MR nästa

Foten är som sagt bätte idag. Eller var i alla fall. Tills jag kom till läkaren igen och han började klämma och känna. Nu värker och strålar och skär och nyps och sticks det. Gruff! Nästa steg är en MR på fossingen. Här har de en väntetid på 8 månader, men i Upplands Väsby har de max 2 veckor. Så remissen går till Upplands Väsby.

Dessutom undrar jag varför (WHY, OH WHY) alla de perfekta husen finns åt helt jäkla fel håll. Hade det här huset legat åt rätt håll hade jag bannemej köpt det osett! Det har ALLT vi vill ha och behöver. Man kanske skulle säga upp sig och söka obefintliga jobb i Uppsala istället?

Semesterlök

Ah, semester är ett ljuvligt ord! Att den dessutom är betald är underbart! Tänk att få gå hemma och löka och få betalt för’t! Värt!

Dagen började väl inte lysande idag, dock. Jag skulle åka och hälsa på grannen kl 10. Både hon och jag hade saker inbokade resten av dagen och vi ses alldeles för sällan nowadays. Knatade ut till bilen, glad i hågen. Bilen vägrade starta! Varför? För att min kära sambo inte tankade den igår, som han lovat. Han lånade min bil igår och lovade att tanka den, vilket han alltså inte gjorde. Jag var måttligt glad på honom och var tvungen att ringa och vara en smula bitter på honom i telefon. Onödigt gjort av mig, han kunde ju inte göra något åt det när han var på jobbet, liksom. Jag var bara tvungen att låta honom ta del av mitt missnöje. Jaja, jag är en dålig människa, I know!

Hursomhaver, jag fick ringa grannen och be henne allra ödmjukast om lite handräckning. Hon kom och körde mig och min tomma bensindunk till närmsta mack, jag fyllde på dunken, därefter tillbaks till bilen och när min lilla bil fått i sig bensinen startade den så snällt. Varpå grannen fick åka iväg till sina åtaganden och jag till mina. Men, hey, vi fick ju ses lite iaf… ;)

Jag åkte och tankade bilen full och sen till husläkarmottagningen för att få ett friskintyg. Jobbet vill ha det nu när jag ska bli kvar där. Dessutom vill de ha papper på att jag inte är allergisk. Läkaren tyckte det var lite fjantigt och jag är benägen att hålla med. Jag är ju helt symtomfri, oavsett vad blodprov och/eller pricktest visar. Och jag kan hoppa upp och sätta mig på att det kommer att visa positivt för katt, det gjorde det en gång för 15 år sen. Men efter det har jag ju haft en hel drös med katter utan att bli sjuk. Well, blodprovet som ska tas kunde de inte ta på husläkarmottagningen, det ska tas på ett annat ställe. Så jag måste snart ta bilen och åka dit. Om det visar positivt, vill de att jag ska göra ett pricktest.

Dessutom ska jag träffa läkaren jag träffade igår igen i eftermiddag. Han vill fortsätta utreda min stackars fot. Den är förövrigt bättre idag. Igår kväll var den obehagligt avdomnad och jag hade ordentligt ont. Det strålade och brändes och nöps och stacks ända långt upp på framsidan av smalbenet. Men idag kan jag gå nästan utan hälta.

Och det slog mig igår kväll (fast det var snarare Kärleken som påminde mig) att jag förra sommaren hade problem med samma fot. Inte att den var avdomnad, så vitt jag kan minnas, men att den var svag och liksom inte riktigt hängde med. Den stora tramdynan fastnade liksom i marken vilket gjorde att jag snubblade på min egen fot med jämna mellanrum. Det var i samband med att jag hade den där konstiga feberepisoden i augusti förra året.

Det började ju med att jag fick kalasont i skallen och synbortfall. Migrän trodde jag och det blev bättre av Immigran. Men sen fick jag feber som inte gick ner trots Alvedon. Jag tuppade av (taskigt blodtryck, feber och envisheten att åka och jobba ändå plägar ha den effekten på min kropp) och fick åka till sjukhuset hemma i västsverige. Inte heller där fick de ner febern. De ville göra lumbarpunktion, vilket de aldrig gjorde av någon konstig anledning. De ville göra en MR-undersökning och jag fick en tid, trots att jag sa att jag inte kunde ta den tiden, eftersom jag skulle befinna mig här i Uppsala då.

Men ja, jag snubblade vidare någon vecka och sen gick det över, febern släppte efter ett par dagar bara.

Det stora spöket MS hänger över mig och gör mig skräckslagen. Bara det inte är något sånt! Nä, det är bara Mortons neuralgi. Japp, så är det! Det bestämer jag mig för!

Trist bara att behöva ägna hela första dagen av semester åt att fara omkring till diverse vårdinrättningar.