Men nu har Elvira lite, lite feber. Uff, det gör ont i mig när hon är sjuk!

Undrar om jag kommer våga sova i natt. Händer det Elvira något kan jag lika gärna dö.

Jag ringde BVC när de öppnade och frågade hur vi ska göra med vaccination. Eftersom lillan är snuvig och hostig (men tack och lov ingen feber), så hoppar vi över vaccinationen idag och tar den på måndag istället om hon är frisk.

Nu är det bara att hoppas att Kärleken klarar sig från förkylningen. Imorgon har han fystest inför nya jobbet han sökt. Det vore bra surt om han inte klarade det pga en förkylning! Det vore näst intill katastrof! Så som han har tränat och legat i.

Så pretty please, with sugar on top; hjälp mig hålla tummarna för att Kärleken klarar sig från förkylningen och att han klarar fystesterna imorgon!

Elvira har varit väldigt hungrig. I lördags åt hon en eller två gånger i timmen hela dagen. Boobsen förvandlades till två såriga, tomma skinnpåsar. Very sexy indeed. Fast jag tror inte det är hunger, egentligen. Hon är inne i någon sorts utvecklingsfas och vill ha mycket närhet och tröst. Så jag tror hon tröstsnuttar. Igår kväll var det likadant. Då blev hon arg när det kom mjölk, hon ville helst ligga och torrsnutta. Aj, säger jag om det. Napp gick inte. Hon fick torrsnutta en liten stund, men sen fick jag sluta, det gör för ont. Istället fick jag bära runt henne medan hon krängde som ett skepp i storm. 1½ timme tog det att få henne att somna. Hon skrek åtminstone inte, men idag är jag ganska mör.

Jag sitter här och har lite småångest. Imorgon ska lillis nämligen få sitt tremånadersvaccin. Hujedamej! Jag kommer nog gråta lika mycket som bebisen. Fy, så hemskt att någon ska sticka nålar i min älskade unge! Pappan måste följa med som stöd åt både mig och liten.

Det är nog bäst att jag åker in till stan och köper Alvedonsuppar, för hon lär ju få feber imorgon kväll. Usch, stackars mammas älskling!

Inte hade jag kunnat duscha eller svabba golven heller. Men Kärleken lovade att han skulle göra det idag när han skulle vara ensam med Elvira medan jag roade mig på stan.

Jag var rädd att det skulle bli en jobbig natt också, men lillan har sovit hela natten, åt klockan 7 och somnade sedan om och sov till 10.30. Det gjorde jag med, så jag fick sjukt bråttom iväg till frissan. Jag var i god till ända tills jag kom in till stan.

Där fastnade jag vid ett vägarbete och ett trasigt rödljus som inte slog om till grönt. Jag stod där i tio minuter. Det var inga fina ord som kom ur min mun, kan jag lova. När vägarbetarna vinkade förbi oss tillslut var det lite problem att hitta parkeringsplats… Den här stan är verkligen inte biltrafikvänlig! Tjugo minuter letade jag. Hittade en plats. Ingen kortläsare på parkeringsautomaten, inga mynt i plånkan. Hittade en annan plats. Reserverad fram till klockan 17. Hittade en tredje parkeringsplats. Privat.

Aaaarrggghhh!

Till slut parkerade jag vid domkyrkan för 20 kr i timmen. Och sprang gatlopp till frissan, en halvtimme sen. Hyfsat pinsamt!

Nu har jag något man kan kalla en hårfärg, dvs inte bäverbrunt. Jag har också något man kan kalla frisyr. Bild kommer en dag när jag orkar leta fram kameran och knäppa av den.

Sen ut på stan för att leta klänning till dopet. Svettigt! Jag har aldrig gillat provhytter. Och nu gillar jag dem ännu mindre. Jag är en fläskfia och jag har för lite energi för att göra något åt det.

Jag blev ändå positivt överraskad att jag klarade av att pressa in fläsket i en klänning storlek 38. Då har jag ju ändå “bara” ökat en storlek. Och det svåraste att pressa in var inte fläsket (eller jo, rövfläsket var svårinpressat), det var faktiskt mjölkförpackningarna som var värst. Men det gick, det också.

