Barnvakt

Den här helgen har gått i barnvaktandets tecken kan man nästan säga. Dels har jag barnvaktat grannens häst. Nu har det inte varit särskilt betungande, eftersom hästen är dräktig och därför inte rids. Jag har bara åkt ut till stallet, fixat iordning mat och mockat och kollat så att hästen inte är döende eller allvarligt skadad.

Idag har jag barnvaktat Lillan. Skruttan har varit förkyld och matvägrat och därför sovit dåligt och varit allmänt gnällig, arg och missnöjd. Mamman och pappan åkte iväg runt lunch och var borta i 2½ timme och vi hade hur mysigt som helst under tiden. Vi sjöng, klappade i händerna, läste bok, tittade på djuren i en annan bok och tjöt och morrade åt vargen och lodjuret, kröp omkring och dreglade på golvet (faster-knaster skippade dregelbiten), tittade på lampan och på Lillan i spegeln, vi lekte häst och tittade på all snö som fallit oavbrutet under hela dagen. Det var bara på slutet då det matvägrande barnet matvägrade mellisen som det blev lite gråt och skrik, grötkladd på golvet, på byxorna och på knasters hår och ansikte.

När jag åkt därifrån sov barnet 2½ timme, åt en ordentlig middag och är nu nöjd och glad. Tänk vad några timmar med knaster kan göra! ;)

Igår kväll var jag och Kärleken i Solna på middag hos vänner till Kärleken. Jag måste säga att jag kände mig lite malplacerad bland jurister, SÄPO-folk och poliser. Vad kan jag tillföra diskussionen, liksom? De måste tyckt att Kärleken fått tag på världens tråkigaste och tystade flickvän. Dessutom fick jag så ont i magen att jag mådde illa ett tag. Tur att det gick över, jag hade ju druckit vin och kunde därför inte ta någon Dexofen. Trots att jag kände mig lite “off” så hade jag en mycket trevlig kväll.

Värdinnan hade (och har fortfarande försåvitt jag vet) en alldeles underbar 20-veckorsmage och när jag fick se den rev längtan i mig som hundra hungriga tigrar. Det var så att jag fick andas och titta bort för att inte börja gråta. När är du redo, Kärleken? Hur kan man längta så efter något som man inte ens kan föreställa sig hur det är?

Igår tog jag sista kvartsdosen Sertralin och det märks idag kan jag säga. The yrsel! Jag har inte känt mig bra alls och magen är helt ras. Men jag har inga myrkrypningar (peppar peppar). Hur ska jag klara av att jobba nästa helg och två veckor framåt om jag ska må såhär?! Jag hoppas och önskar att det snart är över!

Men humöret är det inget fel på, om man bortser från en lite lätt förtvivlan över alla dessa jobbiga symtom, och det är ju änna huvudsaken.

Så nu är min kropp i det närmaste ren från farmaka, om man bortser från en enstaka Stilnoct då och då när sömnen vägrar infinna sig. Nästa ägglossning befinner jag mig i västsverige och Kärleken i alperna. Och det känns lite som om mitt liv står still, som på paus. Ett jobb och en liten minimys(a) i magen vore the shit så att säga.

Awww

De här myrkrypningarna i benen gör mig galen! Jag säger GALEN! Igår tog jag faktiskt till ½ benso för att inte gå upp i limningen.

Idag var det jag som beställde telefontid hos min läkare (jag har listat mig på en jättebra privat vårdcentral – man kommer alltid fram på telefon, de har flera timmars telefontid varje dag. Och om man inte kan ringa på telefontiden så skickar man ett mail så får man svar senast dagen efter, om man behöver en tid finns det för det mesta gott om tider, inom en vecka får man garanterat tid.) där jag ska fråga om jag kan få ett uttag på benso eftersom jag bara har en tablett kvar. Det var väl år och dar sen jag nyttjade benso mer än en gång i halvåret.

Jag hoppas innerligt att det här bara är utsättningssymtom och att det ger med sig när kroppen vant sig att vara utan SSRI. För såhär står jag inte ut med att ha det!

Jag och Kärleken hittade en bättre bot mot myrkrypningar ikväll. Boten börjar på s och slutar på ex :D

Förövrigt har jag och Kärleken varit på en långpromenad i det underbara vädret, vi har städat fint i lägenheten, tvättat lite, jag har gräddat lite våfflor som serverades med sylt och grädde, jag gjorde till och med rent spisfläkten! Jag har varit på skolan och fått underskrift av min handledare att mitt examensarbete är godkänt av henne och lämnade sedan vidare arbetet och godkännandeblanketten till examenskommittén. Nu ska de godkänna det hela, arbetet ska publiceras och allt ska registreras i Ladok. SEN kan jag ansöka om veterinärlegitimation hos Jordbruksverket.

