ZzzZzz

Jag har slutat nysa sjutton gånger i timmen och göra av med sjumilaskogar i näsdukar. Ingen feber. Lite lätt hosta/heshet och den där förbannade huvudvärken som aldrig släpper. Och en förlamande trötthet. Jag är så trött att jag på allvar höll på att somna när jag promenerade hem från Gottsunda C. Jag blundade till och med, benen fortsatte automatiskt att gå men jag tror att resten av mig somnade en mikrosekund.

Jag sover som en medvetslös. Jag märkte inte alls att Kärleken kom hem kl 4.30 imorse och kröp ner i sängen. Även om jag har sovit när han kommit hem andra nätter, har jag ändå på något vis registrerat att han gått i dörren och lagt sig i sängen, trots att jag inte direkt vaknat. I morse när jag vaknade var han bara där.

Såhär trött har jag inte varit sen… sen jag opererade mig.

Det är förvisso skönt att bara vara hemma och vara lat, sitta framför tv och dator, spela lite tv-spel. Samtidigt känner jag mig som en enstöring och tråkmåns. Jag skulle gärna träffa mina vänner, men jag orkar helt enkelt inte. Det känns inte som om jag någonsin kommer orka något alls igen.