Vad är väl en bal på slottet…?

Vad ska jag skriva? Vad kan jag skriva? Allt är bara så fantastiskt att jag inte finner några ord. Jag har fått så mycket blommor och så många presenter och så fin uppvaktning och jag har skrattat och dragit så på smilbanden att jag har träningsvärk i kinderna.

Och jag är färdig veterinär! :D

 Kärleken hade fixat picknick på golvet i vardagsrummet dagen innan examen

Vissa förbereldelser krävs ju inför en så stor dag som examensdagen. Bland annat gjorde jag en ansiktsmask kvällen innan. Och tidigt på morgonen var jag uppe och sminkade mig för att sedan åka iväg till frissan. Jag blev så grymt snygg i håret och tillsammans med diademet kände jag mig som en nobelpristagare ;) Ansiktet är liksom inte så mycket att göra något åt, det är som det är, oavsett smink och ansiktsmasker.

När jag kom hem från frissan blev det bråttom värre. Det var en timme tills att taxin skulle komma och lösnaglarna var inte fixade, sminket behövde bättras på, saker skulle packas och kläderna skulle på. Vi röjde omkring här som två dårar för att hinna i tid. Vi lyckades precis.

Kärleken blev så otroligt stilig i sin mässdräkt att jag mest hade lust att slita av honom den igen ;)  Jag skulle så gärna vilja lägga ut kort på honom här, men han vill inte det :|

Strax före klockan 13 var jag på plats i Uppsala Universitetsaula. Då var det dags för fotografering av hela årskursen. Kärleken passade på att paxa en plats till sig och ta lite kort på mig utan en massa folk som sprang i vägen hela tiden. Alla kursare var så otroligt vackra! De var så fina i håret (de också) och hade så vackra klänningar och frackar! Kursare I och C hade gjort ett bildspel som vi fick se på innan det var dags för insläpp för anhöriga i aulan. Inte ett öga var torrt. Inte något av mina i alla fall!

 Utstyrsel inklusive capen jag lånat av svägerskan

 

Utstyrsel utan capen

 

Frisyren sedd bakifrån

 

Folk började droppa in i aulan och jag träffade på mamma, Partnern, lillebror med fru och barn. Jösses, så mycket folk det var! Nervös var jag inte, bara väldigt, väldigt förväntansfull. Jag och kursare M skulle ju gå in allra först. Och när dörrarna slogs upp och fanfaren började ljuda började mina tårar att strömma. Tur att det finns vattenfast mascara! Jag hade fullt upp med att hålla tårarna på en “lagom” nivå så att snoret inte skulle börja rinna till råga på allt. Jag log och grät och skrattade och jublade inombords samtidigt som jag skreeed ner för mittgången.

 Här kommer jag skriiiidande ner för mittgången

Ingen kursare snubblade på vägen ner och alla gick till rätt platser och ingen satte sig ner innan standaret var på plats. Vi skötte oss bra. Två gamla kursare var värdinnor och skötte det med bravur. Vi fick lyssna på tal från prorektorn (rektorn kunde tyvärr inte komma) och jag tror inte att någon enda människa hörde vad hon sa eller brydde sig om vad hon sa eller förstod vad hon sa. Låt oss säga att den kvinnan behöver öva på att hålla tal! Grannen och Luffarn skötte ljudet och de berättade senare att de var på väg att trycka på “mute” flera gånger om. Efter talet visades en spexfilm som några kursare gjort. Som jag skrattade! Alltså, jag kan inte fatta att mina kursare är så roliga och smarta och så himla duktiga! Jag kommer sakna alla spex som bara den!

Efter filmen var det ett tal av vår dekanus. Ett något bättre tal får man säga. Jag hamnade åtminstone inte i koma. Ännu en spexfilm visades, även den ganska rolig, men inte i klass med den första. Men jag satt mest och spanade på min familj och flinade som en dåre när jag mötte deras blickar. Så stolt och nöjd!

Därefter följde ett mycket bra tal av ordföranden av Veterinärmedicinska Föreningen. Sen var den stora stunden kommen och hjärtat bultade visst en aning lite extra. Det gjorde det allt. Eftersom jag gick in först satt jag längst bak och fick därför hämta mitt diplom sist. Nej, näst sist, kursare M var efter mig. Det var en lång väntan innan jag fick gå upp och ställa mig i kö! Efter varje namn lästes en liten vers upp. Riktigt vad de sa om mig vet jag inte, jag var allt för koncentrerad på att gå rakt fram utan att snubbla, att ta diplomet med vänster hand, att ta inspektor i höger hand, niga och tacka. Att sedan vända mig mot publiken och niga igen. Vända mig om åt vänster och gå upp för den lilla trappan och ställa mig längst bak.

 Jag är på väg fram för att hämta mitt diplom

 

När diplomutdelningen var klar följde det bildspel vi fått se innan ceremonin, vi kunde ju inte se det när vi stod på scenen. Sen var det fanfar och uttågande ur aulan. Om möjligt ännu lyckligare än 100 minuter tidigare.

