Igen

Mammas bredband ligger nere och jag sitter på stationen och grejar med papper, provsvar och journaler. Uppdaterar i all hast.

I måndags hade vi fullt upp och jag var inte hemma förrän kl 19 på kvällen. Jag var verkligen som ett utskitet sviskon den kvällen. Dels pga fysisk trötthet efter en elva timmar lång arbetsdag. Dels eftersom min sista resa var den jobbigaste resan jag vet. Avlivning. Häst.

Det var min första “egna” avlivning häst. Det var tack och lov inget superakut och det var inte första gången djurägaren avlivar en häst heller, så allt var lugn och stilla. Vi gick iväg långt upp i skogen eftersom det är ett stort stall med många ungdomar och barn som har häst där och det var ingen farmakologisk avlivning som skulle göras.

Jag tycker att det snällaste mot hästen är att avliva den mekaniskt (alltså med bultpistol). Det är så momentant att den är borta innan den ens har nått backen. På den här stationen har vi inte Somulose (som är ett dunderstarkt avlivningsmedel till häst) utan vi får avliva med vanlig avlivningsvätska. Man får ge brutalt mycket innan hästen är död och jag kan inte tänka mig att det är särskilt trevligt för en häst som är ett utpräglat flyktdjur att vingla omkring och inte kunna stå på benen innan den blir medvetslös.

Lik förbaskat är det riktigt vidrigt vara den som har fingret på avtryckaren och sedan höra knallen och se hästen som stuper som en fura.

Jag blev lite chockad tror jag, jag hann aldrig bestämma mig för att trycka på avtryckaren innan jag hade gjort det. Den fina, fina hästen stod där och myste och blev klappad på och sen var den bara borta. Usch usch usch! Jag är inte bara veterinär, jag är bödel också :|

Igår var jag inne på smådjursmottagningen. Det verkade bli en lugn dag, men så fick jag ta in ett akutfall direkt på morgonen och kön med bokade patienter bara växte och växte och jag hade inte hunnit skicka de e-recepten jag skulle skicka och inte packa ur bilen och inte packa mediciner som skulle ut till djurägare. Puh! Det var svettigt hela förmiddagen för att försöka jobba in tiden jag kom efter på morgonen. Lunchen bestod av en pizzabit på stående fot.

Eftermiddagen var lugn i alla fall med bara en enda honkattskastration. Det är ganska vilsamt att stå där i operationssalen och pilla och ligera och sy i sin ensamhet. Jag är förmodligen lite störd, jag gillar verkligen det klickande ljudet från nålföraren. Det gör mig lugn och glad på samma gång.

Idag har det varit hästar för hela slanten. Vaccinationer, munkollar och provtagning av hingst inför naturlig betäckning. Inte så jobbigt, men långa resor och mycket tid i bilen. Ikväll ska jag strunta i tröttheten och åka hem till bästvännen och tjôta, gulla med lilla Linis och skissa på min nästa tatuering.

Imorgon är det jour igen…