Hallå världen

Det är verkligen som om man fått kontakt med yttervärlden igen nu när vi äntligen fått vårat internet. Jag har en hel del att ta igen :) Bara en sån sak som att kunna betala sina räkningar utan större mankemang…

Annars går livet på landet sin gilla gång. Idag hade vi besök av Kärlekens ex med man och barn. Mycket trevligt! God mat (som Kärleken lagat) och god efterrätt (som jag svängt ihop). När de åkt hem somnade vi båda två i soffan som två döda sillar och sov en timme eller så. Återstår att se om vi kan sova i natt. För mig spelar det ju ingen roll, jag har inga tider att passa, men Kärleken ska ju upp tidigt till jobbet.

Ja, i morgon är jag officiellt arbetslös. Ska ta mig in till Enköping i det utlovade snöovädret och anmäla mig på Arbetsförmedlingen, storhandla och kanske kika lite på bokrean. Sen ska jag ta itu med nästa pussel som Kärleken köpte till mig i fredags.

Den värsta yrseln som jag lidit av de senaste dagarna verkar ha släppt. Nu blir jag bara yr om jag reser mig upp för fort eller om jag sträcker på mig när jag står upp. Inga fler svimningsattacker. Det tackar jag för!

Minimys har lärt sig nya färdigheter – att rulla ihop sig till en liten boll och knö ner sig allra längst ner i magen. Tydligen blir det lite trångt där (tror jag det, där är ju en massa bäckenben i vägen) och då blir Mini upprörd och spjärnar ut sin lilla kropp så gott det går. Men det går inte så bra, eftersom det som sagt är en massa ben i vägen. Följden blir att mamman får väldigt ont i sitt bäcken och liksom ner i benen. Antar att det är några sorts nerver som Mini spelar harpa på. Ont som fan gör det. Det liksom trycker på neråt, igår tänkte jag att det måste vara ungefär så som krystvärkar känns. Fast inte.

Det räcker oftast med att jag trycker, ganska omilt, det ska erkännas, på den där stenhårda klumpen längst ner i magen, så flyttar sig Mini uppåt i magen igen.

Jag kan inte begripa varför h*n envisas med att göra så, det måste ju vara förfärligt mycket rymligare och skönare uppe i magen. Och mjukare.

Jag hoppas att min bil startar imorgon, annars kommer jag få problem med a-kassan. Tror jag. Har ingen aning om hur det där funkar, men det löser sig väl.

Minis bo i v 25

Lite bilder på tjock-Mysan. Min mage växer exponentiellt. Jag vågar inte ens tänka på hur jag kommer se ut om 14-15 veckor.

v 25 (24+4)

 

Byebye fötterna v 25

Snart dags att säga hejdå till fötterna. Förhoppningsvis ses vi till hösten igen

Digital husesyn

Här kommer lite kort på hur vi bor nu för tiden

Hall

Hallen när man kommer innanför ytterdörren. Den bruna dörren går till tvättstuga/pannrum/lilltoa

 

Hall från vardagsrum

Hallen sedd från dörren till vardagsrummet. Till höger ytterdörr, brun dörr går till förråd, dörröppningen man ser går till köket

 

Hall från trapp

Hallen sedd från trappen till övervåningen. Dörröppningen går till vardagsrummet

 

Kök från hall

Köket sett från hallen. Nä, de där köksmöblerna ska inte vara där, när som helst ska vi köpa nya.

