Lördagsjour

Det var helt dött på distriktet igår. Jag hade inte en endaste resa på hela eftermiddagen eller kvällen eller natten. Det var supertråkigt! Det ringde en man som hade en ordentligt sjuk hund. På det han berättade för mig i telefon rekommenderade jag stort djursjukhus och eventuell stationärvård.

Jag somnade på soffan på kvällen. Det var dumt. Jag hade svårt att sova senare när det var meningen att jag skulle sova.

Imorse ringde telefonen strax efter kl 6. Det var ett riktigt akutfall med en trumsjuk ko. När jag kom fram hade bonden stuckit kniven i henne för att lätta på trycket. Tack och lov hade han stuckit på rätt sida och på ungefär rätt ställe och inte med den skitigaste morakniven heller.

Han räddade säkert kossans liv, men det är väl inte att rekommendera att hacka en kniv i kossans mage på det där viset. Trumsjuka (eller tympanism som det heter på finspråk) innebär att gas ansamlas i kossans våm. Eftersom en ko rapar flera hundra liter gas om dagen sväller de snart upp som en ballong om de av någon anledning inte kan rapa. Den svullna våmmen trycker på de stora blodkärlen så att blodet inte kan komma tillbaks till hjärtat och därför inte ut i kroppen igen. Kossan dör av hypovolemisk chock. Det finns olika anledningar till att en kossa inte kan rapa. Hon kan ha satt något på tvären i matstrupen. Det är väl inte helt vanligt nu för tiden. Hon kan ha ätit olämpligt som gör att det bildas små bubblor som liksom fångar gasen i våmmen. Hon kan också ha kalvningsförlamning. Om kossan får kalciumbrist stannar hennes våm och gasen kan inte komma ut.

Nu var ju kossan inte trumsjuk längre och jag vet inte varför hon blev det till att börja med. Men jag gav henne lite kalk eftersom hon hade torr mule och var lite kall och hade kalvat under natten. Jag la också ner en slang genom munnen ner i våmmen där jag hällde i vatten och olja (olja bryter ytspänningen om det är så att trumsjukan beror på skumbildning i våmmen). Hon fick lite snälla våmbakterier att äta av bonden också och hon fick lite smärtlindring. Det känns nog att få en kniv i magen. Fast ärligt talat gör det nog ännu ondare att nästan sprängas till döds av sin egen mage.

Åt såret efter kniven gjorde jag inget. Det var smutsigt gjort och att sy in bakterier är obra. Att sy igen bara huden gör varken till eller från när det dessutom är hål i våmmen.

Därefter åkte jag till stationen och läste av mjölkprover och grejade i största allmänhet. Åkte till en gård där det var en kossa med akut mastit, en annan med subklinisk mastit och en ko med dålig aptit. Den dåliga aptiten beror säkert på att hennes löpmage ligger fel. Den låg på vänster sida. Den kossan skulle behöva rullas och löpmagen fästas på rätt ställe med suturer, men jag har bara setts det göras en gång, så det är inget jag ställer mig och gör på egen hand första gången. Hon får stå på diet tills på måndag då jag och chefen åker ut och rullar kossan så jag lär mig det en gång för alla.

Därefter direkt till en annan gård där det var en sinko som fått en riktigt snuskig pyogenesmastit. Bläääk! Den bakterien är riktigt jäkla äcklig. Mjölken ser ut som och luktar som var och kossan blir oftast inte bra trots behandling. Trist.

Tillbaks till stationen och sätta mjölkprover, fylla på bilen och sen hem och äta frukost trots att det egentligen var lunchdags. Jag hann inte göra det imorse, jag fick bara kasta mig iväg.

Eftermiddagen har varit lugn. En resa till en ko där djurägaren trodde att hon skurit upp sitt juver och att det hängde ut juvervävnad genom såret. När jag väl kom dit såg jag att det inte var någon juvervävnad utan ett stort koagel. När jag drog loss koaglet rann det ut en massa var. SOM det luktade. Jag är verkligen inte kräkmagad (det är dumt att vara det om man är veterinär) men fifan vilken stank! Som surströmming och var blandat. En sprucken juverböld alltså. Inte mycket att göra. Men det var ett fint avelsdjur och jag hade ändå åkt dit och bara det kostar en tusenlapp eller så. Så då kunde vi lika gärna göra ett försök att behandla.

Hur kommer det sig att det bara är äckliga lukter som sätter sig fast i hud, hår och kläder? Var, skit, rök. Sällan smultron eller nyklippt gräs eller nybadad bebis.

Som jag skurade mina händer för att bli av med stanken! Ja, jag använde handskar. Nej, det hjälpte inte.

Sen har det varit lugnt. Ett samtal från en orolig hundägare vars hund jag eventuellt kommer att behöva titta på imorgon.

Ikväll ska jag inte sova på soffan. Idag ska jag somna i vettig tid och sova till klockan åtta imorgon bitti (yeah, right!). Men först ska jag prata, prata, prata med Kärleken i telefon.