Idolfoto

Mysan och Mysbert proudly presents….

v 14 (13+1)Minimys i vecka 14 (13+1)

De som inte redan vet om det, har väl redan gissat att vi väntar tillökning. Det “tog sig” snabbare än någon av oss kunnat tro. Den 8e oktober var där två streck på stickan, två dagar innan var det bara ett. Den första veckan var jag så chockad att jag inte ens kunde glädja mig. Och sen kom illamåendet…

Det har varit en jobbig tid. Jag har mått illa! Mer illa än jag trodde det var fysiskt möjligt att må. Morgonillamående, my ass! Dygnet runt, hela tiden, varenda sekund. Man kan bli knäpp för mindre. Jag har gråtit och hulkat och kräkts. Knaprat Postafen och Lergigan comp, haft på mig akupressurarmband och gått på akupunktur.

Jag har sovit och sovit. Inte heller tröttheten trodde jag var fysiskt möjlig.

Tröttheten är kvar, men illamåendet börjar släppa. Nu har jag inte kräkts på en hel vecka. Låt mig säga er att det inte är en promenad i parken att vara gråtfärdigt trött, illgrönt illamående och samtidigt pendla 20 mil varje dag och jobba och försöka vara proffsig och trevlig.

Men nu känner jag mig dum och otacksam som klagar. Minimys lever och verkar må bra, det bråkiga lilla barnet. Idag var vi i Stockholm för att göra CUB-test. Vi som är under 35 år får inte göra det här i Uppsala. Allt ser bra ut. Men Mini var inte samarbetsvillig alls. Först satt h*n på rumpan och hur vi än buffade och knuffade vägrade h*n  flytta på sig. Jag drack ett stort glas kallt vatten och hoppade omrking lite. Då ställde h*n sig på huvudet istället. :D Bråkbarn!

Men tillsist fick vi en bild på nacken i alla fall. Risken att Mini har kromosomfel är 1:4391. Dvs väldigt liten. Då kan vi släppa den oron i alla fall.

Mysbert blev så fascinerad och tagen av att se på Mini i realtid att han nästan började gråta. Mina tårar rann ohejdat. Vårt vackra lilla barn! Som jag längtar efter dig! Varenda spya, varenda sekund av illamående, det är värt det! Och Mini sprätte omkring där inne och sparkade med sina magra små ben. H*n tog till och med tag med en hand runt sin ena fot! Ett begåvat litet barn, det där :)

En liten film från undersökningen fick vi med oss också. Så nu kan vi titta på Mini när helst vi vill :)

Nästa ultraljud sker om ungefär 5 veckor. Fram tills dess ska vi träffa min superbraiga barnmorska en gång.

Om lite drygt ett halvår beräknas Minimys anlända. Om allt går vägen. Jag går sönder om det inte gör det!