Madre mia

Telefonen teg still hela kvällen och natten. Jag fick till och med sovmorgon till klockan åtta och trodde på allvar att det var något fel på telefonen när första samtalet kom.

Det var en kort resa, bara några km hemifrån, så jag tänkte att jag åker dit lite snabbt, sen svänger jag förbi hemma och äter frukost innan jag åker till stationen och läser av mjölkprover.

Hehe.

Första resan var en simpel kalvningsförlamning. Inga konstigheter, bara att ge kalk och åka. När jag kom ut hade telefonen dött och jag kom inte ihåg pinkoden i huvudet. Så jag fick åka hem, hämta min telefon och stoppa in simkortet i den och lyssna av alla fyra meddelanden som hunnit komma på den korta stunden.

Jag åkte till stationen, hämtade pinkod till jobbtelefonen och åkte sen iväg till nästa gård (som ligger även den några ynka km hemifrån, alltså från samma håll varifrån jag kom). Vad det är för fel på den kossan vete fåglarna, jag hittade på lite och misstänker att jag kommer få åka ut igen. Antingen ikväll eller imorgon.

Tillbaks till stationen och lyssnade av meddelandena jag fått under tiden i lagården på en telefon som dog titt som tätt. Grrr!

Ringde tillbaks till djurägare som lämnat meddelanden när jag kom tillbaks till stationen eftersom det inte gick att ringa från den döende mobilen. Läste mjölkprover (det är pinsamt hur dålig jag är på det!), hängde upp tvätt, svarade i ringande telefon och autoklaverade instrument.

En av de som ringde var en djurägare som var hos mig med sin jättesjuka hund igår. Vi pratade om avlivning men djurägaren vill vänta åtminstone över helgen. Jag försökte få ett blodprov, men St Bernhardshundar är svåra I tell you. Jättestora, fina kärl. Men så långt in de ligger! Och så mycket hud de har! Hur ett blodkärl kan rulla flera cm åt vardera håll är för mig en gåta. Jag fick ge upp. Pinsamt men sant.

Hur som helst hade hunden nu blivit sämre och djurägaren tyckte att det var dags för hunden att få somna in. Jahaja, tänkte jag. Om jag inte ens kommer in i kärlet med blodprovsnålen, hur i hela friden ska jag då få in en infart?! Okej, jag får sedera ordentligt och sticka direkt i hjärtat, tänkte jag.

När jag stod där och tittade på bjässen såg jag ett fint kärl på bakbenet och det rullade inte mycket, om man jämför. I med ordentligt med sedering (det är snuskigt hur mycket man får ge till en så stor hund) och när hunden la sig och domnade bort förberedde jag mig både praktiskt och mentalt för att sätta dit en infart.

Döm om min förvåning när den gick i som ingenting! Så, bara! Puh! Den stackars hunden fick somna in där på golvet i undersökningsrummet och jag sympatigrät en liten tår med djurägaren. Det är så bedrövligt hemskt att ta bort sina gamla djur!

(Och jag saknar Ella så att det gör ont, varje dag.)

När jag var på väg hem (runt kl 13) för att äta frukost ringde det igen. Den här gången om en sjuk kanin. De var givetvis välkomna, även om jag inte kan allt för mycket om slika små djur. Jag läste på och ringde även min konsult grannen som är en hejare på smådjur efter sitt tf-jobb i de värmländska skogarna.

Lillkaninen verkade ha en lunginflammation och eftersom deras magar är så himla känsliga kan man inte ge vilket antibiotika som helst, då dör de. Det fick bli ett humanpreparat som vi faktiskt hade hemma och som kaniner tål bra. Hoppas bara att det antibiotikat tar de elaka bakterierna som den stackars kaninen råkat ut för!

Jag var hemma strax efter 15 och då berättade mamma att det hade varit en bonde förbi här och lämnat min mjölkpaddel som jag glömt hos honom. Hahaha! Hur gulligt är inte det, när bönderna kommer hem till en?!

Nu har jag ätit en massa smörgåsar och två stora koppar kaffe och livsandarna börjar återkomma. Jisses, vilken dag. Jag har varit i farten konstant, utan tid för mat eller kaffe, sen kl 8. Min stackars kropp måste verkligen tycka att jag misshandlar den. Vilket jag också gör, iofs.

Nu hoppas jag att jag slippre åka ut något mer idag och för den delen i natt. Men så bra kan det omöjligt vara. Men fram tills att telefonen ringer igen ska jag bara sitta på min röv i soffan och läsa en bok! Så det så!

 

——–*———*———-*———-

 

Uppdatering 30 sek efter publicering.

Jag hann precis trycka på publicera så ringde telefonen. Iväg ut igen för att avliva ännu en hund. Jag sprider bara död och förintelse kring mig, känns det som :(