 

Serveringsgång

Serveringsgången i köket, ut mot biblioteket

 

Utsikt från kök

Utsikt från diskbänken i köket

 

Bibliotek från serveringsgång

“Biblioteket” sett från serveringsgången

 

Bibliotek från vardagsrum

“Biblioteket” sett från vardagsrummet

 

Läshörna

Läshörna i biblioteket. Kaminen är tänd

 

Utsikt från bibliotek

Utsikt från biblioteket

 

Vardagsrum från bibliotek

Vardagsrummet sett från biblioteket

 

Vardagsrum från hall

Vardagsrummet sett från hallen

 

Utsikt från vardagsrum

Utsikt från vardagsrummet, till höger vedbod och garage

 

Hall övervåning

Hallen på övervåningen. Dörren till höger går till Minis rum. Till vänster garderober/förvaringsutrymmen. Den vita dörren rakt fram går till en kattvind. Dörröppningen leder till sovrummet. Mellan Minis rum och vårt sovrum ligger badrummet

 

Badrum

Badrum med golvvärme (som är avstängd för att spara på el)

 

Sovrum från hall

Sovrummet sett från hallen. Den där taklampan ska bytas ut när vi hittar någon annan som passar bättre

 

Sovrum från kattvind

Sovrummet sett från dörren till kattvinden

 

Sovrum från fönster

Sovrummet sett från fönstret. Mysigt med kamin!

 

Utsikt från sovrum

Utsikt från sovrummet

 

Minis rum från hall

Minis ofärdiga rum sett från hallen

 

Minis rum från fönster

Minis rum sett från fönstret

 

Trapp ner

Trappen ner till nedervåningen

 

Utsikt från verandan

Utsikt från verandan i gråväder och två plusgrader

 

Vedbok och garage

Vedbod och garage, vedboden till höger och garaget till vänster. Garageportarna finns på gaveln

 

Huset från uppfarten

Huset från uppfarten

 

På väg till brevlådorna

Nu ska jag hämta posten vid landsvägen

 

Hästarna äter lunch

På vägen går jag förbi vinterhagen där hästarna käkar lunch

 

Väggen med brevlådor

Här hänger brevlådorna på lagårdsväggen

Näst sista dagen

Idag var det någon person hemma hos oss och aktiverade vårat telefonjack för ADSL. Imorgon kommer internetbolaget och kopplar in internet. Jag hoppas att det fungerar sen. Men jag är skeptisk.

Minimys har hittat på en ny lek där inne i magen. Jag förstår det lilla barnet, det måste vara dödstrist där inne. Den nya leken kallar vi för “jordbävning”. Den går till så att Mini lägger sig med huvudet på min vänstra sida, sätter sedan igång och fäktar med alla armar och ben för allt vad tygen håller. Länge, hårt och mycket. Det känns helt knäppt. Det ser helt knäppt ut. Som om det är jordbävning där inne. Vi har ett mycket busigt och läraktigt barn. Lär sig nya saker varje dag.

Som att stå med fötterna på min ryggrad och huvudet mot min bukvägg. Och sen pressa så hårt det går. Då får man knacka det lilla barnet på huvudet och snällt be om lite respit innan magmusklerna brister och Mini ploppar ut den vägen.

De första 14 veckorna av graviditeten var vidriga. Fram till vecka 19 var det jobbigt. Nu är det bara mysigt. Trots den dåliga sömnen, tröttheten, det faktum att jag blivit dum i huvudet och klumpig, att jag ibland tappar balansen när jag glömmer bort att jag blivit framtung. Och att jag flåsar som om jag sprungit långt och snabbt bara av att gå upp en trappa. Och inte orkar bära eller lyfta särskilt mycket.

Men det är så gudomligt mysigt att sitta framför kaminen med en bok i ena näven och den andra handen på magen och nynna på en vaggvisa medan Mini har sina sprattelfnatt. Om det vore såhär hela graviditeten, skulle jag kunna tänka mig att vara gravid jämt.

Bror och svägerska kommer inte på fredag :(   Det ska bli riktigt busväder här imorgon och man bör nog inte ge sig ut i trafiken om man inte måste. Dessutom har bror och Lillan varit magsjuka och igår var det svägerskans tur. Kräksjuka klarar jag mig utan, tack. Jag har kräkts alldeles tillräckligt under den här graviditeten!

