Uppbokad…

… har jag varit idag, kan man säga utan att överdriva.

När jag kom till jobbet tyckte jag att det skulle bli skönt att gå på en bokad lista hela dagen för första gången på evigheter. Lite struktur. Man vet vad som kommer och när de kommer och det är ingen som är döende just precis nu.

Men på något märkligt vis kör det ändå alltid ihop sig. Ett enkelt hjärtultraljud drar iväg och blir till omfattande blodprovstagningar, blodtrycksmätning, EKG-tagning, röntgen av både thorax och buk. På 20 minuter. Jo, tjena!

Samtidigt som en hund ska avlivas, en annan hund ultraljuda njurarna och två katter med njursvikt och veliga (och förbaskat märkliga) djurägare ska vätskas upp.

Samt en fullbokad telefonlista och mycket tråkiga besked till en matte med en gammal hund med juvertumör.

Det är sällan man ser stora lungmetastaser på hundar med juvertumör, ofta kanske de finns där trots att vanlig slätröntgen är för okänsligt för att upptäcka dem när de är så små. De här metastaserna syntes, kan man säga. Självklart hade matte massor av frågor och funderingar och ett sånt samtal kan inte stressas igenom, det får ta den tid det tar, oavsett om tre patienter blir försenade på grund av det.

Nåja, med lite rockader i planeringarna lyckades jag snika till mig en halvtimmes lunch och jag jobbade bara över en kvart på eftermiddagen. Det var ganska bra jobbat med tanke på hur det såg ut på schemat idag.

Jag förvånade mig själv idag genom att inte bli obehaglig till mods och tycka att det är jättejobbigt med missnöjda/besvikna djurägare. Idag blev jag arg! Dels för att jag faktiskt vrängde mig ut och in för att ta in båda djuren som de hade med sig, trots att de bara bokat tid för ett djur. Annars hade de fått sätta sig på akuten med flera timmars väntan som följd. Dels för att de aldrig kunde bestämma sig för vad de ville göra med sina djur. De frågade vad jag tyckte, jag sa vad jag tyckte och de fortsatte ändå att dividera i all oändlighet. När jag tillslut fattade beslutet åt dem (för att jag inte hade lust eller tid att sitta och lyssna på deras dravel) blev de sura och missnöjda ändå och snörpte på munnen. Jag blev bara arg. Jag gjorde verkligen allt i min makt för att det skulle bli så bra som möjligt och ärligt talat borde de vara tacksamma för att jag inte skickade ut dem på akuten, och så har de mage att sura! Bah!

Förövrigt har jag sett den största spottcystan ever idag. Säkert 12cm i diameter. Jag slog vad med radiologen om en delicatoboll att det inte var en spottcysta. Jag förlorade och som tur är (för radiologen) är jag en bra förlorare och gick snällt till automaten och köpte en delicatoboll.

Slutet gott, allting gott. (Utom för hunden med juvertumörer)