Hålligång

Här har det varit fullt upp, vill jag lova. Det är mycket som ska göras och många som ska besökas de få dagarna som vi är på besök här nere.

I onsdags åkte vi framåt lunch när Kärleken hämtat sin bil från service. Vi var framme innan det blev mörkt. Vi var ordentligt trötta, så vi blev inte så sena i säng.

I torsdags var vi lata på förmiddagen, åt frukost länge och väl tillsammans med mamma och Partnern. På eftermiddagen åkte vi in till stan för att göra lite ärenden. Vi blev så hungriga att vi bara måste köpa varsin tunnbrödrulle på stan. Sen bar det av till grannstaden för att hälsa på bror med familj. Lillan klev av sin cykel och kom springande och ropade “Nenne!” när hon fik se mig på parkeringen! :D Mysan hjärta Lillan!

Efter en liten sväng i lekparken var det middagsdags och eftersom bror med familj bjöd, så var vi ju inte sena att tacka ja. Till efterrätt blev det wienerbröd och kex och födelsedagspresenter i förtid till mig.

Vi hade lovat mamma att vara hemma kl 18 för att äta middag… Ehhm, vi var inte så hungriga, med tanke på att vi redan ätit middag två gånger den dagen. Men lite gryta slank ner och så tårta och presenter på det.

Igår tillbringade vi nästan hela dagen här hemma hos mamma, framåt eftermiddagen åkte vi till grannstaden och hälsade på bror med familj. På kvällen åkte vi hela högen till bästvännen på tacokväll. Det var så himla mysigt och kul och trevligt och jag ville egentligen aldrig åka hem.

Idag har vi varit på stora höstmarknaden här i stan. Massor av folk, så mycket att man knappt kan ta sig fram. Jag köpte en strut med godis, that´s it. Däremot träffade jag vänner från teatern – det var kul! Och så sammanstrålade jag och Kärleken med mamma, bror, svägerska, Lillan och exmannen för en fika. Lillan satt mest i mitt knä och myste och kramades.

Hon har lärt sig att flörta, Lillan. Om man ber henne flörta med farmor tittar hon på farmor och kniper ihop båda ögonen så hårt hon kan och skrattar stort :D

Jag skulle kunna ta med mig det där barnet hem! Det är som om hon vore mitt eget. Lilla skruttan!

Imorgon ska jag åka och ta farväl av Z-hästen. Han blir snabbt sämre, så han kommer få somna in redan på torsdag. Det är klart att det känns tungt och trist, men samtidigt känns det bra och skönt. Han har haft det bra de sista åren av sitt liv. Han är uråldrig. Han är sjuk. Det blir nog skönt för honom att få somna in.

En snabbvisit hos bror med familj hinns nog också med innan kosan styrs norröver igen. Nästa gång jag kommer blir kring jul.