Frågan är dock om jag klarar mig. Jag sitter här på min lunch och mår apa, kväljningarna kommer och går. Yrseln är ganska konstant. Raglar omkring i korridorerna med en hand i väggen, för säkerhets skull.

Vore just typiskt om jag blev sjuk den sista dagen på jobbet (som ju är imorgon).

Nu ska jag snart gå ner och ta itu med akutpatienterna. Det blir nog bra, det här.

Vinterkyla

Idag är det betydligt mycket lugnare än igår. Har hunnit med en hel massa administrativt.

I helgen har jag knappt varit utanför dörren. Hujedamej vilket väder! I lördags drog snöstormen in och vi satt hemma och kurade framför kaminen och läste. Jag lade färdigt mitt pussel också.

Vårat hus är välventilerat, vill jag lova. När jag skulle tända lampan i bokhyllan vid fönstret i biblioteket tyckte jag att blomman i fönstret vajade lite väl mycket. Vid närmre inspektion upptäckte vi en snödriva på fönsterbrädan. På fel sida fönserrutan. På insidan alltså.

Det saknas en gummilist i nederkanten i det fönstret, vilket gör att det är en glipa på nästan en centimeter. När det blåser och snöar, så snöar det rätt in. Nu är glipan tillfälligt igentäppt med en kökshandduk och framför den har jag lagt en soffkudde. Hyresvärden skulle komma och fixa. Det är skönt att hyra…

I söndags var jag ute en sväng och skottade snö. Hyresvärden hade plogat vår uppfart och på kuppen plogat igen den lilla stig som jag skottat upp ner till garaget och vedboden. Så jag skottade sisådär 2 meter snövall och en ny liten stig. Och så skottade jag fram min bil som var helt insnöad. Och bar in ett par lass ved. Sen höll mina fogar på att döda mig.

Men efter lite vila började jag pyssla lite i Minis rum, ställde in böcker i bokhyllan, tömde byrån på diverse skräp och möblerade om lite. Pallade upp alla mjukisdjur högst upp i bokhyllan. Sen blev jag nästan dödad av fogarna igen.

På fredag kommer bror och svägerska och hälsar på. Med sig har de Lillans urvuxna spjälsäng. Längre fram i vår kommer mamma och Partnern, då har de med sig ett gammalt skrivbord som vi ska ha i biblioteket och en bäddsoffa som vi ska ha i Minis rum. Det kommer få fungera som kombinerad barnkammare och gästrum.

På kvällen när Kärleken vaknat efter att ha jobbat natt skulle vi försöka köra ut min bil från garageuppfarten. Bilen var död. Batteriet igen. Vi fick knuffat ut den på grusvägen så Kärleken kom åt att starta den med startkablar. Jag körde en sväng och lät sen motorn stå på tomgång så att batteriet fick ladda.

Igår morse när jag vaknade var det 30 minusgrader. Behöver jag säga att batteriet i bilen var stendött? Tja, vad gör man? Jag fick vackert vänta på att Kärleken skulle komma från jobbet, så att jag kunde ta hans bil. Jag blev en timma sen till jobbet, men den arbetade jag in på lunchen och efter ordinarie arbetstid.

Förövrigt har jag det ganska bra. Trött, i vanlig ordning, men inte tröttare än att det går att stå ut. Lite låg av olika anledningar som jag inte går in på här och nu. När jag jobbat det här passet (kvällspass idag) är det bara två arbetsdagar kvar. Eller egentligen bara en, eftersom min sista dag är vikt åt administrativt arbete. Ska lämna över “mina” patienter till andra veterinärer, skriva de sista remissvaren, ringa “mina” djurägare och berätta att jag slutar.

Och sen är jag arbetslös. Jahapp, så var det med det.

5½ arbetsdagar kvar

Jag sitter på filialen och slösurfar. Det är lugnt och skönt. Jag har haft fyra patienter innan lunch, varav jag skickade två direkt till stora djursjukhuset. Så var det en liten kattunge som vi bara vätskade upp och ett återbesök för att kolla att öronen läkt bra på insatt behandling.

