Penetrerad

Jag har fått grejor instoppade i varenda kroppsöppning. Termometer i munnen och örat, finger i bajshålet, fingrar, ultraljudsprob och spekulum i snipphålet, kateter i kisshålet.

Men det var ju snällt att de lät bli min näsa.

10 ml morfin gör underverk mot smärta, dock inte mot ett redan lågt blodtryck. Det sjuka är att jag fortfarande har ont, trots att jag idag fått 250 mg Dexofen.

Imorgon hoppas jag vara åter på jobbet, men just nu känns det inte så. Just nu ska jag gå tillbaks till soffan och lägga min kind mot Kärlekens bröst medan han stryker mig över håret.

Fortfort

Jösses, vad tiden går.

Igår när jag inte kunde sova (för tredje natten i rad, och när jag väl somnat kommer mardrömmarna som ett brev på posten. Jag skyller på PMS, något bättre kan jag inte komma på.) och jag låg och lät tankarna vispa runt kom jag fram till att jag, när den här veckan är slut, har jobbat en fjärdedel av tiden på djursjukhuset.

Men shit, liksom!

Jag som just kommit igång att jobba och som bara kan en bråkdel av rutinerna än så länge.

I måndags jobbade jag 13-21 och hade bokade patienter på eftermiddagen. Det var först bara två inskrivningar inför operationer som skulle utföras dagen därpå, därefter en katt med diffusa symtom som jag inte kunde hitta ett endaste litet fel på utöver lite förhöjda njurvärden. Han fick gå hem med en återbesökstid för att ultraljuda njurarna.

Därefter var det ett återbesök för koll sår på en liten hund med en nygravid matte som blev tvungen att gå ut och kräkas mitt i alltihop. Matten alltså. Såret såg okej ut, men jag bokade in en ny återbesökstid.

Kl 16.30 gick jag på akutpasset. Det var relativt lugnt. En pudel med ont någonstans som jag inte kunde lista ut, men som ortopeden kunde. Återbesök till mig dagen efter för röntgen rygg.

En hund med diarré och blodiga kräkningar. Inskrivning efter röntgen och blodprover.

En katt som haft problem med att kissa ett par veckor efter familjen flyttat till ny lägenhet. Hem på smärtstillande, cystease och återbesök för ultraljud blåsa inklusive cystocentes.

En oförsäkrad katt i mycket dåligt skick. Jag ställde ultimatum – antingen avlivning eller utredning av vad som är fel. Djurägarna valde att avliva.

En liten kanin som plötsligt börjat slå med huvudet, hade svårt att hålla balansen och hade nystagmus. Efter diskussioner med en kollega på Roslagstull om möjliga diffdiagnoser och deras respektive behandlingar valde matte och lillmatte att låta lillkaninen somna in. Så sorgligt! Lilltösen grät så hjärtskärande. Usch och fy!

En slö och trött hund som inte ville äta eller dricka, som haft slemmig avföring, skakade och var stel. Inskrivning efter röntgen och blodprover.

Sen kunde jag gå av mitt pass och kila till mitt övernattningsrum där jag inte sov många timmar.

Klckan 8 igår var det dags igen.

En liten hund som skulle på rehab och sen göra en ny CT-undersökning av ryggen efter blodprover. Det tog en evinnerlig tid och djurägarna var missnöjda och det var jag som fick ta emot det missnöjet, trots att jag försökte göra det som var bäst för hunden och djurägarna. Usch, det kändes inte bra. Det kändes som om jag bara stod och svamlade och inte visste vad jag pratade om, mest för att jag inte kan alla rutiner kring CT-undersökningar och för att hundens leverproblem helt hade sopats under mattan av övriga veterinärer som haft hand om hunden tidigare.

Nåja, hunden kom iväg till sin CT efter mycket om och men.

Därefter en hund som skulle ultraljuda buken efter att en nybildning setts på röntgen dagen innan då hunden kommit in akut. Det hade dessutom upptäckts att hunden hade Anaplasmos och efter insatt behandling mådde hunden igår mycket bättre. Någon nybildning kunde inte ses på ultraljudet, det som syntes på röntgen var förmodligen en stor, reaktiv mjälte på grund av anaplasmosen.

