Busbarn!

Igår när jag kom från mvc och oron släppt somnade jag som en stock i soffan medan Kärleken invigde vår nya pannkakslagg.

Det verkar som om Minimys gillar pannkakor! Vilket liv det blev! Kunde h*n inte ha kickat omkring lite tidigare, så hade jag inte behövt vara så orolig?! Men det är så typiskt, för när jag har handen på magen känner jag sparkar tydligt genom huden. Men så fort pappa polisen lägger handen på magen känns det ingenting, på sin höjd ett litet fladder.

Igår kväll när jag skulle sova kunde jag knappt somna. Det kändes som om Minimys var på tvären i livmodern och stod på min ryggrad och hoppade upp och slog huvudet i min mage. Boink, boink, boink!

Busbarn!

Om en vecka idag får vi tillträde till huset och kan börja flytta. Hur jag nu ska orka med det?! Jag har varit relativt pigg ett tag nu, med undantag för ett par dagar kring nyår då jag var sådär sjukligt trött. Nu verkar det som om den där sjukliga tröttheten är på väg tillbaka. Jag sover och sover, men får liksom aldrig nog. Känner mig aldrig utvilad. Går omkring med grus i ögonen och gäspar konstant. Det är jobbigt och framför allt tråkigt!

Egentligen borde vi flytta ner till västsverige! De har många fina hus där till en bråkdel av vad husen kostar här uppe. Man blir ju så sur när man ser ett toppenfint hus, nyrenoverat i gammal stil, 200 kvm stort, pelletseldat, bra läge nära grannstaden. För 2 milj kronor! Helt sjukt! Samma hus hade kostat det dubbla (minst!) här! Bah!

Eller huset som bror med familj är sugna på. Så himla fin liten gård, superbra skick, bergvärme, låga driftskostnader, helt ok läge. 1 450 000 kr! Det får man ett ruckel för här! Grr!

Kärleken ska jobba natt hela helgen. Usch, jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid det. Det är visserligen inte alls lika jobbigt nu som det var för ett år sen, men oron för att något ska hända finns där ändå. Folk är fan galna, de kan hitta på vad som helst.

Man kanske skulle packa en kartong till?