I eftermiddag vänter ännu ett återbesök och en vaccination. Det är skönt att vara på filialen! Extra skönt eftersom det bara tog mig 20 minuter att köra hit imorse.

Under mina två lediga dagar har jag gjort minsta möjliga. Kärleken har varit hemma sjuk, så vi har mest bara skrotat omkring hemma. I tisdags var vi i Enköping och kollade runt. Jag blev toksugen på att lägga pussel, så vi kilade in i en bokaffär och köpte ett 1000-bitars pussel. Resten av kvällen satt jag och pusslade och Kärleken satt vid datorn och spelade dataspel. Det sprakade i kaminen och det finns nog inget mysigare sätt att tillbringa en tisdagskväll.

Igår var vi på Ackis. Jag fick nämligen en återbudstid på Auroramottagningen och det passade ju bra, eftersom vi båda var hemma. Det var ett väldigt bra besök. Vi pratade om farhågor inför förlossning, mina önskemål, började lägga upp en plan för hur min “önskeförlossning” ska se ut. Det är ju egentligen omöjligt att planera en förlossning, vad som helst kan hända, men i möjligaste mån, så att jag känner att jag har kontroll över de saker man kan ha kontroll över. Jag vill att Minis födsel ska bli något fint, inget traumatiskt uppslitande. Kärleken tyckte också att besöket kändes jättebra. Vi ska dit på en ny träff om 4 veckor.

Tja, så har jag sovit (natten till onsdagen sov jag 12 timmar!), tittat på tv, läst lite, eldat i kaminen, storhandlat, tvättat, lagt pussel. Men jag har inte börjat pyssla i Minis rum än.

Internet kommer 26 februari. Maken till dålig service! Hoppas att servicen inte är lika dålig om något skulle krångla! Vi funderar på att skita i det här bolaget och satsa på ett mobilt bredband istället, men frågan är ju om vi har täckning där ute. Och nej, jag litar inte på det bolagen säger och lovar! Jag vet allt för många som haft evinnerliga problem med sina mobila bredband.

Ikväll vankas pannkakor med sylt och grädde när jag kommer hem. Mums! Jag skulle kunna vänja mig vid att ha en hemmaman! ;)

Leeedig

Jag slutar om 10 minuter. Då ska jag åka hem. Jag ska trilla ihop i en hög på soffan. Jag är ledig i två dagar. Då ska jag sova, läsa, sova, titta på tv, sova lite till, kanske gå på en promenad, sova, tvätta, pyssla och sova.

Minimys lever rövare i magen igen, det är slut på lugnet. Det tycker jag är bra. Kollegorna stod i ring och tittade på magen när den gick i vågor på lunchen. Värsta partytricket. Jag petade på magen – tjong så kom där en spark. Jag petade på andra sidan – tjong så kom en spark där. Mycket lustigt, tyckte kollegorna. Och jag bara myser. Mammas lilla Minimys, jag längtar tills jag får hålla dig!

Men nu ska jag hem och sova. På torsdag bör jag ha tillgång till internet igen, om det inte sker ett mirakel och vi får internet hem medan jag är ledig.

Min finaste

Man vet att man är helt slut när till och med djurägarna undrar hur man mår egentligen, att man ser lite trött och sliten ut…

Jag var så trött att jag grät när jag kom hem igår. Grinade som ett barn. Hur underbart var det inte då att mötas av en sprakande brasa i kaminen, värmeljus i alla fönster, handgjorda praliner, en underbar blombukett och middagen som stod på spisen. Och massor av varma kramar och pussar. Kärleken pysslade om mig som om jag vore sjuk hela kvällen igår. Trots att det är han som är hemma sjuk.

Min älskade, ljuvliga, all igenom underbara Mysbert!