Pysslar

Idag har jag pysslat hela långa dagen.

Började med att baka mjuk pepparkaka. Fortsatte med korintkakor. Sen gick vi ut och skruvade upp vår nya brevlåda och hoppas att den håller bättre.

När vi kom in skruvade vi ihop Minis säng och medan Kärleken grejade med sina saker på nedervåningen bäddade jag sängen och pysslade lite allmänt i barnkammaren. Såhär ser det ut nu. Inte klart, men på väg.

Minis sovrum

Minis sovrum

 

Sänghörna

Liten sovhörna. Kolla in stålis-pyjamasen! :) I snedtaket sitter självlysande stjärnor som inte syns på bilden.

 

Smurfgardiner

Kärlekens gamla smurfgardiner har kommit till användning. Framför fönstret hade jag tänkt att ha gungstolen.

Idag är det 77 dagar kvar tills Mini är beräknad att komma. Det är ju snart! :)

Tröttmössa

Idag är jag trött! Kan bero på kombinationen dålig sömn (elakartad rövlossning, upp och kissa massa gånger, mardrömmar, sjuka svettningar) och den där envisa förkylningen som inte vill ge med sig. Jag hostar fortfarande upp små bitar av mina lungor och snyter ut utomjordingar från näsa och bihålor. Äckligt på min ära!

Hur som helst var vi hos sjukgymnasten idag och hon visade några bra övningar och vi pratade en del om den kommande förlossningen. Vi bygger skyddsnät på alla håll och det känns fint. Jag är så evinnerligt glad att det är just Kärleken och jag som ska göra det här tillsammans! Han är bäst, min Kärlek!

Efter sjukgymnasten käkade vi lite lunch innan Kärleken gick på sitt jobbpass.

När jag kom hem var jag så trött att jag trillade ihop i en hög på soffan och sov en timme. Sen var det bara att pallra sig iväg till Enköping och storhandla. Det gick riktigt bra med fogarna.

När jag kom hem satt jag en stund i solen på verandan och åt en glass och tittade ut över landskapet. Så underbart! Vi kommer få det ljuvligt här i vår och sommar! Jag och Mini kommer nog bo ute på verandan. Den är så bra - på morgonen är det sol i ena kortändan och skugga i den andra och på kvällen är det tvärtom. Då kan Mini vara i skuggan samtidigt som mamman är i solen hela dagen. Åh, vad jag längtar efter att Mini ska komma ut och hälsa på oss här på utsidan!

De senaste dagarna har vi varit så oroliga för att det är något i det här huset som gör Kärleken allergisk. I ca 1½ vecka har han varit ordentligt allergisk. Jag har gjort allt för att underlätta. Städat, tvättat alla sängkläder, öppnat alla ventiler (trots att det blir snorkallt inne), hängt ut täcken och kuddar på vädring. Inget har hjälpt, snarare tvärtom. Igår kom jag på vad det var. Pollen. Kärleken är allergisk mot al och det är måttliga till höga halter av alpollen i luften. Så schysst av mig att jag dragit in ännu mer pollen då genom att vädra och öppna ventiler :D Igår stängde jag alla ventiler och som genom ett mirakel kände han inte något av allergin inatt eller idag.

Nu ska jag försöka orka plocka ur diskmaskinen och fixa iordning lite i köket. Det ser ut som en bombad bordell där ute.

Upplösningstillstånd

Sablar, idag var det en plåga att ta sig fram med ett kraschat bäcken i upplösningstillstånd! Det tog mig 45 minuter att ta mig från parkeringen vid kajen till Clas Ohlsson. Och sen skulle jag tillbaks igen. Jag som hade tänkt hinna med en massa saker mellan besöket hos psykologen och första träffen på föräldrautbildningen. Det hann jag inte.

Jag hann till Claes Ohlsson där jag köpte en ny brevlåda eftersom vår andra, fina röda, nästan nya och dyra brevlåda har gått sönder. Jag hann köpa ett par snickarbyxor i stl 62 till Mini. Jag hann kasta i mig lite köttbullar på Ikea och köpa ett stort lakan till dubbelsängen. Sen hann jag inget mer.