Alla anhöriga väntade nere i foajen när vi kom ner för trappen med bubbel och tilltugg. Det skålades och gratulerades och jag fick ännu fler presenter.

Skål!

Poserar med diplomet i hand

 

Ännu mer bubbel

 

Ellas matte med man och tre barn var också där och jag fick bedårande teckningar av barnen och ett vackert smycke av föräldrarna. Det var så roligt att de ville och kunde komma. Jag hade bjudit många fler, men de hade lämnat återbud pga sjukdom, sjukt barn eller arbete. Av bror med familj fick jag ett snyggt halsband och av mamma och Partnern ett silverhalsband med matchande armband. Av svägerskans föräldrar fick jag ett fint kort med pengar i :O

 Bedårande teckningar. Den vänstra på en dammsugare och den högra på Ella

 

Smycken. Det övre från bror med familj, det undre från Ellas familj

 

Fint halsband från mamma och Partnern

 

 

Kort från bror med familj, exmannen, svägerskans föräldrar och från en vän till mamma

 

Kort från mamma och Marita

 

Efter mingel och en massa bubbel var det fackeltåg till slottet för middag och bal. Jag har aldrig varit på slottet tidigare, det var riktigt mysigt. Inte så pompöst som jag föreställt mig. Bland annat hade de en öppen spis där man kunde värma sig efter den blåsiga promenaden. Det gjorde jag. Det bjöds på fördrink (ännu mer bubbel) och jag var allt annat än nykter när vi äntligen fick gå in i den stora salen för att äta middag. Jag hade inte hunnit äta något på hela dagen, bara ett wienerbröd. Och så trötthet, anspänning och en massa bubbel på det…

Den största överraskningen för kvällen var ändå det som låg bredvid min tallrik. En skylt med mitt namn och Leg veterinär på. Japp, där kom tårarna och storsmajlet igen :D

Det var många gäster på middagen – de i garderoben sa att det var 440 pers där. Både jag och Kärleken var vrålhungriga, men det hölls tal på tal innan vi äntligen fick hugga in på förrätten. Jag glufsade i mig den på nolltid, trots att jag ansträngde mig för att äta fint och långsamt.

Vinet till förrätten slank ner ganska fort och lätt det också. Vi sjöng och skrålade och skålade och lyssnade på massor av tal. Det mest minnesvärda talet var ändå från älskade kursare E. Jag grät och skrattade om vartannat när hon pratade. Vilket tal! Vilken talang! Hon var så duktig!

 

 

 Det får plats mycket folk där inne

 

Under sången “Livet leker” ska alla veterinärstudenter stå upp på sina stolar och sjunga och skåla

 

En något lurig liten Mysa med ny namnskylt på bröstet

Till huvudrätten serverades det massor av rödvin och till desserten någon sorts vitt sliskigt vin som jag inte klarade av att dricka. Det gjorde Kärleken istället. Maten var god men det roligaste under hela middagen (förutom alla tal) var ändå när Kärleken somnade under det sista talet, fick ett “sömnryckning” med ena armen och spillde ut vin över halva bordet :D Hahaha! Jag skrattade så jag fick magkramp!

När all mat var uppäten och allt vin uppdrucket gick vi under sång upp en våning där det serverades kaffe och avec. Jag drack Baileys och whisky. Som om jag behövde det… Därefter började dansen. Då dök grannen och luffarn upp igen och vi dansade och drack ännu mer alkohol tills att vi var tvungna att gå. Jag hade kunnat stanna kvar och dansa hela natten!

Jag fick mycket komplimanger för min klänning, för håret och för capen. Vi fick komplimanger, både Kärleken och jag, över att vi var stiliga och vackra ihop. Och jag måste säga att med en sån kavaljer kan man inte känna sig annat än stilig och vacker. Jag tror, på fullaste allvar, att jag, den kvällen, var den lyckligaste människan på hela jorden!

Vissa i familj och bekantskapskrets trodde att Kärleken skulle slå till och fria till mig under kvällen. Och det är nog det enda som skulle gjort mig ännu lyckligare. Det vore det mest romantiska som någonsin skulle kunna ske.

Men jag får väl fortsätta vänta ;)

Mamma och Partnern sov över i vår soffa och frukost intogs inte förrän 12.30 eller något sådant igår. Vi kollade på kort och film från kvällen innan och sen åkte vi hem till bror med familj för att fika och lämpa av mamma och Partnern där.

Resten av kvällen ägnades åt att ligga i soffan, kolla på film och äta godis.

Idag har jag fått ännu en blombukett, den här gången av Partnerns systerdotter. Jag har även fått ännu en present av Kärleken :D En veterinärdocka som jag såg på Dollar Store och som faktiskt liknar mig. Den har till och med samma hårfärg :D

 

Vackra blommor från Kärleken, bästvännen, Kandidaten och Kärlekens bror med familj

 

Massor av blommor! De vänstra är från Partnerns systerdotter

 

En alldeles unik tavla från finaste Fin

 

En borrmaskin från grannen och luffarn :D

 

Egenhändigt målat presentkort från Kärleken

 

Som svar på frågan i titeln: – Jo, alldeles, alldeles underbar!

:D