Bränd bil luktar illa

30-årskalaset var trevligt med massor av god mat och trevliga människor. Jag var nykter och Kärleken skulle jobba tidigt dagen därpå, så vi blev inte så sena.

I morse när jag precis svängde in på parkeringen till stora djursjukhuset ringde en av personaltanterna och sa att jag fick vända och åka tillbaks några mil till filialen där jag skulle varit som i fredags. Kollegan där var fortfarande sjuk. Så det var bara att vända och åka tillbaks.

Trots att jobbet är det samma, man gör ju samma saker, ordinerar samma saker, tar samma prover, undersöker på samma sätt, så är det ändå omständligt att komma till en ny arbetsplats. Varje ställe har sina rutiner, man vet inte var saker och ting finns, var journalerna ska sättas när de är färdigskrivna och debiterade osv. Så jag har mest yrat omkring och frågat om tusen saker idag, samtidigt som jag försökt ge bästa vård och råd till djur och djurägare. Inte helt lätt.

Imorgon ska jag i alla fall vara på stora djursjukhuset, då går jag bokad lista på förmiddagen och akut på eftermiddagen. Någonstans där ska jag försöka hinna ringa alla djurägare jag skulle ringt i fredags och idag. Det är en lång lista.

Tre arbetsdagar kvar till min ynkliga lilla 4-dagarssemester. På fredag åker jag ner till västsverige och hälsar på mor, bror, svägerska, Lillan, bästvän och Linis. På måndag åker jag upp igen. På tisdagen ska vi på en husvisning på eftermiddagen och sen åker vi till Kärlekens föräldrar i Jämtland. Det blir fina grejor, det!

Förövrigt roar sig de yrkeskriminella här i ghettot med att bränna upp bilar i parti och minut. Jag bara väntar på den morgonen då jag kommer ut och hittar min bil uppbränd. Så nu har jag parkerat på min gamla parkering vid min gamla lilla studentlya. Kärleken får köra mig dit på morgonen och hämta mig på kvällen och det kostar lite pengar. Men jag vill verkligen inte ha en uppeldad bil!