PS

Jag ska vara ensam veterinär på filialen imorgon. Ehe! Hehe! Jag hoppas verkligen att de inte bokat in några operationer till mig! Jag är mer än ringrostig på det området.

DS.

Två till

Idag har jag:

  • Sovit dåligt
  • Ätit frukost framför ett parti betapet
  • Tagit min andra TBE-spruta
  • Solat
  • Badat
  • Diskat
  • Tvättat och hängt på tork ute i trädgården
  • Lagat mat
  • Sovit på soffan

Jag har också hittat ytterligare två lappar. En på schampoflaskan i duschen:

“Hej! Hoppas du får en skön dusch och en underbar dag! Du är min, du! Puss!”

Och en under den översta chokladkakan (två kilo choklad blir många chokladkakor!):

“Snuffsan! Ät mycket choklad! Jag älskar dig!”

Tänk att små lappar kan göra mig så överlycklig!

Förövrigt är jag sjukt asocial. Har dragit ur den fasta telefonen här hemma och stängt av ljudet på mobilen och lagt den i garderoben. Stängt av msn. Jag vill vara ifred och bara vara. På ett bra sätt, till skillnad från förr. Det är skönt!

Gräsänka

Det var underligt att komma tillbaks till jobbet. Jag var bara borta en vecka, men det kändes som om jag var helt grön igen.

Igår jobbade jag akut 16-24. Det hade varit helt galet mycket att göra under dagen, men det var relativt lugnt när jag gick på mitt pass. Det mest intressanta som hände (utöver alla kräkningar, diaréer och diskbråck) var en liten marsvinshona som betedde sig märkligt och den som vaktade henne medan ägarna var på semester såg att det hängde ut en liten unge där bak.

Efter lite trixande och pillade fick jag ut ungen. Den vara gigantisk och den hade förmodligen suttit där fastkilad ett bra tag. Vakten trodde kanske ett dygn. Det lilla marsvinet hade inga fler ungar kvar i magen och fick åka hem efter lite vätska under huden och med antibiotika.

Idag jobbade jag 13-21 och hade bokade patienter först. Full rulle och på akuten var det helt hysteriskt. Jag såg inte fram emot kvällen då jag skulle gå akut. Men eftersom vi var två veterinärer jobbade vi undan det mesta och när jag gick var det ingen som satt och väntade.

Imorgon är jag ledig. Jag hoppas det blir lika fint väder som det varit de senaste två dagarna! Då blir det sol och bad och trädgårdspyssel för hela slanten.

Jag är gräsänka den här veckan, eftersom Kärleken är i Jämtland på semester. Det är så väldigt tomt och trist här utan honom och jag längtar ihjäl mig! Sötnosen hade skrivit en lapp och lagt på min huvudkudde, jag hittade den igår när jag skulle lägga mig.

” Sov så gott älskade! Dröm om mig så som jag kommer drömma om dig! Puss!”

Imorse hittade jag en lapp på osten i kylskåpet:

“God morgon sötnos! Må alla dina frukostar denna vecka smaka honung och hallon! Puss!”

När jag kom hem idag och slog på PS3an för att spela mitt nyinköpta FEAR2 hittade jag en tredje lapp:

” Snuttan! Blir det för läskigt får du alltid ringa! När som helst! Puss! /Honung”

Något bra måste jag gjort som har fått en så ljuvlig sambo. Hela jag blir alldeles varm och jag går här hemma och bara ler fånigt. Vi har varit tillsammans i 13 månader och jag är fortfarande nykär.

Vad ger du mig för det?! :)

Midsommar etc

Hoppas alla haft en bra midsommar. Det har jag. Jag har firat den tillsammans med Kärleken, bror, svägerska, Lillan, islänningen, mamma och Partnern hemma hos mamma i västsverige.

Jag barnvaktade Lillan mest hela dagen och mitt hjärta smälter och växer när den lilla tjejen tultar fram till faster, tittar upp på mig och sträcker upp sina små armar mot mig och ber mig lyfta upp henne. Och att hon kommer till mig med stora tårar på kinderna när hon ramlat och slagit sig på en pall. Mamma är såklart bäst, men när inte hon finns att tillgå är faster bäst.

Lilla hjärtat!

Jag har hunnit träffa bästvännen och Linis också och varit på en liten rundtur med Kärleken i närområdet.

Igår var vi på Liseberg. Kärleken har bara åkt bergochdalbana en gång för ungefär 15 år sedan och har aldrig varit på Liseberg. Jag drog med honom upp i Lisebergsbanan först av allt. Han älskade det. Sen var det han sm drog med mig i den ena bergochdalbanan efter den andra. Fast Kanonen hoppade jag över. Jag är ingen big fan of hemska åkattraktioner.

