Annan karaktär

Jag tror att själva ryggskottet har släppt. I alla fall har jag inte sådär bajsont på vänster sida i övergång bröstrygg-ländrygg längre. Nu har jag ont längre ner, mot bäckenet till och i mitten, inte på någon sida. Igår small det till där istället och det värker och värker och strålar ner i benen. Ingen ställning är bra, det värker hela tiden.  Jag antar att, när jag hasat omkring som Quasimodo här hemma, har överbelastat den delen av ryggen istället. Well, well, det går väl över, det också.

Kärleken är ute med sina kompisar och lever vildmarksliv i helgen. Grannen och jag ska gå ut ikväll. Jag kommer förmodligen vara världens tristaste sällskap, då jag inte kommer kunna dansa och inte kommer våga dricka särskilt mycket alkohol, max ett par glas vin, med tanke på vad min stackars lever fått stå ut med den senaste veckan. Jag är lite rädd också att jag ska få knallont igen och inte stå ut utan smärtstillande och att blanda smärtis med alkohol gör jag bara inte, trots att Citodon och alkohol inte är ett lika stort no-no som Dexofen och alkohol. Någon form av självbevarelsedrift har jag.

Förövrigt hoppas jag alldeles för mycket på jobbet jag ska på intervju för i slutet av månaden. Jag hoppas för mycket för att det ska vara riktigt bra. Jag kommer bli grymt besviken när (om) jag inte får det. Det är ett jobb som jag tror jag skulle trivas jättebra med och jag tror att det skulle passa mig som hand i handske, trots att jag egentligen inte har de rätta kvalifikationerna för det. Å andra sidan har man inte kvalifikationer för särskilt mycket alls när man är helt nyutexad. Jag var helt säker på att jobbet på stora djursjukhuset var helt uteslutet för min del, eftersom jag är helt grön. Snacka om förvåning när jag ändå fick det!

Jag hoppas att det blir lika förvånande den här gången. Jag hoppas alldeles för mycket.

Hur bra vore det inte – arbetsuppgifter som jag tror jag skulle trivas ypperligt med, cykelavstånd till jobbet, vi kan sälja en bil, inga pendlingstider eller -kostnader, jag kan jobba 100% utan att dundra in i väggen. Vi kan börja planera vår framtid på ett helt annat sätt än vad vi kan nu. Titta på hus mer seriöst, familjeplanera – you name it.

Jag VILL ha det där jobbet! Snälla kosmos, ge mig det! I need it!