Sen lite småplock. Träffade en av Kärlekens kollegor på stan i full mundering och stannade och snackade lite med honom. Var in på LundeQ och köpte skrivarpapper och en bok till Viran. Sen tänkte jag fika, men vid det laget hade jag för det första fantastiskt ont i boobsen. Dessutom hade jag en grym hemlängtan. Eller snarare längtan efter en viss liten person här hemma

Otroligt hur mycket man kan sakna någon efter bara fem timmar! Jag kastade mig in genom ytterdörren här hemma och överöste Elvira med pussar och gick och bar på och snusade på henne. Jaja, Kärleken fick också några pussar, men honom bar jag inte på.

Elvira hade skött sig exemplariskt. Ätit snällt ur flaskan, bajsat ett par fulla blöjor, kräkts lite, lekt och jollrat lite, sovit ett par timmar.

Var golvet svabbat? Neee

- Det är ju ett heltidsjobb att se efter den här lilla typen, sa Kärleken som ursäkt.

Yepp, så därför tänkte jag svabba golven nu, när hon sover

• Elvira var 58,7 cm kort och 5500 gram lätt i tisdags
• Storlek 56 börjar bli för smått
• Hon har storlek 2 på blöjor
• Hon gillar att ligga på skötbordet och bli ompysslad
• Hon har vänt sig från mage till rygg två gånger – och blivit lika förvånad båda gångerna
• Hon sover hela nätter sedan 3-4 veckor
• Hon är en nattuggla och somnar för natten runt 23-24
• Hon blir lätt uttråkad och lika lätt överstimulerad
• Hon pratar mycket på förmiddagar och kvällar. Då låter hon som en spysjuk katt
• Hon gillar när man härmar djurljud. Muuu och mjaauu är favoriterna
• Hon gillar sin kompis mjukisutomjordingen som vi kallar Plupp
• Hon orkar sällan vara vaken mer än en timme i stöten
• Babygymmet är ganska trist
• Babysittern är ok i korta stunder
• Babybjörnen är en favorit
• Hon har starka ben och vill gärna upp och “stå”
• Hon blir jättefrustrerad när hon ser en leksak som hon inte får grepp om eller kan slå till. Då gapar och skäller hon på leksaken
• Hon ler mycket och gärna, men har bara skrattat högt två gånger
• Hon flinar som en tok när hon förstår att det vaknas mat, men dröjer det för länge illvrålas det å det grövsta
• Hon somnar varje gång vi åker bil, ofta så fort vi sätter henne i babyskyddet
• Hon gillar inte att ha mössa
• Hon orkar hålla huvudet uppe i ett par minuter när hon ligger på mage, sen gapas det
• Hon gillar att titta på tv, men det får hon inte
• Hennes vänstra öra börjar stå ut från huvudet av någon konstig anledning
• Hon har skavt av sitt hår bak i nacken eftersom hon ligger och gnider bakhuvudet mot kudden när hon ska sova
• Hon kan inte somna om man inte bär henne en stund så att hon får varva ner
• Hon har skiffergrå ögon och en hårvirvel i pannan
• Hon har ludna axlar och öron, men mindre nu än tidigare
• Hon slutar gråta om man trallar på “Bjällerklang” lite överdrivet. LalaLAlalaLA lalalalaLA.
• Hon sträcker på sig som en katt när hon är nyvaken och kurar gärna ihop sig mot ens bröst när man lyfter upp henne och hon inte riktigt vill vakna
• Hon gillar att bada, hon blir nästan helt katatonisk, ligger och stirrar tomt rätt ut i luften ochvevar lite lamt med armar och ben. Man riktigt ser hur hon njuter. Och när man tar upp henne skriks det lite
• Hon är världens ljuvligaste lilla bebis som luktar mjölk och honung, är mjuk och len som sammet. Hon är det bästa som finns

Imorgon ska jag få några timmar på egen hand. Kärleken ska vara hemma med Viran. Jag har pumpat och sparat mjölk i frysen, så jag hoppas det räcker. Jag vet ju inte hur mycket hon äter vid varje mål.

Vad jag ska göra? Jag ska gå till frissan och få en frisyr, förhoppningsvis. Om jag orkar och hinner ska jag försöka hitta en klänning till mig självs om jag kan ha på dopet. Jo serru, för det är ju bara att glömma att jag går i några klänningar som jag hade före graviditeten. Jag har fortfarande sju pannor kvar att losa. De pannorna sitter på röven. Nåja, ett par sitter på magen också.

