Prolaps

Ibland är livet märkligt.

För några dagar sedan pratade jag och Smulan om livmoderframfall på ko i kommentarerna. Jag kände mig hyfsat ringrostig på vad det var man skulle göra, så jag fräschade upp minnet.

Idag satt jag och kollegan och snackade om ett jobbigt livmoderframfall han hade haft (eller ja, som kossan hade haft såklart) för ett par veckor sen (förövrigt samma livmoderframfall som jag och Smulan pratade om) och jag ställde lite frågor och bad om tips om och utifall att jag skulle råka ut för ett på jourtid.

Kollegan åkte ut på nästa besök och kollega nummer två kom in samtidigt som jourtelefonen ringde. Gissa vad?

Hur osannolikt är inte det?! 10 minuter efter vi pratat om och gått igenom i detalj vad man ska göra och vad man ska tänka på ringer telefonen om ett livmoderframfall.

Så det var bara att ringa till den djurägaren som jag skulle besökt för att avhorna några kalvar och säga att vi får ta det en annan dag, en uterusprolaps är en aning lite akutare…

In och utvrängda kolivmödrar är stora och ganska äckliga! Jag tänkte lägga in en bild på hur det ser ut i slutet av inlägget. Kolla inte på den om du är kräkmagad.

Jag började med att lossa den efterbörden som satt kvar. Det var inga problem, den föll av nästan av sig själv. Sen tvättade jag av livmodern med vatten. Den var ju hyfsat full i skit och halm eftersom kossan såklart legat ner med livmodern liggandes i skiten på golvet. Därefter gav jag en liten dos oxytocin intravenöst för att livmodern skulle dra ihop sig. Kossan stod upp, så jag gav henne inget kalk. Sen började jag försöka få in livmodern igen, men kossan var orolig och krystade emot lite. Det fick bli en epidural.

So far är min successrate för epiduraler fortfarande 100%

Bonden fick hålla koll på kossan och på kossans svans med ena handen och hjälpa mig att stötta upp livmodern med den andra medan jag började trycka in den. Inte helt enkelt. När man stoppar in den på ena stället ploppar det ut på andra. Man jobbar lite i uppförsbacke också när kossan står upp eftersom kossans bäcken lutar neråt-bakåt. Men den sista biten slurpade in nästan av sig själv.

Så gäller det att vränga den rätt hela vägen ända långt ut i hornen på livmodern när den väl är inne så att den inte trillar ut igen. Vissa syr igen vulva med sk flessasuturer efter ett sånt ingrepp, men det tycker jag verkar dumt. Suturerna hindrar inte kossan från att krysta. Och om hon krystar med stålpinnar i vägen kommer livmodern sluta i strimlor. Bonden var mycket skeptisk över mitt beslut att inte sy ihop och jag kommer säkert att få äta upp det när de ringer sent i natt och ber mig komma ut och stoppa in den utkrystade livmodern ännu en gång.

Jag tryckte ut livmodern inne i kossan så långt jag nådde med mina armar. Jag tror tyvärr att det var ett hål jag kände där i taket på livmodern, men jag vet inte. Jag har ju aldrig gjort detta tidigare. Det var första gången jag såg en prolaps irl. Bonden lär bli varse det i så fall. Om det är ett hål alltså. Då finns det bara en utväg…

Jag avslutade med att lägga in två terramycinuteritorier eftersom livmodern inte var precis ren när jag stoppade in den och eftersom jag misstänker en skada på livmodern.

Återstår att se om kossan överlever.

Så har jag klarat av min första uterusprolaps och jag hade tur som åkte på ett “lätt” fall första gången. Det var i alla fall ingen liggande kossa och bonden hade upptäckt problemet och ringt tidigt.

Nu tänker jag lägga in bilden… bara så att ni vet. De där “plupparna” som är på livmodern är där moderkakan fäster in. De kallas populärt för kottar (ett ganska deskriptivt smeknamn. Jag undrar om det kommer från ordet kotyledon, fast kotyledonerna är ju faktiskt de som sitter på fosterhinnorna, alltså på fostrets sida. På finspråk heter dessa “pluppar” som man ser på bilden för karunkler).

 

db_uterusprolaps-rind-0022