokhyllor till och tre överdelar till bokhyllorna (det är HÖGT i tak på nedervåningen) och så kan vi börja lasta in facklitteraturen och alla pärmar. Fasen vad fint med ett rum som man kan kalla bibliotek! Det som jag har önskat mig hela mitt vuxna liv!

Nu är det bara resten kvar…

Imorse var det ett äventyr att ta sig till jobbet. Bara att ta sig ut från uppfarten till huset var en pärs. Och jag är glad att jag inte fick möte på kostigarna där ute i spenaten, för då vetefasen hur det hade gått. Jag körde ju fast i en snödriva i tisdags när jag mötte en skolbuss och då var det ändå plogat.

Det tog mig lika lång tid att ta mig till jobbet idag som det brukade göra när jag körde från Uppsala. Tur att jag gick upp och åkte iväg i god tid!

Fyra veckor kvar på jobbet. Jag har fortfarande inte hört något från det sökta viket. Blir jag arbetslös, så får det väl bli så. Jag är för trött och slut för att orka bry mig. Det löser sig sa hon som sket i vasken.

Comments (0) Jan 28 2010

Nu har vi varit hos moderkaksspecialisten och tittat på kakan. Och en massa på Minimys också såklart. Mest på Mini faktiskt, eftersom det var en kandidat med som passade på att lära sig en massa om olika mått och vad som anses normalt och inte på fostret.

Kakan har flyttat sig! Hurra! Den ligger nu helt normalt, om än lite långt ner, men den kommer hinna flytta sig undan i god tid innan det är dags för Mini att komma ut. Risken för kejsarsnitt har minskat dramatiskt! Så nu kan jag börja leva lite mer normalt igen. Och jisses så mycket förlorad sex vi har att ta igen!

Läkaren frågade om vi ville veta könet. Jag började vackla lite, kände mig hemskt nyfiken, men Kärleken ville inte veta. Så då är det bara läkaren som vet. Men han zoomade in på det som fanns där mellan Minis ben och inte såg jag någon snopp, inte. Jag som känt mig bombsäker på att det är en liten kille där inne. Nåja, jag vet ju inte hur det ska se ut, så för så vitt jag vet kan det fortfarande vara en pojke.

Det enda som inte var så bra med det där besöket var att man kunde se ett förkalkat område i hjärtat. Det upptäcks på 3-4% av friska foster och behöver inte betyda något. Men det kan också betyda en ökad risk för Downs syndrom. Jag blev alldeles iskall! Läkaren tyckte jag skulle släppa det, för med den extremt låga risken jag visade på CUB-testet så ökar risken för att Mini har DS med 3 ggr och då har jag fortfarande en väldigt låg risk. Det blir väl typ 1:1500 eller nåt. Enda sättet att veta helt säkert att göra ett fostervattensprov, men då är risken för att mista ett fullt friskt foster 1:200. Alltså inte värt risken. Läkaren tyckte vi skulle släppa det och inte oroa oss, men det är lättare sagt än gjort.

Inte för att det skulle vara jordens undergång på något vis om Mini visade sig ha DS. Och det finns ändå inget vi kan göra åt det. Så varför oroa sig förrän vi vet. Dvs om typ 19 veckor. För alternativet är att ta ett fostervattensprov, riskera att mista Mini som med största sannolikhet är helt frisk. Och om h*n inte är det utan har Downs, så ingår det inte i min föreställningsvärld att ta bort Mini. Det finns inte på kartan, kan inte ens tänka tanken till slut.

Så, nä, jag ska försöka släppa det så gott jag kan. Jag kommer älska Mini oavsett!

Nu sitter jag i lägenheten där vi har kvar dator och internetuppkoppling, eftersom vi inte kommer få ut internet till huset på typ 3 veckor eller så. Det är för mig obegripligt vad det är som ska ta så lång tid. Nåja, lägenheten är nu tom och jag har börjat städa så smått. Det ska bli skönt när det är klart så att vi kan börja koncentrera oss på att få iordning i huset istället.

Ute är det snöoväder, så jag blir inte långvarig här, ska bara diska klart grejorna till kylskåpet och sen drar jag hemåt, annars riskerar jag att fastna i nån snödriva där ute i spenaten.

Comments (4) Jan 27 2010