Föräldragruppen består av ett gäng mycket trevliga och roliga blivande föräldrar. Kärleken kom dit i jobbmunderingen, eftersom han jobbar ikväll och egentligen inte skulle kunna komma. Stämningen blev kanske lite spänd…

Och jag kunde konstatera att jag stoltserar med den största magen. Surprise!? Nä, inte direkt. En tjej som är beräknad till samma dag som jag har en nätt liten kula som knappt syns. Och så kommer heffaklumpen vaggande med kraschat bäcken. Jaja, jag lägger ingen värdering i det. Jag gillar Minis bo :-)

Nu är jag hemma efter en heldag på stan och jag är helt slut. Mitt bäcken har haft bättre dagar. Vill helst bara lägga mig på soffan och sova. Jag ska bara…

När man bor såhär på landet blir man hemskt nyfiken har jag märkt. En morgon körde det upp en röd bil till ett av grannhusen på gården. Jag stod i fönstret och kikade bakom gardinen. Det var hyresvärden som lastade ur en massa säckar och bar in. Åh, som jag funderar över vad det var i de där säckarna.

Och igår hände det något nere på landsvägen, typ 500 meter bort. Det var nån bärgningsbil, en massa andra bilar, en lastbil och jag vete fåglarna vad de höll på med. Vi satt och tittade på film med en skål popcorn mellan oss, men när vi fick syn på vad det nu var som hände nere vid vägen, ställde vi oss i vardagsrumsfönstret och tittade på det med popcornskålen mellan oss istället.  Jag vet fortfarande inte vad det var som hade hänt, men spännande var det. Och nyfiken är jag :)

Nu ska jag skriva inköpslista inför morgondagens storhandling. Sen blir det soffan.

Sammandragningar

De senaste tre dagarna har jag haft fantastiskt mycket sammandragningar. De gör inte ont, men det är obehagligt. Och emellanåt är de väldigt regelbundna, var fjärde minut. Jag känner mig inte orolig, det är mest irriterande. Funderar på att ringa förlossningen och fråga, men då kommer jag bara känna mig dum. Eller så säger de åt mig att komma in och det har jag då rakt inte lust med.

Äh, så länge de inte gör ont och så länge Minimys lever om där inne får det vara.

Den här helgen har varit långsam. Stackars Kärleken fick dessutom jobba över igår, kom inte hem förrän närmare 20 på kvällen. Han åkte hemifrån kl 6 på morgonen. Han åt lite, vi kollade lite på tv, sen var det dags för honom att sova eftersom han ju fick en timme mindre sömn pga sommartiden.

Men imorgon kommer jag ha att göra. Först ska jag till psykologen (samma som jag var hos där innan jul nångång). Det känns verkligen inte nödvändigt, men jag stämmer hellre i bäcken osv. Jag vet ju att risken för post partumdepression är ganska hög för mig. Och då är det bra att ha en redan etablerad kontakt.

Senare på kvällen är första träffen på föräldrautbildningen.

Och på tisdag ska jag till sjukgymnast.

Dessutom har jag stora planer på saker jag vill baka. Jag tänker att det kan vara bra att fylla frysen, för när vi eventuellt får besök efter Mini har kommit, så kommer vi inte orka stå och baka och greja. Har också planer för att göra en massa storkok, så vi inte behöver fundera ut middagar, handla och laga mat så mycket den första tiden. Vi lär ha fullt upp med annat misstänker jag.

Nu börjar Morden i Midsomer, så nu ska jag krypa ner i soffan och mysa med Mysbert och Mini.

Uttråkad

Shit, efter gårdagens städning kunde jag knappt stå eller gå. Satan i gatan, mina fogar! Det är läskigt när man riktigt kan höra benen i bäckenet skava mot varandra. *ryys* Att sätta sig och resa sig ur soffan bringade nästan fram tårar. För att inte tala om att vända sig om i sängen.

