Snabbis

Det är söndag morgon och jag sitter på jobbet och väntar på dagens första patient. Igår behövde jag inte vänta, om man säger så. Det var full rulle precis hela dagen! Jag sprang som ett skållat troll. Mot eftermiddagen hittade jag en sparkcykel. Halleluja! Det blev räddning för ömma, värkande, svullna gravidben och -fötter.

Det var allt från analsäckinflammationer, cerebrala katastrofer, kejsarsnitt, sårskador, urinstopp, tonsilliter, blodiga diarréer, bandagebyten, Alizinsprutor, akuta andningsproblem och ett klassiskt Horner’s syndrom. Det sistnämda var kul! Inte för djur eller djurägare, men för mig. Det var så klassiskt! En snabb titt på 3 sekunder och jag hade diagnosen. Då känner man sig duktig :D (Vad man ska göra åt det är en annan femma – det tog lite längre tid.)

Jag hann sitta ner i sammanlagt 20 minuter på hela dagen, fifan så trött jag var när jag åkte mot Uppsala!

Vi har nu sovit två nätter i nya huset. Det är kallt! Det är hantverkare där som håller på med torpargrunden och de har haft ytterdörren öppen hela veckan. Brr! Men vi eldade i kaminen i sovrummet på övervåningen och hade det varmt och mysigt där uppe. Vi sover på bäddmadrassen vi tagit med från sängen hemma, och det vi tagit med oss hittills ligger utspritt på golvet i vårt nya sovrum. Det ser ut som en knarkarkvart :)

Men vi har också börjat packa in köksattiraljer i skåpen i nya köket. Kanske 3/4 av alla våra kökspryttlar är nu på plats och det finns GOTT om utrymme kvar!

Det värsta är att vi inte kan ta dit fler saker nu förrän nästa helg, eftersom städfirman som ska städa upp efter hantverkarna kommer först på fredag. Inte så stor idé att släpa dit en massa byråer eller bokhyllor då. Så alla lådor vi har packat får vi antingen ha kvar hemma eller packa in i förråden på övervåningen.

Det är i alla fall skönt att inte behöva köra fullt lika långt på mornarna. Jag spar ca 8 mil och 50 minuter i bilen varje dag.

Och nu tycker jag att vi alla ska ta av vår våra imaginära hattar och stämma in i ett fyrfaldigt leve till Kandidaten som inte längre är kandidat utan DOKTOR! Det är stort!

HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

(Synd bara att jag var så förbi av trötthet att jag inte orkade närvara mer än någon dryg timme på firandet igår kväll.)