Vi besökte även hotell Gasten, åkte (såklart) Flumriden, Kållerado och radiobilarna. Sist av allt åkte vi Balder. Jag ville egentligen inte. Jag åkte den när den var alldeles ny och den var bara otäck tyckte jag då. Men Kärleken ville inte åka den själv, så jag följde med. Jag trodde jag åkte mot min egen undergång i backen upp. För att inte tala om den 70%iga lutningen i backen neråt. Men den här gången tyckte jag faktiskt att det var roligt. Trots att jag skrek så att jag näst intill tappade rösten och hade en otäck blodsmak i munnen efteråt. Det var nog sällskapet som gjorde det.

Sist av allt tog vi två lotter i ett chokladhjul och jag vann 2 kg choklad. En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Det är alltid roligt att vara på Liseberg, men den här gången var det roligare än vanligt. Att vara där med Kärleken var magiskt. Att älska honom är som att åka bergochdalbana, att åka bergochdalbana med den jag älskar gjorde att jag log och skrattade så att jag fick kramp i kinderna.

Nu ska vi snart ta bilen uppåt igen. Imorgon jobbar jag, men Kärleken har semester och ska åka till Jämtland.

Och jo, på dag 36 kom den oefterlängtade mensen. 10 dagar sen. Jäkla skit!

Fortfarande inte

Idag när jag kom till jobbet på eftermiddagen såg jag att en snäll person bokat in avlivning på två undulater till mig. Till och med bokningen av leguanen var snällare. Jag kanske borde meddela receptionspersonalen att jag är fågelfobiker… Jag flirtade snällt och fint med en kollega som var så himla schysst att han tog det åt mig. För att försöka öva lite för att få bort fobin följde jag med in i rummet. Det räckte alldeles utmärkt att vistas i samma rum som fåglarna. Jag hade aldrig klarat av att hålla i en fågel! Huvva!

När jag sprang förbi mitt postfack på väg för att haffa en snabb kopp kaffe låg där ett kuvert adresserat till veterinär Lilla Mysan på Stora Djursjukhuset. Inuti låg ett fint, scrapbookat tackkort från en nöjd och tacksam djurägare. Det var inte utan att jag blev lite stolt :) Jag sprang runt och visade mitt fina kort för alla :)

Man får se så mycket konstiga saker på ett stort djursjukhus. En hund med perinealbråck. Inget konstigt med det. I bråcket låg dock urinblåsa och prostata. Hmm! Udda!

En tre dagar gammal valp hade sin lilla snopp bredvid förhuden. Han hade fått ett sår bredvid förhuden och där hade den lilla, lilla snoppen passat på att slinka ut. Också mycket udda! Tur att vi har duktiga kirurger som lyckades pilla ut snorren genom rätt hål och sy igen såret.

Annars har det varit som vanligt på jobbet. Mycket att göra. Dagens tema (alla dagar verkar ha teman. Är det inte kräkningar och/eller diarré, så är det frakturer eller diskbråck) var oförsäkrade djur. Det är nästan svårast av allt. Man vet vad man vill och kan göra, men ekonomin sätter stopp. För svårt sjuka eller skadade djur kvarstår då endast avlivning. Och det är så sorgligt att jag vet inte vad.

Nu dag 33 och fortfarande ingenting. Köpte RFSU’s gravtest som ska vara det säkraste på marknaden och använde en sticka idag. Fortfarande negativt. Jag tar den andra stickan imorgon. Om det fortfarande är negativt får jag nog ringa min tant doktor och be henne lugna mig i min nojja. Jag har aldrig varit såhär sen och jag har haft mens i 20 år och en månad (japp, jag minns det exakta datumet då jag fick mens första gången).

Åh

Åh, vilket fint hus! Hade det inte legat åt helt fel håll hade vi helt klart varit med på budgivningen! Stora rum (men ett litet kök), högt i tak, ett fantastiskt badrum. Ganska skruttig trädgård visserligen och det var en del att göra på vinden och vissa av golven på nedervåningen behövdes brytas upp och isoleras om. Men i det stora hela var det absolut ett ställe där jag skulle kunna bo.

Jag kunde se Kärleken och mig sittandes där framför öppna spisen i det gigantiska vardagsrummet i varsin fåtölj, sippandes på varsin whisky medan höststormarna viner utanför. Och en liten  parvel som ligger och sparkar sig trött på en filt på golvet nedanför.

Surt att jag inget vet om framtiden :|

Nu är jag på dag 32 och fortfarande ingenting. Enligt FASS ska Betapred ej ge utebliven ägglossning.

Och, nej, min mens är inte stresskänslig. Jag har varit betydligt mer stressad, pressad och nedgången än så här utan att den varit sen. Det är inte utan att jag blir lite orolig.

Mystifikation

Min menscykel brukar vara som en klocka. Jag känner när jag har ägglossning så gott som varje månad. På timmen när kommer mensen 14 dygn efter ägglossningen. Det brukar vara mellan dag 24 och dag 26 i cykeln. Allra senast dag 28.

