Ze pain!

Vaknade i natt av ont. Ont, ont, ont. I ryggen och i magen. Dvs i i stort sett hela kroppen. Tur att jag skulle vara på filialen idag! Kort att åka, inte mycket att göra.

Och nog har det varit lugnt, alltid.  På förmiddagen lyssnade jag på ett katthjärta inför en sedering. Jag sederade och öroninspekterade en arg liten vovve som hade ont, ont, ont i örat. Jag klippte bort ett stygn. Avlivade en urgammal, nästan självdöd, katt med njursvikt. Skrev in lite provsvar i journaler och ringde ett par djurägare.

Sen satt jag bara. Jag önskar att det fanns en soffa eller liknande att sträcka ut sig i, för jag hade (har) bra ont i mage och rygg.

På eftermiddagen tittade jag på en gammal stel hund som väl egentligen bara ville ha ett recept på smärtstillande och antiinflammatorisk medicin. Vilket den också fick. Men under undersökningen märkte jag att samtliga lymfknutor var ordentligt förstorade. Jag skulle tippa på nåt lymfosarkom eller liknande. Husse var vettig och vi kom överens om att hunden skulle få vara kvar så länge den mår bra, vilket den i nuläget gör, och sen ska den få kila vidare när den börjar tackla av.

Tittade på ett sår på en hund som upptäckts under en trimning. Eftersom det redan var rakat och klart i området tvättade jag bara av det och skrev ett recept. Det var ett litet fukteksem, bara.

Sen höll jag en hund medan djursjukvårdaren klippte klorna.

Skrev ut ett recept.

Satt. Spelade Zookeeper och Bubbleshooter. Städade. Satt lite till. Åt en glass. Satt ute i solen. Åt några kakor. Satt i en fåtölj. Tittade på klockan. Åkte hem.

Jag har jäkligt ont i magen och i ryggen, men allt kändes lite bättre av att Kärleken hade maten klar när jag kom hem.

Jag har högtidligen skördat våra fem första jordgubbar. Vi åt dem med andakt till efterrätt. De var lite syrliga, men goda. Och de är våra alldeles egna :)

Nu ska jag hysta i mig lite piller och slänga mig i soffan och mysa med min Mysbert Kärleken.

Lilla Mysan och Mysbert, det är vi det. Nu hoppas jag bara att det snart blir till en liten Minimys ;)

Fint

Livet är ganska fint just nu.

Det har gått bra att jobba, men sent framåt måndagsnatten började jag misstänka att jag kanske gått tillbaks till jobbet lite för tidigt, för jag hade ont som satan i ryggen. Inte hade jag med mig några piller heller, tänkte att jag ju ändå inte kan jobba om jag tar dem.

På natten då jag skulle sova önskade jag att jag tänkt ett steg längre – det hade varit fint att kunna sova. Sovstunderna var minst sagt stokastiska den natten och jag hade pissjävlaskitont i ryggen. Framåt dagen då jag började jobba blev det faktiskt lite bättre igen.

Tja, vad har jag haft för roliga patienter då? Hmm!

  • Några gastroenteriter
  • En hund som ätit en sjujäkla massa råttgift (närmare bestämt en hel ampull, dvs 28 gram). Det mesta verkade komma upp efter apomorfingiva, så vovven kunde gå hem med k-vitaminer. En smula moloken, men vid liv.
  • En hund som ätit blöjor. Han mådde bra, trots att röntgenplåtarna jag tog på hans mage inte såg så roliga ut.
  • En skum katt som jag vetefan vad det var för fel på. Något galet var det som var trasigt i alla fall, så jag skrev in den för vidare utredning. Vårdveterinären dagen efter hade inte heller en jäkla aning, och det känns ju bra på sätt och vis.
  • En halt hund som jag inte kunde hitta något fel på, utom att den var just halt
  • En katt med sårskador, kanske bitskador, kanske påkörd. Arg var den och ont hade den.
  • En hund remitterad från en av Sveriges bästa (?) veterinärer, tillika min gamla chef från de somrarna då jag jobbade i fjordstaden. Heh, kändes lustigt att hon remitterar en patient som hon kört fast på till mig!
  • En pissjävlaskitdålig katt som kom åkande med en egen syrgastub från sin lokala veterinär. Jag gjorde inte så mycket med den, mer än att ge den mer syre, försöka ta ett par snabba röntgenbilder utan att stressa katten blå och skriva in den på IVA i syrgasbur. Då jag såg röntgenbilderna förstår jag varför den hade jobbigt att andas. Det fanns inte mycket till luftförande vävnad i lungorna. Exakt varför får någon annan ta reda på. Den fick Furix, Doktacillin och Pred, just in case så att säga.

Ja, det var väl det som var det mest intressanta.

Idag är jag hemma och ledig. Har sovit uselt i natt igen, men jag har i alla fall inte drömt mardrömmar. Jag börjar se ett mönster. Det är dagarna precis innan mens som jag sover som en kratta. Mardrömmarna kan jag inte sätta i relation till något alls.