En ung katt som krampat under gårdagskvällen. Han var tänkt att gå som avelshane och eftersom alla blodprover var normala och matte ville utreda orsaken till krampanfallet (det är mycket sällsynt med primär epilepsi hos katt) ska den komma tillbaks för MR av hjärnan.

Ett återbesök för sårkoll och röntgen av en hund som blev påkörd för några veckor sedan och ådragit sig en öppen fraktur av både radius och ulna. Går nu med extern fixator. Tacksamt att boka in en sån patient en timme innan lunch… Bara röntgen tar en timme eller så. Vilket innebar att jag fick exakt en kvarts lunch. Hyggligt.

På eftermiddagen kom en djurägare med en ung hund där man upptäckt ett blåsljud på hjärtat vid en rutinundersökning. Man ville ha det blåsljudet närmare undersökt med ett hjärtultraljud. Jag tog upp en anamnes, undersökte hunden och skickade den vidare.

Pudeln med ont i ryggen från dagen innan kom tillbaks för en röntgen. Ingen ortoped fanns tillgänglig, så efter röntgen skickade jag hem hunden på smärtlindring och en telefontid till mig på torsdag då jag förhoppningsvis har hunnit prata med en ortoped.

En hund med misstänkt livmoderinflammation. Det räckte för mig att undersöka hunden så kunde jag konstatera att det med allra strörsta sannolikhet förhöll sig så. Jag tror att jag till och med kunde känna livmodern i buken. Stackars hund! Jag tog blodprover och skickade på ultraljud för att konfirmera diagnosen. Eftersom ultraljudspersonalen fått in en drös akuta fall drog det ut så mycket på tiden att jag lämnade över den patienten till kvällsveterinären. De stackars djurägarna satt fortfarande och väntade på ultraljud när jag gick stax innan kl 18.

En katt med hjärtsjukdom som skulle göra ett hjärtultraljud inför en eventuell sövning. Den stackars matten fick också sitta och vänta i evigheter på sitt ultraljud.

En hund som kom för att han var svullen i förhuden. Men det visade sig att det inte var det enda problemet. Det hela drog iväg till en hel utredning, med massor av blodprover, urinprov och återbesök för dexametasonscreening och ultraljud av levern.

Japp, det blev nästan två timmars övertid igår och det kändes hela tiden som om jag missade saker, som om jag gjorde ett dåligt jobb. Tänk vad sura djurägare i början av en dag kan påverka en (mig) negativt. Det irriterar mig att jag tar åt mig, jag hade ju inget med saken att göra. Egentligen.

Nåja. Idag är min lediga dag och jag har en hel drös med ärenden att uträtta, så det är väl på tiden att jag klär på mig och sätter igång.

Helgen

Det har varit en underbar helg!

Igår var vi på betessläpp på förmiddagen. Vi fick en bra plats bland alla hundratals människor som var där för att titta på kossorna. Kor är mitt absoluta favoritdjur! Jag blir glad i hela kroppen av dem! Tjohoo, så glada de blev över att få komma ut i gröngräset! Jag blev alldels varm och mjuk inuti. Ljuvliga djur!

På vägen hem handlade vi en förfärlig massa förnödenheter inför grillkvällen. Det gråmulna vädret gav vika för lite solsken och det lovade gott inför kvällen.

Jag bakade min “berömda” kladdkaka och vi städade upp lite här hemma. Strax före 17 drog Kärleken igång grillen och snart kom gästerna. Först kom Kärlekens ex med man och barn, därefter en vän till Kärleken med sambo och två barn. Vi grillade och snackade ute i trädgården och grillröken låg tät över kvarteret (och inne i lägenheten, eftersom balkongdörren stod öppen).

Det var lite småkyligt ute, så vi tog våra tallrikar och satte oss inomhus och åt. Det är något alldeles speciellt med årets första grillade måltid!

Lite senare kom ännu en vän till Kärleken och han slängde på sin mat på grillen. Snart blev det dags för barnfamiljerna att åka hem och natta barnen, men vännen B stannade kvar. Vi snackade och skrattade och spelade Sing Star. Jag vann :D

Jag var faktiskt lite seg och törstig när jag vaknade i morse. Det blev några glas vin igår… Eftersom det var hyggligt väder ute, bestämde vi oss för en utflykt.

