Mycket att stå i

Igår när jag var på stan fick jag ont i skallen. Jag började dessutom att må ganska illa. Jag fick bara i mig en halv hamburgare på Max, sen höll jag på att kräkas.

I natt har jag varit uppe och kräkts två gånger och jag har haft en huvudvärk som heter duga. Det var bara att ringa in sjuk till jobbet.

Jag har legat på soffan hela dagen. Sovit, mått illa, druckit julmust. Jag har ingen aning om vad det är som felas, men nåt galet är det som är fel. Yr och eländig så till den milda grad att jag knappt kan stå upp länge nog för att ta mig från sängen till soffan.

Jag väckte Kärleken ganska bryskt genom att tuppa av över hela honom när han sov i sängen. Jag tror att min intention var att luta mig fram över sängen och på så vis få ner huvudet till en längre nivå, men jag verkar inte ha hunnit, för när jag kvicknade till låg jag i sängen med en orolig, nyvaken Kärlek hållandes i mina ben. Oh, well, han börjar vänja sig.

Det är mycket att stå i inför den förestående flytten. Telefonabbonemanget ska flyttas (nytt riktnummer och allt), fixa med ny bredbandsleverantör och ny digital-tv. Flytta vårt elabbonemang till nya huset. Adressändra. Kolla upp försäkringen. Hitta någon att köpa ved av. Eftersom jag varit ofärdig idag har Kärleken satt igång med prisjämförelser. Jag blir (ännu mer) matt bara av att tänka på det.

Nu, åter till soffan i väntan på att världens bästa Kärlek kommer med middagen.

Äntligen!

Åh, pust, igår var en riktig skitdag! Jag sov över på jourrummet på jobbet, eftersom jag jobbade kväll på måndagen och började tidigt på tisdagen. Det blev inte så mycket sömn. Obekväm säng, susanden (eller snarare vrålanden) från fläktsystemet, mystiska knackande ljud, smällande dörrar.

Igår skulle jag gå på akuten hela dagen. Det är de värsta dagarna, alla kategorier. Det räcker med halva dagen för att bli kokt i kolan. Igår hade det dessutom blivit någon sorts miss i planeringen, så att veterinären som skulle byta av mig när jag skulle på lunch kl 12 inte kom. Klockan 13 hade hon fortfarande inte kommit. Klockan 14 kunde jag ta min lunch, då hade jag jobbat i sex timmar, inte ätit på 7 timmar, knappt hunnit kissa, inte hunnit dricka kaffe, ätit ett par äpplen mellan patienter, inte hunnit sitta ner.

Jag var så arg och trött att jag knappt kunde äta. Och på lunchen blev jag störd av kollegor som kom upp och frågade saker eller klagade. Och det första jag fick när jag kom ner var bassning för något jag glömt bort. Det var helt korrekt kritik, det var mitt fel, jag får inte glömma sånt. Men med blodsocker nere vid fotknölarna, en hund med brusten livmoderinflammation, två avlivningar och en diabeteskatt i ketoacidos samtidigt, så är det fan inte lätt, det ska gudarna veta.

Det hela slutade med att jag började gråta. I ren frustration/trötthet och känsla av att aldrig någonsin räcka till. Mina kollegor var så fina och bäddade ordning en saccosäck i ett rum till mig där jag kunde lägga mig en stund och pusta ut. Jag fick choklad och saft och kramar. Gulle, gulle kollegor! Och ja, jag känner mig patetisk, börja lipa på jobbet! Det blev system overload, får jag väl skylla på.

Den sista patienten var en gammal hund med diverse allvarliga åkommor som vi upptäckt under dagen. Djurägarna var chockade och otroligt ledsna när de bestämde sig för att låta deras älskade familjemedlem somna in. Jag försökte göra det så fint som möjligt, men det blev en ren katastrof. Inte för att jag gjorde något fel, inte för att någon gjorde något fel. Vi hade maximal otur bara. Det var en mardröm, det värsta jag varit med om på mycket länge. Jag har tystnadsplikt, så jag kan inte gå in på exakt vad som hände. Jag led så med djurägarna, hunden behövde inte lida och det är i alla fall en liten tröst i det hela. Fy för bövelen, vad jag önskar att jag aldrig någonsin mer behöver vara med om något liknande!

Så igår var det guld värt att ha Kärleken hemma med maten klar, en varm famn att gråta en skvätt i, någon som stryker en över håret och säger att han är stolt över mig. Någon som bäddar ner en i soffan under morfarfilten och låter mig sova medan han plockar av bordet och fixar disken.

När jag kvicknat till kollade vi på en så himla fin film! Se den! Den heter Stardust.