En massa formalia kvar bara alltså.

Och så har jag varit ute i stallet och pysslat om grannens gravida och JÄTTEtjocka häst medan grannen tar en välbehövlig semester hos sina päron.

Nu blir det film och glass i soffan!

Brr!

Jag sitter här och fryser och fryser och jag förstår inte varför. Jag är verkligen iskall, trots stekhet vetekudde, stickad tröja, morgonrock, fleecefilt och te.

Jag har sovit uselt i natt. När Kärleken kom och la sig hos mig började jag gråta, det var som om hela dagens anspänning släppte. Och jag grät och grät tills att jag kräktes (fast då hade jag hunnit ut på toaletten). Bläk!

Jag har drömt mardrömmar, vaknat av att jag gråtit, somnat om och vaknat, somnat om och vaknat. Imorse var jag alldeles dyngsur av svett när klockan ringde och jag mådde pyton.

Men resten av dagen har varit bra. Och det är ju bra :) Ingen kan pigga upp så som lite Lillan-mys. I helgen ska jag sitta barnvakt medan Lillans föräldrar roar sig på stan. De behöver verkligen komma ifrån och bara tänka på sig själva och varandra en stund. Det sliter att vara alldeles ensamma med ett litet barn!

Jag hoppas och tror att de värsta symtomen börjar avklinga, nu är det mest myrkrypningarna i benen som är jobbiga. Det är helt omöjligt att sitta still. Yrseln tror jag beror på mina extremt spända axlar. Kärleken tyckte att mina muskler i axlarna mer var som skelett i än mjukdelar i konsistensen.

Och nu har jag blivit trög i magen istället för helkass som jag var bara härom dagen.

Andra, mycket trevligare utsättningssymtom har jag också blivit varse idag. Mer om det i ett skyddat inlägg nära dig :)

Utsättning och rättegång

De första riktiga utsättningssymtomen börjar komma nu. I söndags var jag helt väck på förmiddagen. Yr, overklighetskänslor, helkass i magen. Igår var jag fruktansvärt irriterad. På ingenting. Sådär så att jag bara ville slå på någon slash något. Väldigt lättrörd, tårarna ligger precis under ytan och vill bryta fram vid de mest olämpliga tillfällen. Svårt att sova.

Jag bara hoppas på att det stabiliseras snabbt. Jag tycker redan att yrseln är bättre, men på lördag tar jag sista kvartsdosen, sen är det slut.

Idag hämtade jag svägerskan och Lillan på centralen i Stockholm. De har varit hemma i västverige ett tag. Att ta sig till centralen var inte så svårt, det svåraste var att ta sig därifrån. Jag följde skyltarna mot E4N men hamnade då på något slags parkeringshus och sen var vi helt lost, både svägerskan och jag och körde mest omkring på måfå. Jag körde i bussfil inne i centrum ett tag, jag körde på Drottninggatan, vi tog en sväng förbi Odenplan och Observatoriekullen och jag bröt nog mot alla tänkbara trafikregler innan vi hamnade rätt. Tur att Lillan sov i bilbarnstolen och inte illskrek. Då hade jag stannat bilen och klivit ur helt sonika.

Självklart passade jag på att mysa och pussa på och busa med Lillan en stund när vi väl var hemma. Som tack kissade hon ner mina byxor och det blev en stor pöl på golvet. Så går det när faster-knaster är för långsam med blöjbytet.

Jag fick ett par rena, torra byxor av svägerskan vilket jag tackar allra ödmjukast för, eftersom att jag skulle följa med Kärleken på rättegång på eftermiddagen. Inte så lyckat att sitta i en tingssal och lukta kiss kanske.

Jag har aldrig varit på en rättegång, aldrig ens varit inne i en tingssal. Det var Kärlekens första rättegång också. Och så var det han (och tre av hans kollegor) som var målsägande i vad man får klassa som ett ganska allvarligt brott. Det råder väl inga tvivel om att den åtalade kommer att dömas för brottet han anklagas för, särskilt eftersom han erkänner. Det är skadeståndsbiten som är lite oviss i nuläget.

Och jo, det var jäkligt jobbigt att sitta där i rättssalen och jag vet inte… bara sitta. Men det blir nog bra det också. Det var nog bra att följa med, in the long run, så att säga. Fast ärligt talat hade jag helst lust att gå ut och gråta en skvätt. Buhu! I pausen gick jag bort till godisautomaterna och fipplade en stund och smyggrinade en stund. Nä, jag är inte en sån som gärna gråter i närvaro av fyra poliser, åklagare och en massa annat folk.

Jag var trött som om jag jobbat en jourhelg när vi åkte hem. Efter soppa och vitlöksbröd somnade jag och Kärleken i 1½ timme i soffan. Gäsp!

