Under ytan

Tidigare har jag alltid irriterat mig över och undrat varför min historia ska sticka upp sin fula nuna just när jag mår som bäst. Som för att ge mig en käftsmäll och håna mig för att jag är fri och mår bra. Men det är ju just för att jag mår bra som de där riktigt vidriga mardrömmarna kommer. Inte de mardrömmarna som jag skrivit om tidigare, utan drömmar som egentligen är minnen.

Det är för att jag mår bra. För att när jag mår bra är jag mjuk och varm inuti. Min hud blir tunnare. Inte bara för det goda, utan även för det onda. Och i natt såg jag det som något positivt. Det är så skönt att kunna må bra och vara lycklig trots att min historia gör sig påmind. Drömmen kom, jag vaknade, Kärleken blev väckt av mitt skrik, jag satt upp, andades, pratade. Kramades. Och skrattade sedan från hjärtat och somnade om med Kärleken snusande i min nacke. Fortfarande lycklig.

Något som gjorde mig så lycklig att jag vill studsa var att igår, när Kärleken var på sjukhuset och hälsade på sin svårt sjuka vän, så berättade han för henne och hennes man att vi ska försöka oss på att bli gravida. Han berättade det för dem och det gjorde mig så glad. Jag vet inte varför jag blev så överlycklig över det. Kanske för att det var någon sorts statement?

Och idag hade jag telefontid med min läkare. Vi fick grönt ljus av henne – det är bara att köra på. Det behövs ingen sänkning av SSRI’n och hon tyckte att jag skulle våga landa i det beslutet och våga lita på att det faktiskt är bättre för fostret att ha en mamma som mår bra om än hon medicinerar, än att ha en medicinfri mamma som inte klarar av vardagen och har så mycket ångest att hon inte klarar av att hantera den. Och att det dessutom är lättare att bli gravid om man mår bra än om man inte gör det. Hon önskade oss lycka till.

Ja, herregud, vi nojjar och är rädda här hemma, men jag tror nog vi vågar. Jag vet att jag vill, trots att rädslan ökar ju närmre ägglossning jag kommer. Jag vet att jag vill, alltså vågar jag. Återstår att se vad Kärleken säger när väl p-datorn börja visa röd lampa och ett O för ovulation. Jag ska ge honom möjligheten att backa, allt annat vore oschysst.

Lycklig

Jag är så helt igenom lycklig. Hela jag är alldeles mjuk och varm. Av ingen anledning alls. Eller av alla anledningar egentligen. Av att jag är.

Jag kunde inte somna igår och vaknade därför helt kokt i kolan imorse, fattade inte hur jag skulle ta mig igenom dagen. Men så tänkte jag att det är ju egentligen en fråga om inställning. Jag blir inte piggare och gladare av att jag går och gnyr över att jag är trött. Istället tänkte jag på att jag var extraresurs idag och att om ingen var sjuk eller om det inte var kaos på akuten, så skulle jag kunna ägna mig åt att förkovra mig. Jag tänkte på Kärleken, på hur vacker han är. På de vackra saker han säger och gör. “Att tänka på dig är som att ta ett andetag som är större än hela mig”

Jag tänkte på att det är tre dagar kvar tills att vi ska försöka göra barn. På att det faktiskt skulle kännas helt okej om Kärleken backade ur i sista stund. Det är mycket som är på gång i hans liv nu. Att fatta livsavgörande beslut när någon han håller av är allvarligt sjuk, kanske rent av döende, måste vara… nästan omöjligt.

Och samtidigt, som vi sa till varandra igår då Kärleken fick det tråkiga beskedet; vi måste skynda att älska, tiden kan ta slut. När som helst kan det vara över. Livet går inte att pausa, det väntar inte. Våra föräldrar är gamla, jag vill att vårt barn ska lära känna och minnas sina far- och morföräldrar. De kommer inte att leva för alltid, hur mycket man än vill det.

När man kommer så nära döden, värnar man lite extra om livet. Om det vi har, just här och nu. Och just här och nu är jag lycklig.

Jag älskar, beundrar och är stolt över mannen jag lever tillsammans med. Snart ska vi försöka göra barn. Jag är frisk. Jag jobbar med det jag drömt om hela mitt liv. Jag lär mig nya saker varje dag. Jag har en hyfsad ekonomi. Jag har en fungerande bil. Jag har en mysig trädgård och en lägenhet som har sina brister, men som är vår, min och Kärlekens. Jag har en mamma och en extramamma, jag har en bror, svägerska och en underbar Lillan. Jag har älskade vänner.

Jag har allt man kan behöva och lite till. Jag har liv och jag har kärlek.

Och tiden den går…

Tiden går så fort. Nu är det snart måndag igen och dags för nya tag på stora djursjukhuset. Jag är nyfiken på hur det har gått för hunden som jag misstänker hade en gigantisk mjälttumör och för den förvirrade vovven med feber som helt plötsligt inte hade känt igen husse. Det ska bli spännande att se.