Den här månaden har jag inte känt av någon ägglossning, men det händer ibland, inget konstigt med det. Min p-dator har inte heller indikerat någon ägglossning. Inget konstigt med det heller.

Det konstiga är att jag nu är på dag 31 i cykeln och det finns inget som tyder på att jag kommre få mens inom en snar framtid. Ingen PMS, inte svullen någonstans, ingen huvudvärk. Inget.

Jag är inte gravid, jag tog ett test igår.

Men fortfarande ingenting.

Kan kroppen reagera med utebliven ägglossning om man petar i sig fantastiska mängder kortison (dvs 24 st Betapred) på ett dygn i samband med att man normalt sett skulle haft ägglossning?

Hmm! Mystiskt på min ära!

Kärleken jobbar natt hela helgen så jag sitter här hemma solo och spelar tv-spel och har ont i en axel. När han kommer hem på morgonen pratar vi en stund och myser innan han somnar och jag kan somna om. Sen smyger jag omkring tyst, tyst här hemma medan han sover sin skönhetssömn på dagen.

Men imorgon ska jag jaga upp honom tidigt, vi ska på husvisning. Jättefint hus, men inget vi kan köpa. Det ligger åt fel håll om jag får fortsätta jobba på stora djursjukhuset. Det räcker alldeles utmärkt att pendla 20 mil varje dag, jag behöver inte fler mil. Men titta kan man ju alltid.

Nä, nu ska jag försöka klara av den där jobbiga banan på tv-spelet innan jag trillar i säng.

PS. Kärleken blev lite besviken när gravtestet var negativt :) DS

Vem ska trösta…

… veterinärskan?

Idag har jag varit DrDöd. Jag har avlivat två helt friska, otroligt vackra katter pga djurägarens allergi. Ägaren var förkrossad. Jag har även avlivat två dödsjuka hundar. Även dessa djurägare var förkrossade. Såklart.

Hur mycket jag än önskar att jag kunde “stänga av” mig känslomässigt så är det svårt. Ibland lyckas jag till och med inbilla mig att jag gör det, att jag stänger av och ger avlivningsvätskan, lyssnar på hjärtat, konstaterar dödsfallet, skriver i journalen och går vidare till nästa patient.

Men det behövs bara en hand på min axel av en djursjukvårdare och ett uppmuntrande ord om att jag gör fina och värdiga avslut för både djur och djurägare för att min inbillade avstängdhet förbyts i tårar.

Det är fan inte roligt att avliva djur, oavsett orsak. Det är det vidrigaste vidriga. Jag vill gråta varje gång. Varje gång måste jag övervinna mitt motstånd mot att trycka på kolven på sprutan. Jag avskyr att vara bödel!

Jag och djursjukvårdare tröstar förkrossade djurägare, men vem tröstar veterinärskan?

Det har varit för mycket död idag.

Heldag på akuten part II

Det var betydligt lugnare på akuten idag. I varje fall på förmiddagen. Då var det nästan lite tråkigt lugnt tidvis.

En liten hund som åkt 100 mil med en misstänkt bäckenfraktur, åkt hela långa natten och kom fram lagom tills att jag gick på mitt pass. Det visade sig inte vara någon bäckenfraktur utan förmodligen ett diskbråck. Jag skrev in hunden för smärtlindring och konservativ behandling och djurägarna fick åka 100 mil tillbaks igen.

En liten tik med valpar som hade feber och svullet juver. – juverinflammation alltså. Hem på antibiotika och Galastop, valparna får ersättning.

Två avlivningar

En tik med cervicit

En hund med feber och höga infektionsparametrar. För tredje gången inom loppet av några månader. Inskrivning för vidare utredning.

Det var förmiddagen.

På eftermiddagen en hund med ont i ryggen. Röntgen visade spondylos. Eftersom jag inte hittade något annat fel på den fick den åka hem med smärtlindring, kosttillskott och en tid till rehab. Jag tog Borrelia- och Anaplasmaprover också. Återstår att se vad de visar om ett par dagar.

En liten hund som fått ett paket fryst kyckling på tassen och efter det inte ville stöjda på sitt ben. Röntgen visade inget spännande utöver mjukdelssvullnad. Hem på smärtlindring och med ett stadigt bandage.

En katt som, trots behandling med tetracykliner, hade 40,5 grader i temp och var väldigt opigg. Den lämnade jag över till kvällsveterinären efter blodprover och dropp.

En remitterad hund med misstänkt höftledsluxation. Även den lämnades över till kvällsveterinären.

Jag hann till och med skriva ett livintyg, svara ut några prover och skriva ett remissvar.

Jag gillar lugna dagar på akuten. Dagar då man har tid att andas, reflektera och tänka ut bra behandlingplaner. Då man hinner prata med djurägare ordentligt, inte bara hasta igenom undersökningen och glömma hälften av det man tänkt göra medan man rusar vidare till nästa patient. Då man hinner dricka en mun kaffe på stående fot mellan två patienter.