Idag har jag inte gjort ett vettigt ting. Sov alldeles för länge, plockade undan lite här hemma och ringde Uppsalahem. Igen. För jag vet inte vilken gång i ordningen. Inget svar. Både jag och Kärleken var riktigt uppretade på den där människan som aldrig kan komma med ett besked. Det är gått två veckor nu utan besked och vår blivande hyresvärd börjar ju undra, såklart. Han måste tro att vi är världens slöfockar.

Vi har skrivit mail, lämnat meddelanden på telefonsvarare, bett folk lämna lappar på gubbens kontor, förklarat att läget är akut, vi måste få veta. Jag ringde till huvudkontoret igen och de sa att gubben var på sitt rum (men uppenbarligen inte svarat i telefon, eftersom jag ringt honom bara 30 sek tidigare). De skulle gå in till honom och säga att han väntade ett samtal.

Jodå, nu så svarade han. När jag förklarade mitt ärende igen muttrade han lite och verkade inte alls veta vad det handlar om. Då tog det hus i helvete, då blev jag riktigt arg! Jag fräste och var allmänt bitchig och krävde svar nu. Man kan reta mig ganska länge, jag har lång stubin, men ibland händer det att jag brinner av. Då är jag inte en trevlig människa. De som känner mig vet exakt hur obekväm jag kan vara när jag sätter den sidan till. Nu är det dessutom fel jäkla tid på året för att reta mig. Då kan det säga ka-bom. Kärleken stod och bara gapade. Ett tag trodde han att jag pratade med en telefonsvarare, han trodde inte jag kunde prata så med en riktig människa :D  Sen asgarvade han och var stolt över sin arga Lilla My till flickvän. Det är inte för inte jag fått smeknamnet Lilla My (som sedan blev Lilla Mysan).

Hur som helst, vi får kortare uppsägningstid, vi kan flytta i mitten av januari. Sweet! I januari flyttar vi ut på landet! Vi har kvar lägenheten till sista januari, så vi behöver inte panikflytta heller. Det blir dubbla hyror en månad, men det får man nästan räkna med om man inte kan flytta allt på en dag, vilket vi inte kan med tanke på hur vi båda jobbar.

Åh, vad jag längtar! Det är nästan så jag vill börja packa nu, men jag ska lugna mig tills efter jul. Hohoo, vad det ska bli kul! :D

Sjusovarhelg

Gudars, vilket trist väder det har varit i helgen. Det blir liksom aldrig ljust på dagarna, vilket gör att åtminstone jag har sovit och sovit och sovit.

Igår kväll var vi dock hemma hos Kärlekens ex K och hennes man M och deras son A på middag. Kärleken deklarerade högt och tydligt för alla närvarande att han minsann också vill ha barn! :D Vi får väl se hur det blir med den saken vad det lider :)

Det enda vettiga vi gjort idag är att storhandla. Resten av dagen har vi tillbringat i soffan, antingen sovande (jag), spelandes tv-spel (Kärleken) eller tittandes på tv (båda). Vi orkade inte ens laga mat utan köpte varsin pizza istället.

Hittade förresten ett kort på vårt blivande hus i vinterskrud på nätet. Riktigt när vi flyttar har vi fortfarande inte fått reda på. Jag har ringt och mailat den där gubben jag vet hur mycket, nu börjar jag ledsna på att aldrig få besked och vår blivande hyresvärd vill såklart också veta.

Här ska vi i alla fall bo.

rodahusetisno1

Fredag den trettonde…

… har det varit idag. Själv har jag inte drabbats av någon otur, men en himla massa djur har det.

Jag har gått på akuten hela dagen och det har varit fullt ös medvetslös från åtta till fem. Allt från vanliga urinvägsinfektioner till påkörda djur. Tur att jag hade två resursveterinärer att kalla in som förstärkning, annars hade det blivit ohållbart.

Dock var det i princip ohållbart för min stackars sköterska. Eftersom alla på jobbet vaccinerades igår, så var det stort manfall idag, framför allt på sköterskesidan. Min stackars sköterska fick jobba för tre.

Vid lunch var jag så trött och slut och hungrig och med en huvudvärk som inte gick av för hackor att jag trodde jag skulle tuppa av. Trots att veterinären som skulle byta av mig inte hade kommit blev jag tvungen att gå. Jag är inte så dum att jag stupar på min post (längre). Efter lite mat och en stund på rygg med benen högt i jourrummet kunde jag ta itu med eftermiddagens patienter.

Det roligaste idag var i alla fall att en högt uppsatt person inom koncernen gärna ville att just jag skulle ta hand om hans kompis skadade hund. Det kändes lite jobbigt dock att bli “granskad” av höga chefer. Inte för att jag tror att jag blev granskad, men jag har svårt att känna mig bekväm i slika situationer.

Nu är det helg och jag ska sova och kurera mig från svimpan light som jag dras med efter vaccinationen. Helskotta, vad ont i skallen jag har!

