Solskenshistoria

Idag har jag inte varit pigg på en enda fläck. Ont i halsen, snuvig, trött och yr. Dessutom har jag nära på gasat ihjäl Kärleken här hemma. Hur kan så mycket gas få plats i en så (relativt) liten mage?! Inte undra på att jag hade ont i magen!

Det har varit full rulle på jobbet idag. Hann inte klart med mina bokade patienter innan lunch, så jag åt en macka i flygande fläng och fortsatte bara jobba. Jag har sprungit omkring så mycket idag att jag har förbaskat ont i fötterna. Nu börjar det definitivt bli dags att investera i ett par riktigt bra inneskor! Jag lär ju nöta lite golv på stora djursjukhuset de närmsta månaderna…

Det är massor jag ska göra på min semester i oktober. Komma ikapp med mitt liv.

  • Gå till tandläkaren
  • Gå till optikern
  • Lämna in bilen på service
  • Gå till frissan
  • Köpa inneskor
  • Köpa ny eltandborste

Idag gick en av mina patienter från måndagens akutpass hem. En lite blandrastik som kom in i måndags förmiddag på akuten. Hon stod på kortison eftersom hon visade neurologiska symtom som kan tyda på diskbråck. Kortisonet är tänkt att minska inflammationen som uppstår när en disk pressar mot ryggmärgen. Huruvida detta är en bra behandling eller inte råder det delade uppfattningar om.

På lördagen hade hon blivit helt förlamad. Två dagar tidigare, således. Man har ungefär 12 timmar på sig att komma under behandling (dvs operation) från det att hunden blir totalförlamad för att ha en bra chans att få hunden mobil igen.

Det blev full rulle in på en CT myelografi (man sprutar in kontrast i utrymmet runt ryggmärgen för att se var någonstans det trycker på) och därefter in på operation. Ryggmärgen var riktigt ful efter man rensat bort diskmassa och blod. Prognosen var inte särskilt god.

Efter en diskbråcksoperation tar det normalt några dagar innan man ser en bättring, så som att hunden visar tecken på att kunna röra sina ben på egen hand. Oftast tar det ett tag innan de kan stå och gå själva och de är ofta ordentligt vingliga till en början.

Dagen efter operationen stod “min” blandrastik upp. Hon kunde gå efter två dagar. Idag travade hon hem med matte och var bara ytterst lite vinglig. Hon ligger en månad fram i rehabiliteringen, trots att det inte ens gått en vecka sedan hon opererades. Jag hade inte trott det om jag inte sett det med egna ögon.

En riktig solskenshistoria som värmer mitt hjärta när man mest bara ser elände.