Ett år

För ett år sen igår såg jag Kärleken för första gången. Vi kikade på varandra i kön och dansade en dans. På något märkligt vis la jag hans namn på minnet – jag som i vanliga fall inte kan komma ihåg knappt mitt eget namn. Full som en kastrull var jag också, vilket gör det hela ännu mer anmärkningsvärt.

Så, när jag blev singel, två dagar senare, kom jag att tänka på den där polisen jag träffade på Värmlands nation. Han var ju jävligt snygg! Namnet kom jag ihåg det också. Slog upp det på eniro – hmmm – det fanns ju några stycken i Uppsala med samma namn. Jag är väl inte den som är den, tänkte jag, och ringde den som stod överst.

Hehe, den personen slängde på luren i örat på mig innan jag ens hann säga vad jag ville.

Jag vågade inte fortsätta ringa, jag kände mig som en stalker-galning. Men jag fick honom inte ur tankarna. En gång till vågar jag, tänkte jag. Och ringde nästa nummer på listan och hoppades att den första jag ringde inte var polisen jag var ute efter.

Nummer två på listan svarade och lät jättetrevlig. Han lät bara väldigt förvånad och fick tänka efter ett tag innan poletten trillade ner. Värmlands nation? I fredags? Ja, jo, det var jag.

Så jag frågade om vi skulle gå ut och fika någon dag. När jag la på luren hade jag helst av allt lust att gäva en grop, lägga mig i den och be någon skyffla över jorden. Herregud, vad hade jag gjort?! Han måste tro att jag är helt galen!

Och så fikade vi och så dejtade vi och så rullade det på tills i maj då vi blev ett par efter något som nästan kan betraktas som den värsta veckan i mitt liv – den veckan då jag väntade på att han skulle höra av sig och säga om han ville satsa på oss eller inte.

Och nu är han “min”. Och jag älskar så jag går sönder och samman (men konstigt nog ändå blir lite mer hel) varje dag och jag är så glad att jag var lite galen och ringde honom på vinst och förlust.

Förövrigt älskar jag att jobba. I alla fall dagar som den idag då man inte far omkring som ett skållat troll i sin bil och knappt hinner kissa eller äta. Bara tre resor idag, jättetrevliga bönder. Tänk att få betalt för att stå och tjôta i en lagård med en massa skojiga, varma, nyfikna, idisslande kossor omkring sig.

Jag och kollegan bytte jourer så att jag fick en ledig kväll ikväll. Istället tar jag hans jour imorgon. Min lediga kväll ska jag ägna åt biobesök tillsammans med mamma och Partnern. Jag ska äta så mycket godis att jag nästan kräks.