Primär hypoparatyreoidism

Hoho, jag har haft två superduperroliga dagar på jobbet!

Igår på akuten var det lugnt (tack och lov) på förmiddagen. Endast fem patienter på fem timmar. En luxation av hälsena, ett nackdiskbråck, en diarréhund, en kramphund och ett cherry eye. Jag fick “ärva” både diskbråcket och hälsenan till eftermiddagen, eftersom jag hade det lugnt på polikliniken och eftermiddagens akutveterinär inte visste något om patienterna.

Allt tar sån bedrövlig tid. Experter och specialister ska titta och undersöka, det ska göras MRI och/eller CT, det ska skrivas än hit och än dit. Alltså kom jag inte från jobbet i tid, inte för att jag inte var klar med mina eftermiddagspatienter, utan för att förmiddagens patienter fortfarande var kvar när jag skulle sluta. Baah! Den där passiva stressen när jag inte kan göra något mer än att vänta är fantastiskt frustrerande. Jag med mitt kontrollbehov går bananas!

Men gosh vad lyxigt det är att ha en alldeles egen sköterska som fixar med remisser, blodprover, kanyler, dropp och allt. Gårdagens sköterska slog huvudet på spiken när han tyckte att jag skulle slappna av och släppa kontrollen över saker jag ändå inte kan påverka. Hur kunde han se det? På bara någon timme? Jag är van att jobba på distrikt där man har full koll på alla patienter, från det att de kommer tills det att de går (alt från det att man kommer tills det att man åker). Att behöv släppa det känns otäckt och ovant.

På morgonen idag var det också lugnt på akuten. Jag fick in ett så himla intressant fall. En hund som krampat och betett sig märkligt. Epilepsi, tänker man då. Tog en ett gäng blodprover samt ordinerade Stesolid iv om hunden skulle få kramper medan de var kvar. Funderade på att sätta in Fenemal, men hade på känn att det var något skumt med den här hunden. Den betedde sig så himla märkligt. Fick tillbaks blodprovssvaret.

OH-MY-GOD!

Den hade ett kalciumvärde på 1,0 (korrigerat kalcium på 1,1). För icke insatta kan jag säga att det är så lågt att det inte finns. En “normal” hund hade varit död. Inte konstigt att hunden var konstig och krampade!

Snabbt på med ett kalciumdropp och sen inskrivning.

Jag är helt övertygad om att jag diagnosticerat en primär hypoparatyreoidism! Det, kan jag säga eder, är ingen vanlig diagnos! En artikel jag läste skrev att det finns 30 diagnosticerade fall i Sverige.

Så jäkla roligt och spännande och alldeles fantastiskt! Inte för hunden eller för djurägarna såklart, men för mig :)

Utöver den hunden höll jag på med en diarrékatt, ett urinstopp och en apdålig katt ur vilken man tappade 220 ml pleuravätska. Det är två deciliter. Ur brösthålan på en katt. Låg oss säga såhär – den katten hade det jobbigt med andningen! Jag undrar om den lever imorgon.

På eftermiddagen hade jag ett fullbokat schema på polikliniken. Det var en FLUTD-katt som inte blir bättre trots behandling, en konstig knöl på carpus på hund (vilket tog precis hela eftermiddagen och en stund över min ordinarie arbetstid (igen) pga av alla specialister som jag var tvungen att vänta på), en avlivning och en slö och trött hund med trombocytopeni, hyperproteinemi och en svullen lymfknuta. Det tog också sin lilla tid! Mer än de 20 min som var avsatta. Nåja, jag känner mig ganska säker på att den hunden har någon form av fästingsjukdom. Det borde jag få svar på under veckan.

Nu är jag hemma igen och är ledig imorgon. Jag har en massa ärenden att uträtta, men lite vila och läsning ska jag nog kunna klämma in.

Fast jag vill hellre åka till jobbet och ta hand om hunden med hypoparatyreoidism, jag vet ju precis vad man ska göra. Men framförallt ska jag öva mig på att släppa kontrollen över saker jag ändå inte kan påverka!