En dag i kirurgins tecken…

… kan man säga att det varit idag.

Det var meningen att jag skulle vara ute och åka på bygden idag, men med en man (eller kvinna) kort, fick jag stanna inne och ta hand om smådjuren på stationen. Och jag har skurit och ligerat och klippt och sytt. Hela förmiddagen gick åt till enbart kirurgi – tre hankatter och två honkatter.

Jag tänkte att jag skulle hinna vila en stund på lunchen. Jag var så himla trött! Dels eftersom jag inte somnade förrän fram på småtimmarna i natt, dels pga osedvanligt riklig månatlig nederbörd. Utan att gå in på några vidriga detaljer men JÖSSES! Här gäller det att använda både hängslen och livrem, om man säger så.

Hur som helst blev det inget vila av, jag fick se att det skulle komma en valpkull på besiktning, chipmärkning och vaccinering. Själva jobbet i sig är okomplicerat och går fort – det är det evinnerliga pappersarbetet som tar sån bedrövlig tid! jag satte mig och förberedde alla blanketter och vaccinationsintyg och besiktningsintyg, drog upp vaccin i sprutor och grejade. Annars hade jag aldrig hunnit på den tiden som var avsatt för det besöket.

Så rullade eftermiddagen på. Det sista besöket var det roligaste. Jag hade gott om tid, det var ett klassisk och mycket typiskt fall av trachealkollaps (en sannolikhetsdiagnos med endast anamnes och allmän klinisk undersökning att tillgå) och jag kunde informera oroliga djurägare om tillståndet, ritade lite bilder på vad som händer i kroppen (höh, ingen kommer någonsin betala för mina alster på annat vis än om jag gör dom i utbildningssyfte) och djurägarna var så nöjda och glada (efter omständigheterna – alla vill ju ha friska djur).

Det är sånt som är det roligaste med det här yrket. Att förklara och visa, att göra djurägarna delaktiga, att de är glada och nöjda, trots allt, när de går därifrån.

Hurra! :D

Nu är jag så trött att det riktigt durar i hela kroppen. Ikväll blir jag inte sen i säng, kan jag säga. Jag ska attacksova i natt!