Lätta och svåra dagar

Både Kärleken och jag älskar våra jobb, vi vet att vi valt rätt yrke. Men vissa dagar är ändå inte lätta. Vissa dagar undrar man vad man håller på med och varför. När man arbetar med människor (ja, jag anser att jag arbetar mer med människor än med djur, faktiskt) är det oundvikligt att bli berörd ibland.

Igår kom Kärleken hem efter en sådan dag med tårar i ögonen. Livet är så ofattbart skört. Vissa tror att det finns en mening med allt, men jag ser bara mer och mer meningslöshet i tragedier som händer. Ibland är livet så orättvist och så grymt.

Igår var Kärleken där och sopade upp resterna efter en helt meningslös tragedi och kom sen hem och grät. Och jag grät jag med. Vi satt länge på en stol i köket och höll om varandra.

Man vet aldrig när det tar slut. Vi måste skynda att älska.