Ont i munnen

Igår när jag skulle sova körde Minimys igång med världens aerobicspass där inne i magen. Det kändes riktigt otäckt emellanåt och jag blev faktiskt lite smått illamående. Hela magen gick i vågor och det kändes ungefär som att vara sjösjuk utan själva yrseln. Burp. När jag väl lyckades somna blev jag väckt med jämna mellanrum hela natten av ett barn som tyckte att gympa passar sig bäst på natten. Så idag är jag trött.

Och ont i skallen har jag. Och ont i en tand. Eller om det är tandköttet. Jag hade ont kring jul också, men det gick över av sig själv efter idogt borstande, sköljande och flossande. Nu gör det ont igen, i samma tand. Eller i tandköttet. Det värker och det gör ont när jag tuggar på den sidan.

Så imorgon måste jag nog ringa tandläkaren. Ve och fasa! Och nu kan jag inte peta i mig Xanor eller nån annan trevlig benso heller. Jag har inte varit “odrogad” en enda gång hos tandläkaren under hela mitt vuxna liv. Men nu måste jag gå och jag måste klara mig utan benso. Så då gör jag det. Och ber till gudarna att jag ska slippa en massa borrande och dragande och att jag inte kvävs eller kräks eller får panik och springer gråtande och skrikande därifrån.

Madre Mia!

Näst sista natten i Gottsunda, sen blir det landet, mitt ute i spenaten. Med kamin i sovrummet och i biblioteksdelen av vardagsrummet. Med gigantiskt kök. Med trägolv och kattvindar och gamla fönster som ser buckliga ut. Med en veranda i västerläge med utsikt över äng och skog. Med stora, gamla ekar utanför huset och utsikt över skog, äng och å från diskbänken. Med vedbod och garage. Det blir fint. Det tror jag.