T minus fyra dagar

Jag är frustrerad. Jag önskar att allt vore klart här hemma, så att det bara var att bo, utan att behöva pyssla och dona och greja hela tiden. Jag blir frustrerad över att det aldrig blir klart. Att det ena inte kan ske förrän det andra blivit gjort och det andra blir aldrig gjort för att det tredje måste göras först. Och så är det två viljor och smaker som ska samsas.

Hur länge har vi till exempel haft nätverkssladden hängande i luften tvärs över somrummet så att man måste kliva över den om man inte vill leka limbo? När det bara vore att köpa en sån där grej att plutta in i datorn så att vi kan surfa trådlöst? Och varför har vi inte satt upp tidskrifthållaren på garderoben än? Jo för att då måste vi först ställa lådhurtsen på rätt plats och då hamnar databordet ännu mer till höger vilket gör att nätverkssladden inte räcker alls.

Och hyllan i köket kan vi inte sätta upp förrän vi köpt ett nytt sideboard och det kan vi inte köpa förrän vi köpt nya köksmöbler. Och det måste vi spara ihop till, för först ska vi köpa ny säng.

Ja men ni ser ju.

Idag har vi i alla fall slängt lite prylar på återvinningen, lämnat igen borrmaskinen till luffarn, rensat ut i skafferiet (två öppnade och halvfulla förpackningar gula ärtor tar mer plats än en full förpackning. Vi har allt i dubbel (eller trippel) uppsättning) och fått in mina köksprylar i skåpen.

Imorgon är det skoldag. Hur värdo känns inte det?! Känns som “sådär” stor mening att sitta där i tre dagar till…

Äh, fy vad neggo jag är :|  Det är väl bara för att Kärleken jobbar natt och jag fortfarande inte hittat ett bra sätt att hantera det hela på.

Men om fyra dagar, då jäklar :D Det känns så overkligt. Har det redan gått 5½ år?! Vaffan?! Var tog den sista halvan vägen? (Den första halvan har helt outhärdligt lång och seg!)

Bäst att försöka få lite vila i natt. Talbok och te är det bästa jag kan åstadkomma.