Helgen har varit lugn. Kärleken har försökt vända rätt på dygnet efter att ha jobbat natt. Det har gått “sådär”. Igår sov han mer eller mindre halva dagen, trots att jag var inne och tjatade på honom som en annan morsa. Och i natt kunde han så klart inte sova. Han somnade inte förrän kl 6. Men jag tvingade upp honom strax efter 11, för imorgon börjar vi båda jobba kl 8.

Igår bestämde vi oss för att köpa ett köksbord. Äntligen! Idag när vi skulle köpa det såg vi skylten som satt vid kassan – ingen bytesrätt och inget öppet köp. Fyfan, så dålig stil! Om vi ska lägga flera tusentals kronor på möbler, så vill vi ju ha möjlighet att lämna tillbaks dem om de inte passar. Det är omöjligt att säga hur det skulle se ut förrän möblerna är på plats, vilket vi märkte när vi köpte det förra köksbordet. Där, på Mio, fick vi i alla fall lämna tillbaks bordet och stolarna och vi fick pengarna tillbaks. Men alltså inte på Chilli. Om vi köper bordet och märker att det inte passar, så har vi kastat alla tusenlapparna i sjön.

Nädu. Det blev inget nytt bord. Idag heller. Men jag fick två fina presenter av Kärleken :)

Igår var vi på bio och kollade på Harry Potter. Bra, lite seg emellanåt, men bra.

Idag har vi kollat på The Host på DVD. Mycket bra monsterfilm, jag som inte riktigt gillar monsterfilmer i vanliga fall. Väldigt annorlunda.

Nu sängen, måste ha så mycket energi imorgon att jag åtminstone orkar låtsas att jag är pigg.

Äntligen fredag…

… ochmin mage har till slut givit upp kampen mot Selexiden. Tur att det var sista tabletten imorse! På måndag ska jag kolla behandlingsresultatet genom att kissa på en sticka på jobbet.

Nu ska jag beta en pet och sen falla snarkande ner i sängen. Kärleken kommer hem runt 5 inatt. Då ska vi kramas! Jag längtar!

Höstväder

Jag somnade inte förrän kl 3 inatt, så jag var inte så pigg när klockan ringde kl 7 imorse. Som tur var skulle jag vara på filialen idag. Inte så långt att åka, inte så stressigt.

Jag har ändå haft en del att göra idag, det har inte varit lika dött som de tidigare gångerna jag varit där. Men mycket kan man inte påstå att det var.

Några vaccinationer. En hund med allmäna symtom på trötthet. Hmm. I vilken ände börjar jag… Det blev en drös med prover och en röntgenbild på buken. Hittills inget napp. Återstår att se när resten av provsvaren kommer.

Ett gulligt litet marsvin som slagit av en av sina framtänder. Med den tanden är det nog ingen fara, den var på väg att växa ut igen. Problemet ligger snarare i den motstående tanden i underkäken som inte slits som den ska mot den avslagna tanden. Redan nu var den motstående tanden lite längre än tanden bredvid. Jag tog några tag med filen och jämnade till gaddarna.

En hund som var trött, verkade ha ont någonstans, ville inte vara med familjen som tidigare. Det visade sig att den hade ont i nacken. Tog prover för fästingsjukdomarna, skrev ut smärtstillande och de fick stränga förhållningsorder om vila, sele istället för halsband, inga trappor, inget lek eller bus, inga onödiga bilresor (hundar vrider gärna på nacken för att kika på allt utanför när de åker bil) och gärna mat och vattenskål lite högre för att hunden inte ska behöva böja sig så mycket. Det kan vara allt från en sträckning av musklerna till nackdiskbråck, better safe than sorry.

En hund som jagat en katt och skadat sin klo. Den kom inhoppande på tre ben. Det var inget uppenbart klobrott, men eftersom hunden hade så pass ont tog vi en röntgenbild på tassen. Ingen fraktur. Efter röntgen gick den på sina fyra ben utan att halta. Det där var allt en liten dramaqueen till hund ;)

Jag ringde lite provsvar och pratade med matte till den lilla hamstern jag tittade på förra veckan som jag tror hade brutit sin lilla tass. Den mådde jättebra och sprang omkring obehindrat på tassen nu. Matte var glad och nöjd. Och jag med :)

Idag är det riktigt höstruskigt ute. Ösregn och åska och det blir mörkt tidigare och tidigare. Jag la mig på soffan när jag kom hem och jag somnade som om någon dängt mig i skallen med något hårt. Jag vaknade inte förrän 2½ timme senare av att jag var så kissnödig att jag höll på att sprängas. Återstår att se om jag kan sova i natt nu… Å andra sidan börjar jag inte förrän kl 13 imorgon.

Nu ska jag koka en kopp te och kura under en filt i soffan i väntan på att Kärleken ska komma hem från jobbet.