Det är egentligen tragiskt hur man kan längta och se fram emot ett frisörbesök så mycket som jag gör. Några timmar alldeles för mig själv… Bara jag och mina tankar och min kropp, alldeles ifred. Kanske ska jag ta mig en kopp kaffe och en macka på ett fik också. Bara för att jag kan.

Sweet!

I helgen har jag varit gräsänka eftersom jag övertalade Kärleken att åka med ett kompisgäng och fiska. Såg framför mig hur han kom hem med fina öringar och en och annan abborre. Nu blev det inte så, han satt inne och spelade brädspel med sina polare hela helgen istället

Icke desto mindre kom han hem med fisk. En öring och en abborre. Mjukisfiskar. Till Viran Man vet att man blivit utkonkurrerad när Kärleken kommer hem med presenter till Viran, men inte till mig Det är precis som det ska vara!

Ja, när Kärleken var borta hade jag inte riktigt ro att sitta framför datorn. Jag prioriterade andra saker när Viran sov. Som att äta, duscha, bädda, tvätta, plocka undan, sova.

Och i måndag när Kärleken var hemma höll vi på med ved hela dagen. Vi har fått köpa tio kubikmeter av en “granne” (han bor tre kilometer bort, ungefär), men vi fick hämta det själva. Han kan nämligen bara köra 1½ kubik åt gången och han tar självklart betalt för att lasta och köra hit det.

Vi fick låna hästsläpet här på gården och lastade det knöfullt med ved. Vi fick in ungefär hälften av all ved i ett lass. Det var ju ganska enkelt. Viran sov i babyskyddet i bilen.

Sen skulle all veden av släpet och in i vedboden i snygga staplar och ungefär där började Viran kinka. Så jag bar bebis och Kärleken bar ved. Sen byttes vi av. När Viran somnat lassade Kärleken på ved på skottkärra, körde in den i vedboden, tippade av veden på golvet och jag staplade.

Det tog sin lilla tid. Om vi säger så. Vi hann bara med ett lass den dagen. Nästa lass får vi ta till helgen när Kärleken är ledig igen.

Och igår kom mitt nya tv-spel med posten. Då prioriterade jag annat än datortid när Viran sov…

Nu måste jag börja göra mig iordning. Ska till barnmorskan för slutbesiktning av underredet Det ska dock bli roligt att visa henne vem som fanns där inne i magen. En liten, liten Vira

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Två nätter i rad har hon sovit hela nätter. Hon har vaknat, ätit ett skrovmål och sen somnat om. Två nätter i rad har hon sovit 12 timmar!

Och när hon väl vaknar för dagen är hon pigg och glad, skrattar och pratar och är allmänt ljuvlig. Så orkar hon vara vaken en timme ungefär, sen somnar hon igen.

Inget massa skrikande och kinkande.

På kvällarna somnar hon och sover ett par timmar tidigt, runt 20. Sen vill hon ha mat. Man ser på henne att hon är jättetrött, men jag håller henne vaken. Sätter på pyjamas, byter blöja, pratar och leker lite. Och hon är på ett strålande humör, man kan nästan tro att hon går på nån sorts knark, som hon skrattar och bär sig åt Precis innan kinkandet börjar, lägger jag henne mot mitt bröst, går ett varv på nedervåningen, upp för trappen (som smäller som pistolskott när man går i den), tar ett varv i barnkammaren, in i sovrummet, står en stund vid hennes säng och sniffar i hennes hår, lägger ner henne. Hon tittar upp på mig, gruffar lite och gosar in sig mot kudden och somnar.

Det är ju inte så svårt, det här med att vara mamma

Jag hyser inga illusioner om att det kommer hålla i sig. Men jag passar på att njuta och vara stolt och glad så länge det gör det. För i natt eller imorgon eller en annan natt kommer det vara skrik och kink igen, det är jag övertygad om.

Men fy, så kallt det är ute! Är hösten redan här?

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

1. Hon somnade för natten klockan 21.30
2. Hon somnade själv i sin säng, utan en massa bärande och vyssande
3. Hon sov oavbrutet till 6.30!!! (gissa om boobsen höll på att sprängas?!)
4. Hon åt ett skrovmål och somnade om!!!!
5. Hon vaknade 9.30, åt och pratade en stund med pappan i sängen medan jag gjorde frukost
6. Hon väger 5410 gram och är 57 cm lång och ligger exakt på kurvan
7. När vi kom hem från BVC vände hon sig från mage till rygg för första gången!!!!

Mamma hjärta Viran!