Oh my

Trött, trött, trött! Jag tycker inte jag gör annat än att jobba. Ändå jobbar jag bara 80%. Det måste vara de långa dagarna och de många patienterna som gör det.

Jag minns inte hälften av patienterna jag har haft den senaste tiden. Men i fredags gjorde jag mitt förta solopass på kvällen. Det var…hrm… spännade. Först bokade patienter på eftermiddagen, som naturligtvis drog ut på tiden så att jag inte fick någon matrast. Jag kastade i mig lite käk på stående fot och sen tog jag itu med akutpatienterna.

Någon hygglig människa hade bokat in en avlivning av en leguan till mig på eftermiddagen. Eeeh! Jag har inte ens sett ett sånt djur i verkliga livet. Och eftersom de är växelvarma och gärna hibernerar när man försöker avliva dem kändes det allt annat än som ett säkert kort att få den att somna in. Den fick en ohygglig mängd avlivningsvätska i buken, sen fick den ligga under värmelampa och på värmedyna över helgen. Idag var den död. Uppdraget slutfört.

Det gick bra att vara själv på akuten, trots att det var en del knepiga fall. En valptik, en livmoderinflammation, en apdålig hund som hade svårt att andas, en vetefanvaddetvarförfelpåhund med feber och helt sjuka infektionsparametrar. Valptiken kejsarsnittades av nattveterinären och nedkom med 8 valpar. Livmoderinflammationen opererades av samma nattveterinär. Apdålig hund avled imorse. Vetefanhunden har fått smärtlindring och antibiotika intravenöst under helgen och kunde gå hem idag. Det är fortfarande ingen som vet vad det var för fel. Vilket i och för sig var bra, då missade jag inget uppenbart.

I lördags hjälpte Kärleken och jag bror och svägerska med flytten. Det var sorgligt som bara den. Lillan sov (efter mycket om och men) i sin vagn när vi skulle åka. Jag pussade den mjuka kinden och klappade de blonda lockarna. Massa tårar.

För att muntra upp mig/oss samt fira nationaldagen gick vi ut och frossade i en massa god mat på Mammas Meze. Uh, jag åt så att jag knappt kunde andas. Gott som bara den!

Igår gjorde vi inte många knop. Sov till långt in på förmiddagen, veckohandlade, jag planterade rabarber och tomatplantor och rensade lite ogräs i trädgården. Spelade lite tv-spel. Grillade hamburgare.

Och idag bokad lista på förmiddagen och akuten på eftermiddagen. Knöliga och omständliga patienter som tog oändligt mycket tid på akuten och fulla rum och ont om sköterskor. Kom ifrån 45 minuter efter ordinarie arbetstid och fick vänta ytterligare en halvtimme på pendlarkompisen. Kom hem strax efter kl 19. 13½ timme efter jag lämnade hemmet imorse.

Det kanske inte är så konstigt att jag är trött…

Nu ser jag bara fram emot midsommar då jag och Kärleken ska åka ner till västsverige och fira med min familj, träffa mina vänner och kanske åka till Liseberg. Eller Smögen.

Och Kärleken kommer allt närmre ett beslut om att faktiskt försöka alstra en liten minipolis. Små små steg. Vi har till och med kommit överens om namn på både pojke och flicka :) Jag försöker att inte tjata, men det är svårt. Jag tror (vet?) att det bara tar längre tid om jag ligger på för mycket och pressar honom. Det är bara så förbannat svårt att inte ta upp frågan.

Sängen nästa!