Härom dagen fick vi en folder i brevlådan med beskrivning och bilder från alla naturreservat i Uppsala län. Vi tog det som var närmast, packade en ryggsäck med kaffe och överbliven kladdkaka och for iväg till Fiby urskog.

Det var fler än vi som kommit ¨på den idén, vi som trott att vi skulle vara helt ensamma i skogen, men parkeringen var helt full.

Vi promenerade genom hela naturreservatet, lyssnade på vinden och träden, stannade på en klippa och fikade och gick vidare. Hur skönt som helst!

När vi kom hem trillade jag ihop i en hög i soffan och sov i säkert en timme medan Kärleken diskade och plockade iordning efter gårdagskvällen.

Imorgon jobbar jag 13-21 och börjar 8 på tisdag. Alltså kommer jag att sova i övernattningsrummet.

Bilder från helgen kommer i en blogg nära dig inom en inte allt för avlägsen framtid.

Bis später!

Skoj skoj

Jodå, nog hade jag mer att göra idag.

Morgonen på akuten började lugnt, men sen small det till och det kom många jättesjuka djur ungefär samtidigt. På akuten mellan 8 och 13 hann jag med:

  • Ett misstänkt nackdiskbråck på liten Westie som sedan tyvärr avlivades efter att hon slutat andas under narkosen i MR-apparaten
  • En hund med enkelsidigt näsblod, misstanke främmande kropp, polyp, tumör eller aspergillusinfektion. Den höll på med sin MR-undersökning när jag gick hem
  • En hund med misstänkt livmoderinflammation, remitterad från annan klinik. Hade hög WBC och för mycket neutrofiler samt drack och kissade mycket. Jag var skeptisk och min skepticism var rätt – ingen livmoderinflammation på ultraljud och alla blodprover var normala idag. Mystiskt. Den hade dock en juvertumör som borde opereras bort, så jag gjorde en metastasröntgen på den.
  • En hund som står på Fenemal mot epilepsi, men som har haft kramper ändå. Hade höga levervärden, så jag vågade inte höja Fenemaldosen, utan satte in kaliumbromid istället.
  • En hund som ramlat i trappen och inte ville stödja på ett ben och som rasade ihop hos veterinären varifrån den remitterades. Var i princip komatös när den kom inbärandes på bår. Reagerade inte på smärta och var knappt kontaktbar. Oförsäkrad, men matte var beredd att betala. In med kanyl, ut med blodprover, upp på spine-boarden, in på röntgen. Misstanke fraktur fjärde ländkotan. In på rum med Voluven, RingerAcetat och syrgas. Sen in på CT. Ingen fraktur, sen lämnade jag över patienten till eftermiddagsveterinären.
  • En till hund med misstanke nackdiskbråck. Inskrivning för smärtlindring över helgen.
  • En hund som helt plötsligt fallit ihop och inte kunde ta sig upp. Ventrodorsal nystagmus, headtilt åt höger, kunde inte stå eller gå. Förberedde djurägaren att det förmodligen var någon cerebral katastrof som inträffat, av typen stroke eller liknande. Matte ville försöka och se om det blev bättre över helgen, annars skulle hunden få somna in. Fyra, fem timmar senare när jag gick in på vårdavdelningen stod hunden upp, hade endast lindrig nystagmus, var lite vinglig, men pigg och glad. Huh?! Alla veterinärer på vårdavdelningen tyckte det var på gränsen till djurplågeri att ens försöka göra något med den hunden. Och se vad som hände. Ingen begriper något.
  • En hund med höga levervärden som beter sig kontigt, dricker mycket och har gått upp i vikt. Misstanke Cushing. Återkommer för ultraljud lever samt dexametasonscreening nästa vecka.

Allt detta pågick i princip samtidigt och den hunden som hade haft kramper trots Fenemalbehandling fick ett krampanfall i väntrummet när den skulle gå hem och medan jag höll på med den näst intill komatösa hunden.

Men det är så jag tycker om att ha det. Fullt upp och många bollar i luften samtidigt. Stressigt och krävande, men ack så roligt!

