Jorå

Bästa boten mot trötthet är inte att sova, har jag kommit på. Det är att inte sova. Eller i alla fall att sova väldigt lite.

I vanliga fall går jag och lägger mig kring 22 när jag ska upp kl 6. Då är jag helt död och förintad på morgonen när jag vaknar och kan inte förstå hur jag ska överleva dagen. Igår väntade jag på Kärleken när han slutade jobba 22.15. Sen pratade vi och myste i sängen. Inte förrän 00.30 släckte vi lampan. Jag trodde jag skulle vara mer död än levande imorse, men icke. Pigg och glad studsade jag upp kl 06.00 och har inte varit såhär pigg på evigheter. Hah! I fortsättningen blir det sena kvällar för min del!

Det har varit en bra dag på jobbet. Höga berg och djupa dalar, kan man nästan sammafatta det hela med.

Den djupa dalen bestod i att en gammal, gammal man kom in med sin uråldriga hund. Hunden var tvärdålig. Svårt att andas, formidabelt blåsljud som nästan inte hördes över lungödemsljuden. Skvalpig i hela magen. Hjärtsvikt.

Jag rekommenderade att hunden skulle få somna. Och gamla husse blev så förfärligt ledsen. Så ledsen att det skar långt in i mitt hjärta och jag var tvungen att gå ut för att inte bryta ihop själv. Stackars gamla farbrorn, hans bästa vän och följeslagare skulle inte få följa med hem. Ibland brister mitt hjärta och blöder en skvätt för dessa djurägare. Jag önskar så innerligt att det fanns något, vad som helst, jag kunde göra. Som kunde hjälpa och trösta. När inte bot finns.

Ibland känner jag mig så maktlös. Och är det någon känsla jag inte står ut med så är det just maktlöshet.

Jag har tänkt på farbrorn hela dagen och undrar om han kom hem ordentligt. Jag erbjöd honom att ordna med skjuts hem, det kändes inte bra att han skulle sätta sig i bilen och köra hem i det skick han befann sig. Jag tänker på honom nu då han sitter ensam där hemma utan sin livskamrat. Jag hoppas han har någon som ser efter honom!

Det höga berget bestod i en mystisk katt som har mystiska saker för sig som ingen kan förklara, trots omfattande utredningar. Det är en raskatt som är tänkt att användas i avel, men det har inte funkat eftersom hon inte vill löpa och de få gånger hon gjort det har hon inte kommit i höglöp utan bara fräst ifrån till hanarna. Vad det beror på är det ingen som lyckats lista ut. Katten har tidigare stått på p-piller, men slutade med det i och med att det var dags för henne att gå i avel.

Idag kom matte och var orolig över en knöl i juvret. Eftersom katten stått på p-piller var hon rädd att det skulle vara en tumör. Jag kände och kände och kunde kanske eventuellt känna en mikroskopiskt liten knöl i ena juverdelen. Men å andra sidan kändes motstående juverdel likadan. Och spenarna var lite stora och lite svullna. Hmmmm, tänkte jag, vad är nu detta.

Och så klämde jag på magen. Jomenvisst var där en mystisk struktur som skulle kunna vara kattungar. Matte blev eld och lågor. Ett ultraljud bekräftade min misstanke. Matte blev så glad att hon studsade omrking som ett popcorn och kramades och nästan grät av glädje. Hon sa att hon var lika glad nu som när hon fick reda på att hon själv var gravid. Helt oväntat men mycket lyckligt slut.

Kärleken var på husvisning idag. Han blev störtkär i huset, men med tanke på allt som måste åtgärdas, läget och det begärda priset, så måste vi avstå.

Imorgon ännu en husvisning. Det är ett hus jag hoppas mycket på. Hoppas nu bara att det inte är för litet!