Ettåring

Idag fyller Lillan ett år. Självklart åkte vi dit och firade henne när Kärleken kom från jobbet.

Hon fick en bok (Gissa hur mycket jag tycker om dig), ett födelsedagståg och en kanin som Fasterknaster virkat alldeles själv. Hon var måttligt road av presenterna, det är tygkatten som gäller nu. Tårta fick hon äta också, alldeles själv. Hon var lite tveksam till om grädde verkligen var gott och blåbären var lite sura och det var tårtkladd överallt när hon var klar.  Sen bjöd hon på dans till “Tänk om jag hade en liten, liten apa” som är hennes favoritlåt. Och så klappade hon och vi i händerna såklart.

Det är tio dagar tills de flyttar och jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det.

Jag kommer att sakna ihjäl mig! Lilla skruttfia, fasters lilla tjej!

Dessutom är det trist att de flyttar, eftersom Kärleken blir mer och mer sugen på smått efter varje gång vi varit där. Vem blir inte det när man får träffa denna underbara lilla unge?!

Jag älskar denna lilla person så mycket att mitt hjärta blir alldeles stort, varmt och rött. För ett år sen föddes detta lilla mirakel på Danderyds sjukhus och jag fick den stora äran och ynnesten att vara med när hon drog sitt första andetag. Om jag älskar denna lilla unge så mycket, hur mycket kommer jag då inte att älska ett eventuellt eget barn? Tanken svindlar, lockar och skrämmer.