På eftermiddagen hade jag bara tre bokade besök. En liten hund som förmodligen blivit getingstucken för några dagar sedan. Svullnaden hade gått ner, men en lymfknuta var förstorad. Lite blodprover och sen kunde de gå hem.

Ett återbesök av en hund som blivit ormbiten för två veckor sen. Blodprover och sen kunde de också gå hem.

Ett återbesök av en hund vars analsäck spruckit för två veckor sedan. Fortfarande en fistelgång kvar, byte av antibiotika och återbesök om en vecka.

Sen satt jag och skrev remissvar och ringde provsvar.

Nu håller Kärleken på att laga en underbar köttgryta och det doftar ljuvligt från köket. Imorgon ska vi på betessläpp på förmiddagen och på kvällen kommer det hit en massa folk för grillning. Tyvärr ser vädret inte ut att bli så bra, men vi har ju ett tak som vi kan grilla under och så får vi äta inomhus.

PS. Jag älskar att vara veterinär. Tänkte bara att ni kanske ville veta det :) DS.

Zzz

Otroligt tråkig och trög dag!

På förmiddagen var jag s.k. “resurs”. Det innebär att jag får hoppa in där det behövs, om det behövs. Jag fick ta in två patienter för poliklinikoperationer. Den första gick på ett litet kick, bara en snabb undersökning, skriva journal och skriva in på operationsavdelningen för gipsbyte.

Sen vänta, vänta, vänta på nästa patient som inte dök upp.

Den andra patienten var en lite äldre hund som förmodligen hade en böld vid en tandrot. Eftersom det var en äldre hund med lite andra åkommor beslöt jag att ta lite blodprover innan sövning. Det tog ju sin lilla tid att få svar på de proverna och under tiden satt jag och svarade ut provsvar, ringde djurägare och påbörjade ett remissvar.

När allt var klart med blodproverna skrev jag in den gamla hunden och hade sedan inte ett dugg att göra fram till lunch. Så jag satt och tittade på tv i lunchrummet, drack kaffe, småpratade med alla möjliga.

Efter lunch skulle jag ha två (!) patienter. Det är ju inte så att de bokar ihjäl sig på mina listor i alla fall. Den första patienten var en halt polishund. Usch, jag gillar verkligen inte poliser. Man tycker ju att jag skulle ha vant mig efter att ha varit tillsammans med en i ett år, men icke! Det var skitjobbigt att vara ensam med den uniformerade polisen i ett rum tillsammans med han JÄTTEstora schäfer som hade munkorg på sig, dagen till ära :|

Nåja, jag listade ut var hältan satt och slog ett par röntgenbilder. De visade inget spännande alls, så hunden och husse fick gå hem med två veckors sjukskrivning för hunden, ett recept och några förhållningsregler. De kvinnliga djursjukvårdarna (och några av veterinärerna med) var hyfsat avundsjuka över att jag fick ta hand om en polishund med tillhörande uniformerad förare. Jag fick bara stora skälvan. Obehagligt!

Sen väntade, väntade, väntade jag på nästa patient. Jag väntade i två timmar. De dök inte upp. Då gav jag blanka fasen i det hela och drog hem istället. Kollegan skulle på kurs efter jobbet, så jag slapp vänta på honom. Så idag var jag hemma riktigt tidigt.

Så av dagens 12 timmar har jag ägnat tre i bilen, en på lunch, knappt en med patienter och resten med att vänta. Vänta, vänta, vänta.

Men imorgon blir det full rulle igen. Jag har fått ta över en sjuk kollegas lista och hon skulle ha gått på akuten på morgonen och ha egen bokad lista på eftermiddagen. Eftersom det är fredag lär det vara smockat på akuten och den bokade listan var också helt knöfull. Så jag lär ha att göra. Men det är då jag trivs bäst.

Men sen är det helg! :)

Ledig

Jag kunde inte hålla mig. Jag var bara tvungen att ringa till kollegan som bor i Uppsala i morse medan jag visste att han satt i bilen på väg till jobbet. Jag fick hans mailadress och satte mig för att skriva ihop en sammanfatting av artiklarna jag läst om hypoparatyreoidism.

