Prosit

Förkylningen tar nya tag, det var en envis rackare! Å andra sidan händer det så extremt sällan att jag är sjuk, så jag ska väl inte gny. Inte så mycket i alla fall.

Anställningsintervjun gick som smort och det var ett mycket trevligt ställe! Får jag inte något heltidsjobb inom en snar framtid tar jag det nog. Om de inte hittar någon annan under tiden jag tänker och inväntar svar från andra ställen, såklart. En halvtidslön är bättre än ingen lön, kan man säga.

Imorgon går tåget söderut till västsverige och jobb i 2½ vecka med sjukt mycket jourer. Ja, jag vet att jag bad om det. Just nu känns det dock som en dålig idé att be om så många jourer som möjligt. Fanken, fölningssäsongen börjar ju komma igång nu. Om det ringer någon om en fölning på en jour kommer jag förmodligen att avlida av skräck på vägen ut. Jag har verkligen ingen aning om vad jag förväntas göra. Vad GÖR man?

Vem är det som kör egentligen? Men, det är ju jag! *omg*

Magen full av sushi och kroppen varm av en massa mys och hångel. Nu måste jag börja packa pronto.

Hmm

Om en halvtimme sätter jag mig i bilen och åker mot mitt livs första “riktiga” arbetsintervju. Det är ett jobb som jag väl vill ha “sådär” mycket. Dels för att det ligger 4½ mil härifrån, dels för att det bara är en halvtid. Vilket skulle innebära en massa resande för ungefär lika mycket pengar ut varje månad som studiemedlet var på. Men, det är ett jobb och man får in en fot någonstans. Å andra sidan krävs det att jag får ut mit leg innan jag börjar jobba där, eftersom jag kommer jobba ensam (något man inte får göra på ett tillförordnande). Och eftersom mitt examensarbete är inne på den sista revideringen och inte urkundskollats eller är officiellt godkänt kan det ta ett par månader innan jag har leget i handen, sas.

Imorse ringde de även från ett annat sökt jobb, ännu längre härifrån. Dit ska jag i februari. Ett STORT djursjukhus med chans att påbörja en specialistutbildning. Najs! Men som sagt, det är 10-12 mil dit enkel väg… Så det känns inte som ett alternativ om man inte kan få jobba på en filial här i närheten. Det skadar ändå inte att lägga ut lite krokar.

Jag har däremot hittat drömjobbet. Ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. 100% tillsvidareanställning med 25% av tiden som avsätts för egen kompetensutveckling. Cykelavstånd här hemifrån. Jag vill ha det så mycket att om jag inte får det kommer jag att gråta blod i flera dagar och jag kommer bli den besviknaste nya leg vet’en i hela Sverige.

Bäst att försöka göra sig lite snygg, det duger inte att se ut som en luffare på anställningsintervju.

PS. Idag blev vi äntligen av med vår gamla säng som legat och skräpat i en hög på golvet i vardagsrummet. DS.