Fortfort

Jösses, vad tiden går.

Igår när jag inte kunde sova (för tredje natten i rad, och när jag väl somnat kommer mardrömmarna som ett brev på posten. Jag skyller på PMS, något bättre kan jag inte komma på.) och jag låg och lät tankarna vispa runt kom jag fram till att jag, när den här veckan är slut, har jobbat en fjärdedel av tiden på djursjukhuset.

Men shit, liksom!

Jag som just kommit igång att jobba och som bara kan en bråkdel av rutinerna än så länge.

I måndags jobbade jag 13-21 och hade bokade patienter på eftermiddagen. Det var först bara två inskrivningar inför operationer som skulle utföras dagen därpå, därefter en katt med diffusa symtom som jag inte kunde hitta ett endaste litet fel på utöver lite förhöjda njurvärden. Han fick gå hem med en återbesökstid för att ultraljuda njurarna.

Därefter var det ett återbesök för koll sår på en liten hund med en nygravid matte som blev tvungen att gå ut och kräkas mitt i alltihop. Matten alltså. Såret såg okej ut, men jag bokade in en ny återbesökstid.

Kl 16.30 gick jag på akutpasset. Det var relativt lugnt. En pudel med ont någonstans som jag inte kunde lista ut, men som ortopeden kunde. Återbesök till mig dagen efter för röntgen rygg.

En hund med diarré och blodiga kräkningar. Inskrivning efter röntgen och blodprover.

En katt som haft problem med att kissa ett par veckor efter familjen flyttat till ny lägenhet. Hem på smärtstillande, cystease och återbesök för ultraljud blåsa inklusive cystocentes.

En oförsäkrad katt i mycket dåligt skick. Jag ställde ultimatum – antingen avlivning eller utredning av vad som är fel. Djurägarna valde att avliva.

En liten kanin som plötsligt börjat slå med huvudet, hade svårt att hålla balansen och hade nystagmus. Efter diskussioner med en kollega på Roslagstull om möjliga diffdiagnoser och deras respektive behandlingar valde matte och lillmatte att låta lillkaninen somna in. Så sorgligt! Lilltösen grät så hjärtskärande. Usch och fy!

En slö och trött hund som inte ville äta eller dricka, som haft slemmig avföring, skakade och var stel. Inskrivning efter röntgen och blodprover.

Sen kunde jag gå av mitt pass och kila till mitt övernattningsrum där jag inte sov många timmar.

Klckan 8 igår var det dags igen.

En liten hund som skulle på rehab och sen göra en ny CT-undersökning av ryggen efter blodprover. Det tog en evinnerlig tid och djurägarna var missnöjda och det var jag som fick ta emot det missnöjet, trots att jag försökte göra det som var bäst för hunden och djurägarna. Usch, det kändes inte bra. Det kändes som om jag bara stod och svamlade och inte visste vad jag pratade om, mest för att jag inte kan alla rutiner kring CT-undersökningar och för att hundens leverproblem helt hade sopats under mattan av övriga veterinärer som haft hand om hunden tidigare.

Nåja, hunden kom iväg till sin CT efter mycket om och men.

Därefter en hund som skulle ultraljuda buken efter att en nybildning setts på röntgen dagen innan då hunden kommit in akut. Det hade dessutom upptäckts att hunden hade Anaplasmos och efter insatt behandling mådde hunden igår mycket bättre. Någon nybildning kunde inte ses på ultraljudet, det som syntes på röntgen var förmodligen en stor, reaktiv mjälte på grund av anaplasmosen.

En ung katt som krampat under gårdagskvällen. Han var tänkt att gå som avelshane och eftersom alla blodprover var normala och matte ville utreda orsaken till krampanfallet (det är mycket sällsynt med primär epilepsi hos katt) ska den komma tillbaks för MR av hjärnan.

Ett återbesök för sårkoll och röntgen av en hund som blev påkörd för några veckor sedan och ådragit sig en öppen fraktur av både radius och ulna. Går nu med extern fixator. Tacksamt att boka in en sån patient en timme innan lunch… Bara röntgen tar en timme eller så. Vilket innebar att jag fick exakt en kvarts lunch. Hyggligt.

På eftermiddagen kom en djurägare med en ung hund där man upptäckt ett blåsljud på hjärtat vid en rutinundersökning. Man ville ha det blåsljudet närmare undersökt med ett hjärtultraljud. Jag tog upp en anamnes, undersökte hunden och skickade den vidare.

Pudeln med ont i ryggen från dagen innan kom tillbaks för en röntgen. Ingen ortoped fanns tillgänglig, så efter röntgen skickade jag hem hunden på smärtlindring och en telefontid till mig på torsdag då jag förhoppningsvis har hunnit prata med en ortoped.

En hund med misstänkt livmoderinflammation. Det räckte för mig att undersöka hunden så kunde jag konstatera att det med allra strörsta sannolikhet förhöll sig så. Jag tror att jag till och med kunde känna livmodern i buken. Stackars hund! Jag tog blodprover och skickade på ultraljud för att konfirmera diagnosen. Eftersom ultraljudspersonalen fått in en drös akuta fall drog det ut så mycket på tiden att jag lämnade över den patienten till kvällsveterinären. De stackars djurägarna satt fortfarande och väntade på ultraljud när jag gick stax innan kl 18.

En katt med hjärtsjukdom som skulle göra ett hjärtultraljud inför en eventuell sövning. Den stackars matten fick också sitta och vänta i evigheter på sitt ultraljud.

En hund som kom för att han var svullen i förhuden. Men det visade sig att det inte var det enda problemet. Det hela drog iväg till en hel utredning, med massor av blodprover, urinprov och återbesök för dexametasonscreening och ultraljud av levern.

Japp, det blev nästan två timmars övertid igår och det kändes hela tiden som om jag missade saker, som om jag gjorde ett dåligt jobb. Tänk vad sura djurägare i början av en dag kan påverka en (mig) negativt. Det irriterar mig att jag tar åt mig, jag hade ju inget med saken att göra. Egentligen.

Nåja. Idag är min lediga dag och jag har en hel drös med ärenden att uträtta, så det är väl på tiden att jag klär på mig och sätter igång.