Duktig kaka!

Nu har vi varit hos moderkaksspecialisten och tittat på kakan. Och en massa på Minimys också såklart. Mest på Mini faktiskt, eftersom det var en kandidat med som passade på att lära sig en massa om olika mått och vad som anses normalt och inte på fostret.

Kakan har flyttat sig! Hurra! Den ligger nu helt normalt, om än lite långt ner, men den kommer hinna flytta sig undan i god tid innan det är dags för Mini att komma ut. Risken för kejsarsnitt har minskat dramatiskt! Så nu kan jag börja leva lite mer normalt igen. Och jisses så mycket förlorad sex vi har att ta igen! :P

Läkaren frågade om vi ville veta könet. Jag började vackla lite, kände mig hemskt nyfiken, men Kärleken ville inte veta. Så då är det bara läkaren som vet. Men han zoomade in på det som fanns där mellan Minis ben och inte såg jag någon snopp, inte. Jag som känt mig bombsäker på att det är en liten kille där inne. Nåja, jag vet ju inte hur det ska se ut, så för så vitt jag vet kan det fortfarande vara en pojke.

Det enda som inte var så bra med det där besöket var att man kunde se ett förkalkat område i hjärtat. Det upptäcks på 3-4% av friska foster och behöver inte betyda något. Men det kan också betyda en ökad risk för Downs syndrom. Jag blev alldeles iskall! Läkaren tyckte jag skulle släppa det, för med den extremt låga risken jag visade på CUB-testet så ökar risken för att Mini har DS med 3 ggr och då har jag fortfarande en väldigt låg risk. Det blir väl typ 1:1500 eller nåt. Enda sättet att veta helt säkert att göra ett fostervattensprov, men då är risken för att mista ett fullt friskt foster 1:200. Alltså inte värt risken. Läkaren tyckte vi skulle släppa det och inte oroa oss, men det är lättare sagt än gjort.

Inte för att det skulle vara jordens undergång på något vis om Mini visade sig ha DS. Och det finns ändå inget vi kan göra åt det. Så varför oroa sig förrän vi vet. Dvs om typ 19 veckor. För alternativet är att ta ett fostervattensprov, riskera att mista Mini som med största sannolikhet är helt frisk. Och om h*n inte är det utan har Downs, så ingår det inte i min föreställningsvärld att ta bort Mini. Det finns inte på kartan, kan inte ens tänka tanken till slut.

Så, nä, jag ska försöka släppa det så gott jag kan. Jag kommer älska Mini oavsett!

Nu sitter jag i lägenheten där vi har kvar dator och internetuppkoppling, eftersom vi inte kommer få ut internet till huset på typ 3 veckor eller så. Det är för mig obegripligt vad det är som ska ta så lång tid. Nåja, lägenheten är nu tom och jag har börjat städa så smått. Det ska bli skönt när det är klart så att vi kan börja koncentrera oss på att få iordning i huset istället.

Ute är det snöoväder, så jag blir inte långvarig här, ska bara diska klart grejorna till kylskåpet och sen drar jag hemåt, annars riskerar jag att fastna i nån snödriva där ute i spenaten.