Först efter det kunde jag somna om.

Släppa kontrollen var det, ja…

Förutom det har jag spelat oäntligt många partier betapet, storhandlat, diskat, städat, bytt gardiner i sovrummet, tvättat, ryckt upp lite ogräs (tror jag)  i trädgården och lagat mat.

Nu ska jag ta mig en dusch och sen mysa med Kärleken i soffan framför Grey’s.

Upp snortidigt imorgon, hämta upp kollegan några minuter efter 6, köra tio mil, jobbajobbajobba till 16.30. Vänta på kollegan som slutar kl 17 och som alltid jobbar över. Köra tio mil hem igen. Det blir långa dagar. Inte undra på att man är trött.

Tur att det är kul att jobba :)

Primär hypoparatyreoidism

Hoho, jag har haft två superduperroliga dagar på jobbet!

Igår på akuten var det lugnt (tack och lov) på förmiddagen. Endast fem patienter på fem timmar. En luxation av hälsena, ett nackdiskbråck, en diarréhund, en kramphund och ett cherry eye. Jag fick “ärva” både diskbråcket och hälsenan till eftermiddagen, eftersom jag hade det lugnt på polikliniken och eftermiddagens akutveterinär inte visste något om patienterna.

Allt tar sån bedrövlig tid. Experter och specialister ska titta och undersöka, det ska göras MRI och/eller CT, det ska skrivas än hit och än dit. Alltså kom jag inte från jobbet i tid, inte för att jag inte var klar med mina eftermiddagspatienter, utan för att förmiddagens patienter fortfarande var kvar när jag skulle sluta. Baah! Den där passiva stressen när jag inte kan göra något mer än att vänta är fantastiskt frustrerande. Jag med mitt kontrollbehov går bananas!

Men gosh vad lyxigt det är att ha en alldeles egen sköterska som fixar med remisser, blodprover, kanyler, dropp och allt. Gårdagens sköterska slog huvudet på spiken när han tyckte att jag skulle slappna av och släppa kontrollen över saker jag ändå inte kan påverka. Hur kunde han se det? På bara någon timme? Jag är van att jobba på distrikt där man har full koll på alla patienter, från det att de kommer tills det att de går (alt från det att man kommer tills det att man åker). Att behöv släppa det känns otäckt och ovant.

På morgonen idag var det också lugnt på akuten. Jag fick in ett så himla intressant fall. En hund som krampat och betett sig märkligt. Epilepsi, tänker man då. Tog en ett gäng blodprover samt ordinerade Stesolid iv om hunden skulle få kramper medan de var kvar. Funderade på att sätta in Fenemal, men hade på känn att det var något skumt med den här hunden. Den betedde sig så himla märkligt. Fick tillbaks blodprovssvaret.

OH-MY-GOD!

Den hade ett kalciumvärde på 1,0 (korrigerat kalcium på 1,1). För icke insatta kan jag säga att det är så lågt att det inte finns. En “normal” hund hade varit död. Inte konstigt att hunden var konstig och krampade!

Snabbt på med ett kalciumdropp och sen inskrivning.

Jag är helt övertygad om att jag diagnosticerat en primär hypoparatyreoidism! Det, kan jag säga eder, är ingen vanlig diagnos! En artikel jag läste skrev att det finns 30 diagnosticerade fall i Sverige.

Så jäkla roligt och spännande och alldeles fantastiskt! Inte för hunden eller för djurägarna såklart, men för mig :)

Utöver den hunden höll jag på med en diarrékatt, ett urinstopp och en apdålig katt ur vilken man tappade 220 ml pleuravätska. Det är två deciliter. Ur brösthålan på en katt. Låg oss säga såhär – den katten hade det jobbigt med andningen! Jag undrar om den lever imorgon.

På eftermiddagen hade jag ett fullbokat schema på polikliniken. Det var en FLUTD-katt som inte blir bättre trots behandling, en konstig knöl på carpus på hund (vilket tog precis hela eftermiddagen och en stund över min ordinarie arbetstid (igen) pga av alla specialister som jag var tvungen att vänta på), en avlivning och en slö och trött hund med trombocytopeni, hyperproteinemi och en svullen lymfknuta. Det tog också sin lilla tid! Mer än de 20 min som var avsatta. Nåja, jag känner mig ganska säker på att den hunden har någon form av fästingsjukdom. Det borde jag få svar på under veckan.

