Fint

Livet är ganska fint just nu.

Det har gått bra att jobba, men sent framåt måndagsnatten började jag misstänka att jag kanske gått tillbaks till jobbet lite för tidigt, för jag hade ont som satan i ryggen. Inte hade jag med mig några piller heller, tänkte att jag ju ändå inte kan jobba om jag tar dem.

På natten då jag skulle sova önskade jag att jag tänkt ett steg längre – det hade varit fint att kunna sova. Sovstunderna var minst sagt stokastiska den natten och jag hade pissjävlaskitont i ryggen. Framåt dagen då jag började jobba blev det faktiskt lite bättre igen.

Tja, vad har jag haft för roliga patienter då? Hmm!

  • Några gastroenteriter
  • En hund som ätit en sjujäkla massa råttgift (närmare bestämt en hel ampull, dvs 28 gram). Det mesta verkade komma upp efter apomorfingiva, så vovven kunde gå hem med k-vitaminer. En smula moloken, men vid liv.
  • En hund som ätit blöjor. Han mådde bra, trots att röntgenplåtarna jag tog på hans mage inte såg så roliga ut.
  • En skum katt som jag vetefan vad det var för fel på. Något galet var det som var trasigt i alla fall, så jag skrev in den för vidare utredning. Vårdveterinären dagen efter hade inte heller en jäkla aning, och det känns ju bra på sätt och vis.
  • En halt hund som jag inte kunde hitta något fel på, utom att den var just halt
  • En katt med sårskador, kanske bitskador, kanske påkörd. Arg var den och ont hade den.
  • En hund remitterad från en av Sveriges bästa (?) veterinärer, tillika min gamla chef från de somrarna då jag jobbade i fjordstaden. Heh, kändes lustigt att hon remitterar en patient som hon kört fast på till mig!
  • En pissjävlaskitdålig katt som kom åkande med en egen syrgastub från sin lokala veterinär. Jag gjorde inte så mycket med den, mer än att ge den mer syre, försöka ta ett par snabba röntgenbilder utan att stressa katten blå och skriva in den på IVA i syrgasbur. Då jag såg röntgenbilderna förstår jag varför den hade jobbigt att andas. Det fanns inte mycket till luftförande vävnad i lungorna. Exakt varför får någon annan ta reda på. Den fick Furix, Doktacillin och Pred, just in case så att säga.

Ja, det var väl det som var det mest intressanta.

Idag är jag hemma och ledig. Har sovit uselt i natt igen, men jag har i alla fall inte drömt mardrömmar. Jag börjar se ett mönster. Det är dagarna precis innan mens som jag sover som en kratta. Mardrömmarna kan jag inte sätta i relation till något alls.

Men det gjorde inte så mycket att jag sov dåligt. Kärleken låg ju bredvid mig och snusade och sov. Jag kröp nära, tätt intill, snusade i hans ljuvliga nacke, strök honom över håret och blev alldeles tårögd. Jag älskar den mannen så ända inåt helvete mycket!

Idag känns ryggen bra, om än något stel.

Idag har vi varit hemma hos grannen och druckit kaffe och busat med hennes nya lilla kattunge, Selma, 13 veckor. Så bedårande att man blir alldeles sjuk! Kärleken säger att det är inte förrän nu som han känner att hans allergi är ett hinder för honom. Han skulle så gärna vilja ha en liten katt. (Jag röstar för en unge av annat slag, som inte är allergiframkallande och nu är beslutet nog inte så långt borta skulle jag tro :-) )

Nu när Kärleken åkt till jobbet, har jag varit ute i trädgården och vattnat jordgubbarna som börjar bli röda, rensat lite i rabatterna, klippt vår rudimentära gräsmatta, planterat solrosplantorna och plockat smultron. I MIN (nåja, vår) trädgård! Egna jordgubbar, egna smultron, egen rörlök, egen vitlök, egen salvia, egen timjan, egen oregano. Köttfärssåsen blir så mycket godare när man vet att kryddorna kommer från vår egen trädgård och är alldeles pinfärska och helt utan bekämpningsmedel.

Synd att det inte går att vara ute några längre stunder i trädgården utan att bli alldeles uppäten av mygg. Vad är det med myggen i år?! Den är helt galen! Jag har fått fler bett i år än vad jag fått sammanlagt de senaste 10 åren eller så.

Nu ska jag dammsuga upp kungspudelsdammråttorna och röja lite smått här hemma. I kväll ska jag med grannen ut i stallet och klappa på fölisen.

Jepp, livet är rätt fint!