One week down…

… 19 to go.

Det har varit den längsta veckan på länge. Bitvis har tiden verkligen sniglat sig fram. Idag har det varit något bättre, eftersom jag så smått ha börjat ta lite egna patienter istället för att bara gå bredvid.

Det medicinska känns inte som det stora problemet, det är alla rutiner kring det hela som är bekymret. Hur man skriver in pol.op.patienter, hur man debiterar, var man sätter journalen när man avslutat en patient, hur man vet att nästa patient kommit, hur man vet var patienten i fråga befinner sig, hur man besöksregisterar patienter osv osv.

Igår gick jag med akutveterinären till kl 21 och det var ett par intressanta fall som jag lärde mig av, men mest sprang jag bara omkring, tycker jag.

Idag var jag på akuten fram till kl 13 och träffade ganska många intressanta fall, bland annat en krampande hund och en pissdålig hund med en hematokrit på 9. Jag tog några egna patienter också och löste fallen – kanske inte på det smidigaste sättet av alla, but still.

Det mest intressanta var dock när strömmen försvann i dryga timmen. Ingenting fungerade (inga datorer, ingen röntgen, inget labb) och patienterna samlades på hög. Pust.

Det var en bra grej att sova över i övernattningsrummet – det tar två minuter att gå till jobbet, så jag kunde sova tills en halvtimme innan jag började jobba.

Nästa vecka ska jag samåka med en kollega som också bor här i Uppsala. Skönt att slippa köra två dagar nästa vecka. Billigare blir det också.

Både jag och Kärleken är lediga i helgen och det ska bli så skönt! Imorgon ska jag besiktiga bilen, annars blir det mest pyssel i trädgården och en massa mysande och slappande. Mycket välbehövligt!