Utsättning och rättegång

De första riktiga utsättningssymtomen börjar komma nu. I söndags var jag helt väck på förmiddagen. Yr, overklighetskänslor, helkass i magen. Igår var jag fruktansvärt irriterad. På ingenting. Sådär så att jag bara ville slå på någon slash något. Väldigt lättrörd, tårarna ligger precis under ytan och vill bryta fram vid de mest olämpliga tillfällen. Svårt att sova.

Jag bara hoppas på att det stabiliseras snabbt. Jag tycker redan att yrseln är bättre, men på lördag tar jag sista kvartsdosen, sen är det slut.

Idag hämtade jag svägerskan och Lillan på centralen i Stockholm. De har varit hemma i västverige ett tag. Att ta sig till centralen var inte så svårt, det svåraste var att ta sig därifrån. Jag följde skyltarna mot E4N men hamnade då på något slags parkeringshus och sen var vi helt lost, både svägerskan och jag och körde mest omkring på måfå. Jag körde i bussfil inne i centrum ett tag, jag körde på Drottninggatan, vi tog en sväng förbi Odenplan och Observatoriekullen och jag bröt nog mot alla tänkbara trafikregler innan vi hamnade rätt. Tur att Lillan sov i bilbarnstolen och inte illskrek. Då hade jag stannat bilen och klivit ur helt sonika.

Självklart passade jag på att mysa och pussa på och busa med Lillan en stund när vi väl var hemma. Som tack kissade hon ner mina byxor och det blev en stor pöl på golvet. Så går det när faster-knaster är för långsam med blöjbytet.

Jag fick ett par rena, torra byxor av svägerskan vilket jag tackar allra ödmjukast för, eftersom att jag skulle följa med Kärleken på rättegång på eftermiddagen. Inte så lyckat att sitta i en tingssal och lukta kiss kanske.

Jag har aldrig varit på en rättegång, aldrig ens varit inne i en tingssal. Det var Kärlekens första rättegång också. Och så var det han (och tre av hans kollegor) som var målsägande i vad man får klassa som ett ganska allvarligt brott. Det råder väl inga tvivel om att den åtalade kommer att dömas för brottet han anklagas för, särskilt eftersom han erkänner. Det är skadeståndsbiten som är lite oviss i nuläget.

Och jo, det var jäkligt jobbigt att sitta där i rättssalen och jag vet inte… bara sitta. Men det blir nog bra det också. Det var nog bra att följa med, in the long run, så att säga. Fast ärligt talat hade jag helst lust att gå ut och gråta en skvätt. Buhu! I pausen gick jag bort till godisautomaterna och fipplade en stund och smyggrinade en stund. Nä, jag är inte en sån som gärna gråter i närvaro av fyra poliser, åklagare och en massa annat folk.

Jag var trött som om jag jobbat en jourhelg när vi åkte hem. Efter soppa och vitlöksbröd somnade jag och Kärleken i 1½ timme i soffan. Gäsp!

Imorgon ska jag till hufvudstaden igen. Dels för att träffa bror med familj, dels för att utföra ett hemligt uppdrag ;)

Tja, det är så landet ligger just nu.