Fortfarande inte

Idag när jag kom till jobbet på eftermiddagen såg jag att en snäll person bokat in avlivning på två undulater till mig. Till och med bokningen av leguanen var snällare. Jag kanske borde meddela receptionspersonalen att jag är fågelfobiker… Jag flirtade snällt och fint med en kollega som var så himla schysst att han tog det åt mig. För att försöka öva lite för att få bort fobin följde jag med in i rummet. Det räckte alldeles utmärkt att vistas i samma rum som fåglarna. Jag hade aldrig klarat av att hålla i en fågel! Huvva!

När jag sprang förbi mitt postfack på väg för att haffa en snabb kopp kaffe låg där ett kuvert adresserat till veterinär Lilla Mysan på Stora Djursjukhuset. Inuti låg ett fint, scrapbookat tackkort från en nöjd och tacksam djurägare. Det var inte utan att jag blev lite stolt :) Jag sprang runt och visade mitt fina kort för alla :)

Man får se så mycket konstiga saker på ett stort djursjukhus. En hund med perinealbråck. Inget konstigt med det. I bråcket låg dock urinblåsa och prostata. Hmm! Udda!

En tre dagar gammal valp hade sin lilla snopp bredvid förhuden. Han hade fått ett sår bredvid förhuden och där hade den lilla, lilla snoppen passat på att slinka ut. Också mycket udda! Tur att vi har duktiga kirurger som lyckades pilla ut snorren genom rätt hål och sy igen såret.

Annars har det varit som vanligt på jobbet. Mycket att göra. Dagens tema (alla dagar verkar ha teman. Är det inte kräkningar och/eller diarré, så är det frakturer eller diskbråck) var oförsäkrade djur. Det är nästan svårast av allt. Man vet vad man vill och kan göra, men ekonomin sätter stopp. För svårt sjuka eller skadade djur kvarstår då endast avlivning. Och det är så sorgligt att jag vet inte vad.

Nu dag 33 och fortfarande ingenting. Köpte RFSU’s gravtest som ska vara det säkraste på marknaden och använde en sticka idag. Fortfarande negativt. Jag tar den andra stickan imorgon. Om det fortfarande är negativt får jag nog ringa min tant doktor och be henne lugna mig i min nojja. Jag har aldrig varit såhär sen och jag har haft mens i 20 år och en månad (japp, jag minns det exakta datumet då jag fick mens första gången).