Äsch då

Idag var det dags för rutinultraljudet. Spännande!

Allt är bara finfint med Mini, alla lemmar på plats, inga läskiga saker med hjärtat eller hjärnan, fina kärl, bra blodförsörjning i navelsträngen, ingen stor gomspalt, inget bukbråck, inget ryggmärgsbråck. Fit as a fiddle. En dag yngre än om man räknar från senaste mens, så Mini beräknas komma 16e juni istället för 15e.

Däremot är det lite bekymmer med moderkakan. Den ligger nämligen för livmoderhalsen. Alltså där Mini ska ut om några månader. Det är inte bra. För det mesta växer det bort med tiden, dvs moderkakan följer liksom med livmodern uppåt medan den växer, men i någon procent av fallen fortsätter moderkakan att ligga i vägen.

Det ger sig ju liksom själv att man inte kan föda “normalt” då. Det är dåligt om moderkakan kommer ut innan Mini. Dessutom ökar risken för läskiga blödningar, som i allra västa fall kan vara livshotande för både barn och mamma.

Men som sagt, i de flesta fall växer moderkakan ur vägen, så att säga.

Jag ska på ny kontroll om ett par veckor då jag ska få träffa en läkare som är specialist på området moderkakor. Coolt ämne att specialisera sig i! :) Fram tills dess ska jag ta det lugnt. Inga lyft. Det blir spännande – mitt i flytten och allt.

På frågan om vi kan ha sex blev svaret: “Inte mer än nödvändigt”

Hmm, hur ska man nu tolka det? Hur mycket sex är nödvändigt? Jag menar, det är ju inte nödvändigt för överlevnad, men nog fan är det nödvändigt. Men Kärleken vägrar, han blev nog ännu mer rädd än jag. Så nu blir det torrläggning i åtminstone 2 veckor framöver. Och i värsta fall fram tills Mini kommit. Åh herreminje, hur ska det gå?! Förstå vilken bitterfitta jag kommer bli! Och allt man inte får blir man ju extra sugen på…

Jag försöker att inte oroa mig. Den värsta risken för blödningar kommer först de sista typ 10 veckorna, då kan det hända att man blir inlagd eller blir ordinerad sängvila.

Det som oroar mig mest är ett eventuellt kejsarsnitt. Jag hoppas så innerligt att jag ska slippa det! Jag vill verkligen föda vaginalt, hur sjukt det än låter. Vem vill frivilligt utsätta sig för den smärtan? Men det är bättre både för mamman och för bebisen. Jag skulle känna mig snuvad på konfekten på något vis om det blev ett kejsarsnitt.

Dessutom blir jag en aning skeptisk till CUB-testet jag gjorde i Stockholm i december. Den barnmorskan sa att min moderkaka låg i framvägg. Jag tyckte att jag såg att den låg i bakvägg, men tänkte att hon vet väl bäst. Så blev jag ännu mer fundersam när jag började känna av Mini redan i vecka 16, det är ju väldigt tidigt. Extremt tidigt om man har moderkakan i framvägg, då den ju ligger som en liten stötdämpare. Idag fick jag besked om att den faktiskt ligger i bakvägg och dessutom rejält ivägen. Om den barnmorskan i Stockholm nu såg så fel, hur säkert är då CUB-testet? Missade hon på det också?

Fast nej, det tror jag inte. Det var ju det hon var mest fokuserad på, inte på moderkakan.

Vårt barn kommer bli väldigt välutraljudat i alla fall, med tanke på alla extrakontroller som kommer bli och med de ultraljuden jag redan gjort, både på egen hand och med CUB-testet snabbultraljudet på Ackis dagen innan det.

Jag kommer inte lägga ut någon bild på Mini idag, eftersom h*n inte alls var intresserad av att vara med på bild. De bilder jag fick var helt värdelösa. H*n låg som en boll alldeles ihopkrupen med pannan på knäna. Det var knappt att jag kunde se vad som var vad och jag anser mig ändå vara hyfsat bra på att avläsa ultraljud.

Idag hittade Mini förresten på ett nytt hyss – använda min urinblåsa som studsmatta. Boink, boink, boink! Ytterst obehagligt! Det är en riktig liten ligist, det där. Sparkar gravida kvinnor i magen och hoppar på kissblåsor. Det blir nåt för pappa polisen att ta tag i, det.

Nu ska jag trilla ner i soffan och slappa lite. Vi har packat en fantastisk mängd lådor idag, haft visning på lägenheten, handlat, varit på ultraljud, städat, varit på stan, tittat på bilar, lämnat in Kärlekens bil på verkstad och hämtat den igen. Jag är helt slut!

Vänta er inga uppdateringar på ett tag. Imorgon börjar jag sent och sover över på jobbet. På fredag får vi tillträde till huset och eftersom jag ska jobba hela helgen kommer jag och Kärleken att sova över i huset natten mellan fredag och lördag. På lördag efter jobbet ska jag på Kandidatens examenspartaj, upp tidigt på söndag och jobba, sova över i huset mellan söndag och måndag.

Men någon snabbuppdatering på en snabblunch borde jag nog hinna med.