Knnffhrv

Och ångesten sprutar ut varje por och katastroftänkandet går inte att hejda och allt känns bara hopplöst och meningslöst och jag tänker att i värsta fall skiter sig allt och jag mister Kärleken när jag måste flytta till dit jobben finns.

Det är vidrigt att behöva välja mellan sitt livs kärlek och jobb. Det är inte schysst! Hör du det kosmos?! Hur jag än gör blir mitt liv bara skit och piss och bajskorv!

Jag måste försöka samla mig nu, sluta angsta. OCh jag märker hur svårt jag har att klara av såna här saker utan SSRI och det känns som ett nederlag och som om något är förstört och att jag aldrig kommer bli hel någonsin igen så jag kan lika gärna ge upp direkt.

Dilemma och big time beslutsångest

Jag skulle inte sagt att jag ville ha det där jobbet. Jag visste att det var deltid. Men jag trodde inte att det skulle vara mindre än halvtid. Snarare 42,5%. Vilket skulle ge i runda slängar 8000 ut efter skatt. Ett jobb som vara endast i 6 veckor över sommaren.

Efter att ha pratat med stora djursjukhuset har jag alltså två alternativ:

1. Jag börjar jobba på stora djursjukhuset så snart som möjligt fram till och med augusti. Jag jobbar endast 80% , dvs endast 4 dagar i veckan, vilket ger mig ca 14500-15000 i bruttolön. Ser jättebra ut på ett CV och det är ett vik som sträcker sig över 5 månader och jag kommer att lära mig precis hur mycket som helst. Men jag kommer att få köra den vidriga vägen Uppsala-Enköping-Västerås-Djursjukhus dvs ca 10 mil enkel resa ungefär 88 gånger ena vägen och 88 gånger andra vägen under dessa fem månader och hoppas att jag inte somnar vid ratten och kör ihjäl mig på kuppen. Jag kan gå med i A-kassan och om jag sköter mig bra kanske de till och med vill ha mig kvar.

2. Jag jobbar 3 veckor i april-maj på distriktet där hemma, ytterligare 2½ vecka i början av juni och tre veckor i augusti. Från midsommar och hela juli (6 veckor) är jag här hemma och cyklar till jobbet jag har 17 timmar i veckan och får inga fina meriter i mitt CV och ingen höjdarlön och kan inte gå med i a-kassan. Minimal chans till förlängning.

Jag är så himla frustrerad och ledsen och uppgiven nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till och alla vill ha besked nu och helst igår och det är inte ens säkert att det är ok för de på distriktet där hemma att jag jobbar så och det är inte säkert att jag får det där 42%-jobbet heller och om jag tackar nej till stora djursjukhuset kanske jag står utan helt och hållet.

Jag VILL INTE ha det såhär!

Snälla hjälp mig fatta ett beslut, snälla

Yeah

Idag kan nog bli en bra dag. Den har alla förutsättningar.

Vaknade kl 7 och kände mig pigg och utvilad (?!) Det är förvisso härligt väder ute, men det är för kallt för att jag ska ge mig ut på morgonjoggingrundan som jag tagit mig för vana att knata runt innan frukost den senaste veckan.

Ny lön på kontot, men det är konstigt hur fort man blir bortskämd. Om nettolönen hamnar på under en tvåa och fyra nollor så tycker jag helt plötsligt att jag fått lite i lön. Heh! Förra månaden lyckades jag lägga undan 10 000, betala mer till CSN än vad de kräver (vilket jag även ska göra denna månad trots att de inte vill ha några fler pengar av mig förrän i april), betala hela hyran (eftersom Kärleken betalade hela hyran i januari), klippa mig och göra slingor, köpa en massa grejor till Kärleken på födelsedagen samt förnya mitt kort på F&S. Ändå 2000 kr kvar på kontot när lönen kom.

Posten kom med Carlos Ruiz Zafóns senaste bok – Ängelns lek. Whohoo! Den som inte läst Vindens skugga bör genast sätta sig och göra det! Nu ska jag bara läsa klart Berättelse om Herr Roos som jag började läsa igår när jag lessnade på Myrrha. Alltså, jag vet inte vad jag tycker om den boken. Myrrha, alltså. På sätt och vis gillar jag den, men jag förstår den inte. Jag förstår inte huvudpersonernas motiv eller bevekelsegrunder.

Alltså, först Berättelse om Herr Roos, därefter Myrrha och SEN Ängelns lek!

Jag fick mail om att jag inte fick jobbet jag sökte och som jag var livrädd över att få eftersom det verkligen inte var ett jobb som skulle passa mig. Men jag har inte råd eller tid att vara kräsen, så hade jag blivit erbjuden jobbet så hade jag tagit det. Nu slipper jag den ångesten i alla fall. Yay!

Och snart ska jag iväg till en jobbintervju till ett jobb jag verkligen VILL ha! Visserligen bara sommarvik, men bara en sån grej skulle underlätta mitt liv alldeles fantastiskt. Min önskan och dröm är verkligen att kunna få stanna här uppe hela sommaren, att kunna cykla till jobbet varje dag och komma hem efter jobbet varje dag. Att slippa bo hemma hos mamma och partnern och borta från Kärleken i flera veckor i sträck. Och även om vi inte kommer kunna få någon semester tillsammans i sommar så skulle det göra mig så lycklig om jag bara kunde få somna och vakna med Kärleken hela sommaren.

Och i september har Kärleken tre veckor ledigt och om jag inte fått något fast jobb då så packar vi några väskor och flyger till Thailand. Eller kanske Nya Zeeland där grannens sambo kommer bo vid det laget. Eller kanske till Japan där Kärleken har en vän som jobbar och bor.

Den som lever får se.

Håll nu tummarna för att jag får det där jobbet jag så väldigt gärna vill ha! Pliiis!