Men det gjorde inte så mycket att jag sov dåligt. Kärleken låg ju bredvid mig och snusade och sov. Jag kröp nära, tätt intill, snusade i hans ljuvliga nacke, strök honom över håret och blev alldeles tårögd. Jag älskar den mannen så ända inåt helvete mycket!

Idag känns ryggen bra, om än något stel.

Idag har vi varit hemma hos grannen och druckit kaffe och busat med hennes nya lilla kattunge, Selma, 13 veckor. Så bedårande att man blir alldeles sjuk! Kärleken säger att det är inte förrän nu som han känner att hans allergi är ett hinder för honom. Han skulle så gärna vilja ha en liten katt. (Jag röstar för en unge av annat slag, som inte är allergiframkallande och nu är beslutet nog inte så långt borta skulle jag tro :-) )

Nu när Kärleken åkt till jobbet, har jag varit ute i trädgården och vattnat jordgubbarna som börjar bli röda, rensat lite i rabatterna, klippt vår rudimentära gräsmatta, planterat solrosplantorna och plockat smultron. I MIN (nåja, vår) trädgård! Egna jordgubbar, egna smultron, egen rörlök, egen vitlök, egen salvia, egen timjan, egen oregano. Köttfärssåsen blir så mycket godare när man vet att kryddorna kommer från vår egen trädgård och är alldeles pinfärska och helt utan bekämpningsmedel.

Synd att det inte går att vara ute några längre stunder i trädgården utan att bli alldeles uppäten av mygg. Vad är det med myggen i år?! Den är helt galen! Jag har fått fler bett i år än vad jag fått sammanlagt de senaste 10 åren eller så.

Nu ska jag dammsuga upp kungspudelsdammråttorna och röja lite smått här hemma. I kväll ska jag med grannen ut i stallet och klappa på fölisen.

Jepp, livet är rätt fint!

Back to work

Nu lär ni inte höra av mig förrän på onsdag, för imorgon börjar jag jobba igen och jag jobbar 16-24, vilket innebär att jag kommer sova över. På tisdag jobbar jag 13-21, så jag kommer hem sent.

Det ska bli skumt att komma tillbaks till jobbet när jag inte varit där på 1½ vecka. Men det blir nog bra. Jag är bara så glad att min rygg i princip är helt bra. Förhoppningsvis fortsätter den att vara det nu när jag börjar jobba igen.

So long, så länge

Annan karaktär

Jag tror att själva ryggskottet har släppt. I alla fall har jag inte sådär bajsont på vänster sida i övergång bröstrygg-ländrygg längre. Nu har jag ont längre ner, mot bäckenet till och i mitten, inte på någon sida. Igår small det till där istället och det värker och värker och strålar ner i benen. Ingen ställning är bra, det värker hela tiden.  Jag antar att, när jag hasat omkring som Quasimodo här hemma, har överbelastat den delen av ryggen istället. Well, well, det går väl över, det också.

Kärleken är ute med sina kompisar och lever vildmarksliv i helgen. Grannen och jag ska gå ut ikväll. Jag kommer förmodligen vara världens tristaste sällskap, då jag inte kommer kunna dansa och inte kommer våga dricka särskilt mycket alkohol, max ett par glas vin, med tanke på vad min stackars lever fått stå ut med den senaste veckan. Jag är lite rädd också att jag ska få knallont igen och inte stå ut utan smärtstillande och att blanda smärtis med alkohol gör jag bara inte, trots att Citodon och alkohol inte är ett lika stort no-no som Dexofen och alkohol. Någon form av självbevarelsedrift har jag.

Förövrigt hoppas jag alldeles för mycket på jobbet jag ska på intervju för i slutet av månaden. Jag hoppas för mycket för att det ska vara riktigt bra. Jag kommer bli grymt besviken när (om) jag inte får det. Det är ett jobb som jag tror jag skulle trivas jättebra med och jag tror att det skulle passa mig som hand i handske, trots att jag egentligen inte har de rätta kvalifikationerna för det. Å andra sidan har man inte kvalifikationer för särskilt mycket alls när man är helt nyutexad. Jag var helt säker på att jobbet på stora djursjukhuset var helt uteslutet för min del, eftersom jag är helt grön. Snacka om förvåning när jag ändå fick det!

Jag hoppas att det blir lika förvånande den här gången. Jag hoppas alldeles för mycket.

Hur bra vore det inte – arbetsuppgifter som jag tror jag skulle trivas ypperligt med, cykelavstånd till jobbet, vi kan sälja en bil, inga pendlingstider eller -kostnader, jag kan jobba 100% utan att dundra in i väggen. Vi kan börja planera vår framtid på ett helt annat sätt än vad vi kan nu. Titta på hus mer seriöst, familjeplanera – you name it.

Jag VILL ha det där jobbet! Snälla kosmos, ge mig det! I need it!