Men en god natts sömn senare och det är mycket bättre idag. Jag hade planer för dagen: åka och handla ingredienser till vaniljbullar, tekakor, kolakakor och drömmar om det var dåligt väder. Om det var fint tänkte jag röja lite i trädgården på de ställen där snön smält.

Regnet hänger i luften, så något trädgårdsröj blir det inte. Ingen bakning heller, vid närmre eftertanke. Jag vill inte ha så ont i bäckenet som jag hade igår. Och om jag försöker ta mig iväg till en affär för att handla och sedan sätter igång och bakar, så lär jag bli liggande sen. Så, nä, jag svängde ihop en kardemummakaka i all hast som nu står i ugnen och gräddas. Det får räcka för idag.

Men vad ska jag gööööra dådå?

Jag är mycket nyfiken på trädgården. Jag har ju ingen aning om vad som döljs under snön. Mer än kilovis med vissna löv. Det kommer bli till att kratta sen! Jag vet inte vad som finns i rabatterna, om det nu finns något alls. Det riktigt kliar i fingrarna på mig att sätta igång. Men den här första sommaren kommer jag nog mest bara att gå runt och titta på vad som finns och planera för vad jag vill göra. Och om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv: jag kommer inte kunna pyssla i trädgården när den tiden kommer. Och om mitt bäcken någonsin blir sig likt igen när Mini kommit, kommer jag nog ha fullt upp med annat.

Så som sagt, i år ska jag bara titta, rensa lite ogräs, planera. Nästa år, när Mini kanske börjat gå, kan h*n få hjälpa mamman i trädgården :-)

Så nu ska jag väl slå mig ner framför kaminen och fortsätta läsa min bok.

Städdag

När man inte har något att göra, får man skapa sig sina egna rutiner. Fredagar till exempel, har jag utsett till städdag. Måndagar är storhandlingsdag. Fast på måndag kommer jag inte hinna storhandla, eftersom jag har två möten i stan på eftermiddagen.

Igår hängde vi i diverse bilhallar hela dagen. Åh, herregud, det var en pärs! Nu vet vi i alla fall vilken typ av bil vi vill ha. Eller ja, jag ville ha en Ford Focus, Kärleken vill ha en Volvo xc70. Vi kom överens om att det inte blir någon av dessa bilar, det blir en Volvo V70. Nu gäller det bara att hitta en till bra pris. Jesus Kristus och hans moder Maria, det är ingen billig sak att skaffa barn! Min inkomst den här månaden uppgår till hela 7 500 kr. Mina utgifter till 12 000. Tur att jag har en karl som drar hem lite pengar, även om det inte är några rikedomar direkt.

Jag och Mini lyssnar på Kent (Mini diggar järnet! :D ) och jag ska ta mig samman inför att dammsuga nedervåningen.

När man vaknar klockan 6 en morgon och tittar ut genom köksfönstret kan man helt klart stå ut med den här utsikten:

Huset mars 2009

Och så här ser Minis bo ut i vecka 29. En typisk tjejmage om jag får säga det själv. Den är så himla högt upp! Vilket är jobbigt för mammans andning.

v 29 (28+1)

Bygga bo

Idag går jag in i vecka 29. Jag anses nu vara högdräktig. Bara upploppet kvar. Hur gick det till?! Jag vill ju inte att den här tiden ska ta slut!

Det var också dags för ett besök hos barnmorskan. Magen växer som den ska, alla vitala parametrar normala. Och att hon säger att jag ska använda koksaltlösning mot nästäppan istället för vanlig nässpray ger jag fullständigt fan i. Jag är förkyld, faktiskt nästan döende. Jag hostar upp utomjordingar och små bitar av mina lungor, mina bihålor är fyllda av tapetklister. Jag vill ha nässpray! Inget jäkla koksalt! Trams!

