På G igen

När jag väl är på plats och börjat jobba känns det inte alls lika pissigt som det gör innan jag väl är på plats. Det är rätt najs faktiskt. Förutom att jag saknar Kärleken helt sjukt mycket. Sådär så att jag vill höra hans röst i telefonen hela tiden. Min hjärna kommer bli kokt av all mobilstrålning den utsätts för under de veckor jag är bortrest.

Min jourhelg verkar börja lugnt. Jag har bara haft två resor hittills idag. En mastit på ett ställe och så vaccination av tre hästar på ett annat. Jag har hämtat och packat in mediciner, snackat en massa skit med mina underbara kollegor, pratat i telefon med några bönder och rekommenderat än det ena och än det andra, satt mjölkprover och kontrollerat så att jag har allt jag kan tänkas behöva i min bil inför helgen.

Fast just nu kom jag på att jag glömde kolla om jag har avlivningsvätska. Det kan ju vara bra att ha, om man säger. Jag räknar iskallt med att jag måste ut och åka i em/kväll och då kan jag kolla så att jag har det i bilen, annars hämtar jag det på vägen.

Ja, så nu sitter jag med jobbdatorn i knät hemma i mammas soffa och väntar på att telefonen ska ringa. För lite mer än såhär vill jag gärna ha att göra. Annars blir det inga pengar i plånboken.

Jag tror att mobilstrålningen redan gjort sitt med min hjärna. Eller så är det SSRI-utsättningen. Jag har svårartad afasi och kan inte tänka en tanke till slut. Jag var tvungen att anstränga mig bara för att komma ihåg alla steg och vad jag skulle göra med den där mastitkossan. Någon som jag i vanliga fall gör mer eller mindre i sömnen.

Eehm, ööhm, nu ska vi se, mjölkprover. Ja, sprittvätta spenen var det ju. Äsch, jag glömde bomullen. Springa och hämta. Sprittvätta och låta torka. Äsch, jag glömde mjölkrören. Springa och hämta. Äsch, jag glömde att luta röret för att förhindra eventuellt juverbôs att trilla ner och kontaminera mjölken. Kasta röret och tvätta spenen igen. SEN kunde jag ta ett (förhoppningsvis) rent mjölkprov.

Hur det ska gå med mer komplicerade saker återstår att se…

Yrseln är i alla fall något bättre nu. Vilket är skönt, eftersom det känns allt annat än trafiksäkert att köra omkring och ratta bilen som en yr höna.

Det får gärna ringa lite ikväll, men jag är glad om jag får sova lite inatt och att första samtalet imorgon inte kommer kl 5.10.

Nu ska jag fortsätta nöjesläsa Middelsex av Eugenides (jepp, samma författare som till The Virgin Suicides). Den är helt okej.