En helt annan sak som jag tänk på idag. Kärleken och några bekanta till honom har diskuterat förhållanden och vad man ska “stå ut med” hos sin pojk-/flickvän. Någon i församligen kunde inte förstå hur jag stod ut med att Kärleken håller på med modellflygplan och har dem ståendes i köket för närvarande eller att han spelar tv-spel.

Och jag kan verkligen inte förstå den synen. Man är väl i ett förhållande med någon för att man älskar den personen? Jag menar inte att man ska älska förbehållslöst (den känslan har jag fått för mig att man reserverat för sina barn), men man älskar väl personen för den h*n är? Man vill väl att h*n ska vara lycklig och ha roligt och göra det som h*n tycker är kul? Än sen om inte JAG tycker det är kul, jag kan ju göra något annat.

Tänk om jag fick för mig att ta upp ridningen igen till exempel och Kärleken “förbjöd” mig att göra det eller klagade och gnällde varje gång jag skulle ut till stallet. Jag hade blivit jätteledsen! Och arg! Och besviken!

Självklart ska man kompromissa och jämka i ett förhållande. Jag skulle inte bli så glad om Kärleken bara brydde sig om sina fritidsintressen och struntade i mig eller i vårt hem. Men grunden är ändå att jag älskar honom för den han är, jag skulle inte vilja ha honom på något annat vis. Jag vill att han ska vara glad och lycklig och ha roligt och jag vet att han vill det samma för mig. Alltså har han sina fritidsintressen och jag har mina. Och så myser vi i soffan och gnabbas om disk och sopor.

Förövrigt har jag världens absolut bästa (för att inte tala om vackraste) sambo! Idag stod pannkakor med sylt och grädde på bordet när jag kom hem från jobbet. Mitt hjärta bara växer och växer och sprängs snart av kärlek och lycka över att ha honom i mitt liv!

Nyvaccinerad

Jaha, då var man nyvaccinerad mot svimpan. Vi får göra det via jobbet. Det har varit ett evigt velande från min sida, men jag bestämde mig 2 minuter innan jag satt med nålen i armen att det kanske ändå är bra. Nu är det bara att hoppas på det bästa. Det är så mycket att ta hänsyn i och väga in när man ska ta ett sånt beslut. Iaf när jag ska ta ett sånt beslut.

Det är ju många som är sjuka nu, bla en kollega här på jobbet.

Nu är det gjort iaf.

Uträkning

Idag på väg till jobbet gjorde jag en uträkning. När vi flyttar kommer jag tjäna 7-8 mil och 40-50 minuter i bilen varje dag. Sweet! Att Kärleken kommer få betydligt längre till jobbet än han har nu får han stå ut med. Och det gör han, säger han. Nån måtta och rättvisa får det ändå lov att vara :)

Jag hade lite julkänsla i kroppen när jag klev upp i förmiddags – det snöade ju. Så jag avslutade frukosten med ett glas julmust (en dryck för gudar!) och några pepparkakor. Mmm! Jag älskar julen (har jag sagt det förut? ;) ).

Kul dag på jobbet idag med. Bokad lista på eftermiddagen och akut på kvällen. Dagens akutlista innehöll bland annat:

  • Två misstänkta livmoderinflammationer
  • En misstänkt pancreatit (bukspottkörtelinflammation)
  • En skottskadad hund – prognos inte så bra
  • En 20 år gammal katt med diabetes med ett blodsocker på 1,7 (för den oinvigde – det är LÅGT! Det är ruskigt och läskigt och livsfarligt lågt) Katten mådde bra, satt upp och undrade vad allt ståhej handlade om. Mycket ska man se innan ögonen trillar ut. Nåja, nu var det ingen fara på taket, mattes glukosmätare hade visat lite för lågt, när vi tog prov låg den på 3,4. Vilket fortfarande är på gränsen för en diabeteskatt. Och så hade den fått en massa socker på vägen in.
  • En hund som ätit kastanjer och som spydde som en räv. Den kräktes och kräktes och kräktes. Stackars liten. Han såg en smula moloken ut.
  • En förlamad hund med misstänkt diskbråck
  • En valp med hjärtsvikt (så himla sorgligt! Inte det man räknar med när man skaffar valp :( )

Förbannad blev jag också. Jag brukar sällan “käfta emot” när någon “skäller” på mig, oftast är det faktiskt befogad kritik och jag tar åt mig utan att ta illa upp. Men idag fick det fanimej räcka! Jag vill inte gå in på några detaljer. Men när någon ger mig  skit för något som jag inte kan råda över, då blir jag faktiskt arg! Att folk inte behagar svara i sina telefoner när de har jour är INTE mitt fel!

Hrmf!

Nu ska jag mysa med Kärleken i soffan innan det är dags att slagga.