Sista jouren

Sista jouren avklarad för denna gången. Och det var hektiskt vill jag lova. Jag kom hem kl 22.30 igår och hade då jobbat konstant från kl 8 på morgonen med ett kort avbrott för mat kring 20-snåret.

Jag hade jouren natten till igår också. Telefonen ringde 2.30 på natten om en tik som var på väg att valpa och krystat i 1½ timme utan att något hade hänt, nu brörjade krystvärkarna avta. Jag skickade dem direkt till ett djursjukhus. Finns inte mycket jag kan göra i det läget – det lutar ju starkt åt kejsarsnitt och det har vi inte möjlighet att göra här och även om vi hade det hade jag inte kunnat göra det ändå eftersom jag aldrig gjort det tidigare. Så jag kunde sova vidare.

De planerade resorna på dagen igår gick bra. Två kalvningsförlamningar på morgonen. När jag var på stationen för att köra några blodprover kom det in en tjej med ett gammalt, jättesjukt marsvin som jag blev tvungen att avliva. Alltid lika sorgligt :(

Därefter åkte jag ut till en gård där de har problem med juverinflammationer orsakade av staf. aureus som är en arg och lurig liten bakterie. Den gömmer sig gärna inne i juvervävnaden och ger ofta subliniska mastiter som man kanske inte lägger märke till i första taget – det enda man upptäcker är att celltalet i mjölken går upp och man får anmärkning från mejeriet. Det luriga är också att bakterien smittar och har man då korna gående i lösdrift där de ligger på samma båspallar och går och droppar mjölk lite här och var är snart varenda ko smittad.

Ett tredje problem är att bakterien inte jättesällan utvecklar resistens mot vanligt penicillin. Såna kor ska man naturligtvis inte behandla utan skicka direkt till slakt.

Hur som helst tog jag en hel drös med mjölkprover på gården. Det var 9 kor som skulle provtas och varje juver har fyra spenar…

Därefter skulle jag kika på en ko som varit lite hängig på morgonen. När jag tittade på henne var hon i princip döende. Hon hade 36,1 i temp (normalt har kor 38-39 grader), låg ner och var knappt kontaktbar. Jag gav henne en flaska kalklösning och antiinflammtorisk medicin. Mjölken var alldeles gul och allt detta sammantaget gör att man fattar misstankar om en infektion med e. coli. Jag bad djurägaren ringa under eftermiddagen om hon inte blev piggare. Han hörde inte av sig något mer, men när jag pratade med honom imorse hade hon legat död i sin box på morgonen :(

Därefter avhornade jag en stor tjur. Det var ett pyssel! Först fick han en himla massa lugnande och när han la sig ner lokalbedövade jag och satte fast gummiband runt hornbaserna för att minska blödningen. Sen var det bara att sätta igång att såga av de där hornen och de var stora! Trots alla gummiband stod det som strålar med blod ur ena hornet, men jag vred om några gummiband till och tillsist fick jag stopp på det. Därefter satte jag in en ring i näsan på honom. Stackarn, det kan inte vara lätt att vara tjur :)

Därefter fick jag ett samtal om en liten minihäst som fått problem med ena ögat. Jag åkte dit och såg att hästen hade ett litet sår på hornhinnan och satte in behandling mot det. Samtidigt som det ringde och ringde i telefonen. Stress!

Jag åkte vidare till en gård där jag varit på morgonen med en kalvningsförlamning. Hon hade fortfarande inte gått upp, så hon fick en omgång till. Medan jag var där ringde det en djurägare med en hund som varit i slagsmål och slitit sönder sitt öra.

Jag åkte till stationen och mötte upp hunden som mycket riktigt hade slitit sönder hud, brosk och allt i örat. Det var bara att söva ner hunden och sätta sig att tråckla. Först miniliten tråd och nål för att sy ihop brosket. Pilla pilla. Därefter huden på insidan av örat och sen huden på utsidan av örat. Det tog sin tid! Antibiotika och smärtstillande såklart.

Medan jag höll på med det sista ringde telefonen två gånger – en djurägare med ännu en biten hund. Det lät som om man skulle behöva göra lite grundligare undersökningar av den hunden eftersom den blivit biten rakt över ryggen och hade lite problem att gå och var allmänt chockad. Så den skickade jag vidare.

Men så var det ett samtal om livmoderframfall på ko långt bortibort. Så när jag var klar med hundörat åkte jag ut och reponerade en livmoder vilket var lättare sagt än gjort. Kossan krystade som en idiot, trots massiv epiduralbedövning. Jag fick in livmodern till slut men kossan bara fortsatte och fortsatte att krysta. Jag visste att jag reponerat livmodern ända ut i spetsarna, jag var till och med inne med en petflaska för att nå ända längst in och det fanns inte så himla mycket mer jag kunde göra. Så jag tvättade av mig och åkte därifrån.

Jag hann just hem och sätta mig och ta två tuggor mat innan telefonen ringde. Kossan hade krystat ut sin livmoder igen och bonden ville att vi skulle göra ett försök till innan vi gav upp. Det var bara att sätta sig och åka långt bortibort igen och trycka in livmodern på nytt. Lättare sagt än gjort när kossan krystar för kung och fosterland, men det gick tillslut. Som en sista utväg gav jag henne lite lugnande för att hon skulle lugna ner sig och kanske sluta upp med att krysta på det där viset.

Icke. När jag tvättat av mig och kikade in i lagården var hela livmodern ute igen. Det var inget annat att göra än att leda ut henne på gårdsplanen och skjuta henne.

UFF!

Så onödigt.

När jag väl kom hem runt 22.30 var jag helt och hållet slut. Jag fick i alla fall sova hela natten och morgonen fram tills att min väckarklocka ringde. Man ska vara glad för det lilla. Och jag drog nog in en hel del pengar igår.

Idag har jag varit inne på smådjursmottagningen och kastrerat hankatter, avlivat en katt och ett marsvin, tömt analsäckar, helrakat en katt, kollat på några knölar och en massa hundöron. Men ikväll har jag ingen jour och jag ska bara läsa och slappa hela kvällen och äta igen allt det som jag missade igår. Jag vill ju inte bli spinkigare än jag redan är.