Jisses

Citodon tål jag (utöver att jag mår tjyvtjockt och får astma). Stesolid tål jag. Tillsammans blir det världens rävgift! Ryggvärken släpper någorlunda, men vad har jag för nöje av det när jag däckar i soffan och sover och inte ens en hjord vilda elefanter (eller i alla fall telefonen) väcker mig.

Det är nästan så jag funderar på att skippa tabletterna annat än till natten så att jag får sova utan värk. Idag har jag bara gått omkring som i en dimma. Tur att världens bästa Kärlek har tagit hand om mig. Gått ut med soporna, vikt ihop tvätten, lagat frukost och middag, hämtat mediciner.

Han är så vacker! Ända inifrån och ut! Tänk att han älskar lilla mig! *lycka* :)

Lägesrapport

Jobbigt som bara den att ringa till jobbet och säga att jag är sjuk, att jag nog inte kommer förrän i slutet av veckan. Varför är det så “förbjudet” för mig att vara sjuk?

Kärleken for till apoteket och hämtade ut Stesolid och Citodon i förmiddags, så att jag skulle kunna få sova ett par timmar åtminstone. Natten har inte varit någon höjdare.

Med dessa piller i kroppen ser jag lite mindre ut som Quasimodo. Det tackar vi för. Att jag istället liknar en knarkande ostkrok kan jag leva med. Det är bara en smula jobbigt att behöva karta och kompass för att hitta mellan sovrum och vardagsrum i min droginducerade förvirring.