Maror

Jag verkar ha kommt in i något sorts stim av mardrömmar. Minst ett par varje natt den senaste veckan. De värsta är de där jag drömmer att jag drömmer en mardröm, att den är så hemsk att jag i drömmen förstår att det är en mardröm. Och så drömmer jag att jag vaknar, jag blir lättad över att ha vaknat, allt är som vanligt. Så går jag upp ur sängen och mardrömmen tar vid där den slutade när jag drömde att jag vaknade. Rörigt? Det är inget emot vad det är att drömma så. Jag kan drömma att jag vaknar tre, fyra gånger innan jag faktiskt vaknar, och då vågar jag knappt tro på att jag faktiskt är vaken, på riktigt. Lakanen är helt dyngsura efter en sån pärs.

Kan det vara en biverkning av Citodon, tro?

Fast igår tog jag förstås inga.

Jag längtar tills jag är så bra i ryggen att jag kan göra annat än att sitta uppallad i soffan och spela tv-spel eller läsa! Då ska jag

  • Köra bil
  • Jobba
  • Städa (dammråttorna börjar anta pudelstorlek)
  • Pyssla i trädgården – ogräset och gräsmattan frodas och allt regn har gjort att växterna med lång stjälk har lagt sig
  • Plantera ut solrosorna intill kortsidan av huset. Vilket innebär att jag först måste gräva små rabatter och fylla med jord
  • Sätta på mig byxor och strumpor på under två minuter
  • Gå ut och dansa med grannen, nybliven singel (nu ska vi ut imorn, men jag betvivlar att jag ska dansa särskilt mycket)
  • Ha sex i andra positioner än de enda två min rygg klarar av
  • Bajsa utan Lactulose

Ja, ni ser ju vilket glamouröst liv jag kommer få när min rygg är bra igen!

Förövrigt kan jag meddela att Lactulose is the shit! Bokstavligt talat! Jag väger i snitt två kilo mindre idag än vad jag gjorde igår vid samma tid.

Tänkte att ni kanske ville veta det.

Jahaja

Idag ringde jag chefen och sa att jag kommer tillbaks imorn. Idag är jag riktigt bra i ryggen. Jag kan gå upprätt och ta upp vänsterarmen ungefär till öronhöjd och tabletter tar jag bara till natten så att jag slipper vakna alternativt inte kunna somna av värk.

Men chefen tyckte jag skulle lägga bort det där duktig-flicka-syndromet, hon ville inte se mig förrän jag var helt kry, allra tidigast på måndag.

Jahapp. Där ser man.

Det är väl inte utan att hon har lite rätt, men jag tror på fullaste allvar att jag kunnat arbeta imorgon. Nåja. Jag gör som chefen säger. Fast jag börjar få lite långtråkigt här hemma.

Idag är det höstrusk ute. Typiskt väder för att spela tv-spel och läsa. Vilket är precis vad jag ska ägna mig åt i väntan på att Kärleken ska komma hem.

Jag ska ta mig en tur till Gottsunda också. Middagsmat och någon form av Lactulose eller så står på inköpslistan. Smärta i ryggen, stillasittande/liggande samt en hel del Citodon har gjort att min mage står i princip still.

Bakslag

Jag vet inte om jag var för optimistisk och oförsiktig igår. Imorse vaknade jag och hade bajsont i ryggen. Jag vände mig, med mycket möda och stort besvär, om, tryckte ut två citodon ur paketet på nattduksbordet, sköljde ner med vatten och somnade om efter en halvtimme.

Sov till 12.30.

Nu känns det ok igen, men jag är inte den som inte lär mig av mina misstag. Så några större övningar blir det inte idag. Inte mer än att hasa ut till bilen och se om jag kan köra utan att gå av på mitten. Och om jag kan köra, så tar jag en kort tur hem till grannen och kollar på hennes nya singellya.

Jag tror inte jag är tillbaks på jobbet imorgon. Men på fredag tror jag definitivt. Då ska jag nämligen vara på filialen. Kortare att köra, inte så mycket att göra.

Ryggskott suger verkligen hästpung!

Sakta men säkert

Jag har sovit gott i natt, tack vare Citodon och Stesolid. Vaknade framåt småtimmarna och hade ont bara, men kunde somna om.

Jag kan röra mig relativt obehindrat, trots att jag mest ser ut som en krabba, eftersom jag jag mestadels rör mig i sidled. Jag har funnit ut att det är det minst smärtsamma.

Idag har jag klarat mig helt utan några medikamenter, så på torsdag räknar jag  med att vara tillbaks på jobbet igen.

Dock upptäckte jag att man ska undvika avancerade övningar på det sexuella planet. Visserligen anser vissa att gränsen mellan smärta och njutning är hårfin, men jag tillhör inte den skaran. Jag fick ta mig fram krypandes på alla fyra efter den pärsen. Men det var det bannemej värt :D