Imorgon ska jag till hufvudstaden igen. Dels för att träffa bror med familj, dels för att utföra ett hemligt uppdrag ;)

Tja, det är så landet ligger just nu.

Några foton och en dikt

För ett tag sen var jag och hälsade på min bror med familj i Sollentuna. Lillan har fått en liten tand mitt i munnen och kryper som ett skållat troll, det riktigt smattrar i golven när hon kommer. Och så är hon såklart fasters älsklingsbebis! Sötare än socker och ljuvare än honung.

 

 

p2090339

Spagetti och köttfärssås är en favorit

 

p2090363

Sötast av alla söta barn

 

På alla hjärtans dag fick jag en underbar bukett blommor av Kärleken. Nejlikor och liljor.

p2160003

 

Mer förvånande var kanske att jag fick ett telefonsamtal från Blomsterhallen där de meddelade att de hade en bukett blommor som skulle levereras till min dörr under dagen. Jag hade ingen aning om vem det skulle vara ifrån. En hemlig beundrare kanske? ;)

Nu var det inte så. Istället var det en gigantisk bukett tulpaner från min raraste lilla mamma. Hon hade deltagit i en tävling där man skulle skicka in en dikt och om man vann fick man skicka en bukett blommor till någon särskild person. Mamma vann! (Såklart, min mamma skriver helt fantastiskt bra!) Och så skickade hon blommorna till mig!?

Med mammas tillåtelse publicerar jag den vinnande dikten här:

 

JAG VILLE VARA

 

 

Jag ville vara tåren

på din kind

eller en smeksam böljande sommarvind

som lekfullt rufsar till ditt hår

Jag ville vara stenen

på stigen där du går

 

Jag ville vara takdropp

från ditt hus

eller brasan som ger dig värme och ljus

Jag ville vara täcket

mot din nakna hud

eller ängen till din ära

klädd i blomsterskrud

 

Allt jag ville vara

för att vara nära dig

Allt du nånsin önskar, skall jag vara – just för dig

Jag vill att du skall veta

och tror nog du förstår

att jag är dig nära

varje dag som går

 

Sniff, sniff! Min mamma är så bra!

p2160001

 

 

p2160002

Kärlekshelg

Vilken underbar helg det har varit!

På lördagen bestämde vi oss för att äta hemma ändå och ta restaurangbesöket på söndagen istället. Kärleken tog en ensam promenad medan jag satt hemma i soffan och läste. När han kom hem hade han en blombukett i ena handen och badskum och lyxig choklad i andra.

Eftersom det var så underbart väder tog vi oss en gemensam promenad och passade på att köpa ingredienser till kvällens matlagning och hyra en film.

Sen rörde vi oss inte många meter från soffan resten av kvällen.

Igår var vi på husvisning på eftermiddagen. Ett jättemysigt hus med mycket mark till. Hade huset bara varit en aning större och om ladorna på gården varit i bättre skick hade vi kunnat tänka oss att bo där. För man vill ju gärna bo på ett ställe längre tid än tills att ens barn börjar kunna gå – efter det måste det huset betraktas som livsfarligt. Och för litet. De där ladorna blev man antingen tvungen att riva eller att renovera från grunden. Mycket jobb – oavsett. Men åååh, vilket mysigt hus!

Vi åkte hem, fikade lite och sen in till stan för att ta det där restaurangbesöket. Gudomlig mat! Jag åt en bruschetta som var bland det godaste jag någonsin ätit. Huvudrätten var god den med (färsk pasta med vitlöksfrästa tigerräkor, körsbärstomater och pinjenötter) men bruschettan kommer jag drömma våta drömmar om länge!

Jag var så mätt att jag fick hjärtklappning!

När vi kom hem badade vi skumbad i badkaret, flyttade oss vidare till sängen och sen till soffan för att kolla på film.

Jag somnade med min arm kring Kärlekens midja, snusande i hans nacke.

Jag älskar och älskar och hoppas att man aldrig kan älska slut på kärleken!

Alla hjärtans dag

Jag väckte Kärleken med frukost med kaffe och nybakta scones på sängen. Vi låg kvar i sängen till över 12. Ikväll säger Kärleken att han ska bjuda på restaurang. Och jag som hade tänkt att laga stek a la Mileria. Då får det bli söndagsstek imorgon i stället.

Nu sitter jag här frmför datorn och lyssnar på Lady GaGa medan Kärleken diskar och jag helt och hållet genomlycklig.

Vi firar även en alldeles speciell årsdag idag ;) Förra året skrev jag såhär. Resten får ni lista ut själva :D

Ha en alldeles underbar Alla Hjärtans Dag på dig!