Nu är jag hemma igen och är ledig imorgon. Jag har en massa ärenden att uträtta, men lite vila och läsning ska jag nog kunna klämma in.

Fast jag vill hellre åka till jobbet och ta hand om hunden med hypoparatyreoidism, jag vet ju precis vad man ska göra. Men framförallt ska jag öva mig på att släppa kontrollen över saker jag ändå inte kan påverka!

På’t igen

Medan Kärleken sov efter att ha jobbat natt låg jag ute i solen på en filt och läste klinisk kemi igår. Pysslade lite i trädgården också och grävde ner påskliljelökarna som stått i kruka tills nu. Om vi bor kvar här nästa vår borde de komma upp.

Idag har vi varit hos bror, svägerska och Lillan och firat födelsedag. Både brorsan och svägerskan fyllde år alldeles nyligen och idag åkte vi över på fika och presentutdelning. Mysigt som vanligt att gosa med Lillan som var på ett strålande humör, trots envis diarré och småknottror över hela kroppen.

Lilla hjärtat, vad jag kommer sakna dem när de flyttar om en månad! :(

Nu håller jag på och kokar soppa och Kärleken handlar frukost åt mig. Jag tänkte sova i mitt övernattningsrum och spara 20 mil och tre timmar i bilen mellan måndag och tisdag. Inte för att jag vet vad jag ska göra mellan 17 och 8 när jag är ledig, men nåt kan jag nog hitta på.

Imorgon ska jag vara helt ensam på akuten i 5 timmar på förmiddagen. Det känns ju som en bra grej… Höhö. Jag har hyfsad koll på den kliniska kemin nu i alla fall och det är alltid något.

Utflykt

Efter en skön sovmorgon med tillhörande mys tog vi Kärlekens lilla röda bil på utflykt. Vi åkte till Wiiks slott ett par mil från Uppsala i det underbara vädret. Vi promenerade på stigarna kring slottet och slog oss ner på en filt på en berghäll och fikade i solen.

På vägen hem åkte vi en lång omväg, bara för att se omgivningarna. Himlen var smärtsamt blå och fälten bruna och neongröna. Röda små hus och slingrande vägar.

Jag har pysslat lite i trädgården, vattnat och slumrat en stund på soffan. I maten idag hade jag rörlök från trädgården.

Förövrigt signalerar min kropp med all önskvärd (?) tydlighet hur redo den är för att bli befruktad. Två dagar efter ägglossning och jag har gått upp en kupstorlek och ömmar och är svullen lite överallt. Min hjärna däremot har fullt upp med att klara av pendling och jobb utan att bryta samman i en härdsmälta. Så kroppen får allt vänta ett tag till.

Kärleken jobbar natt och medan han sover imorgon hoppas jag på att kunna ligga en stund i solen och plugga lite klinisk kemi. Jag vet att kunskaperna finns någonstans där inne i hjärnarkivet, de behöver bara dammas av en smula. På jobbet är det inte de “vanliga” fallen som kommer. Eftersom det är ett av de största (och bästa?) djursjukhusen i landet kommer det mycket specialfall som utretts i all oändlighet på andra kliniker utan framgång. Och så är det meningen att jag ska lösa problem som långt mer erfarna kollegor gått bet på. Humm!

Dessutom kommer det svårt sjuka djur till oss lång bortifrån eftersom vi ofta är det närmaste djursjukhuset. Om man nu kan kalla 50 mil och längre för nära…

I går höll jag på med en valptik nästan hela dagen. Det var så mysigt! Undrar hur det gick för dem! Hmm, ja, reproduktion behöver jag läsa på också… Hur var det nu med de där progesteronnivåerna på hund?

Måndag och tisdag förmiddag går jag själv på akuten. Det känns ju som ett listigt drag av schemaläggaren… Tur att det är dagtid åtminstone, så att jag kan rusa runt och fråga.

Nä, usch vad jag har tråkigt. Jag ska nog gå och lägga mig och läsa lite. Bara för nöjes skull.