Efter mvc-besöket åkte jag hem till grannen och fikade en sväng. Mighty trevligt. Ännu trevligare blev det när hon följde med mig till Ikea för en shoppingrunda. Jag handlade bebissaker för 1500 kr. Det var inte ett dugg svårt. Det blev:

  • Skötbord
  • Två såna där uppblåsbara skötbäddar, en att lägga på skötbordet som ska stå på övervåningen, en att lägga på tvättmaskinen på nedervåningen. Så man slipper springa i trappor…
  • Två överdrag till skötbäddarna
  • En filt
  • Ett täcke
  • En kudde
  • Ett spjälskydd
  • En badbalja
  • En blöjhink
  • En babyvakt

Dessutom passade vi på att käka lite tillsammans med pensionärerna och småbarnsföräldrarna på ikea.

Nu ska jag äta lite till (vill inte drabbas av den ilskan och det magknipet jag fick sist när jag väntade med att äta) och sen ska det boas resten av kvällen. Skruva, pyssla, tvätta, hänga.

Imorgon ska vi åka och titta på bil. En kombibil. Ja, det är bara vovven som saknas, sen är ju bilden komplett. Tur att Kärleken är allergisk, annars hade jag blivit tvungen att skaffa hund. Orka!

Minis bravader

Mini har så smått börjat påverka sin omgivning och yttervärld. Några dagar innan h*n väckte pappan mitt i natten genom att sparka så att sängen hoppade flyttade Mini på sin första sak. H*n sparkade ner fjärrkontrollen jag lagt på magen. Det var en stor händelse i familjen Mys liv :)

Igår påverkade Minimys yttervärlden på två vis. Först spillde h*n ut sitt första kaffe. Jag lutade den fulla kaffemuggen mot magen och tjong i medaljongen så var magen full med kaffe. Jag bara flinade saligt, hehe :)

På kvällen var jag hos tandläkaren för att fixa den där rackarns tanden som bråkat sedan jul. (Lyd ett råd – gå inte till tandläkaren för att laga kluriga hål när du är så förkyld att du inte kan andas genom näsan samt hostar så att du nästan kräks. Fyfan, vilken pärs! Jag trodde på allvar att min sista stund var kommen flera gånger.) Minimys tyckte inte heller om att gå till tandläkaren! H*n sparkade våldsamt när borren ven. Så våldsamt att tandis slutade borra och frågade om jag behövde mer bedövning, jag skakade ju när han borrade. Nänä, sa jag, jag känner ingenting, det är ligisten i magen som inte gillar ljudet av borren. Tandis såg ganska chockat på min mage och fortsatte borra.

Förövrigt vill jag bara meddela att jag älskar att vara gravid. Jag vill alltid vara gravid. Men bara såhär gravid, magen behöver inte bli större nu. Visserligen längtar både jag och Mysbert efter Minimys så mycket att vi blir halvt knäppa, men den här känslan jag har i kroppen nu vill jag ha för alltid.

Visst, det är lite segt när fogarna bråkar. Men det är inte så ofta och inte så mycket. Det är lite tröttsamt att behöva gå upp och kissa flera gånger varje natt. Det är lite surt att jag inte kan knäppa vinterjackan längre (särskilt när det ALDRIG VILL SLUTA SNÖA!). Jag har lite ont i ryggen, jag har lite sura uppstötningar, ibland känner jag mig misshandlad blå och gul på insdan av Mini, det är jobbigt att få på sig strumpor och skor, jag kan inte sova på mage. Jag är sjukt trött. Men allt det där gör ingenting. Det enda jag verkligen önskar att jag slapp är mjölkläckaget.

Jag älskar min mage, jag älskar att klappa på den, att prata med den, att titta på den när Mini dansar jitterbugg. Jag älskar att det syns att jag är gravid. Jag älskar när Mini dansar jitterbugg där inne, även om det gör ont ibland. Hade de första 20 veckorna inte varit så bedrövliga, skulle jag kunnat vara gravid jämt, sanna mina ord. Självklart vill jag träffa Mini, men samtidigt vill jag ha kvar magen och känslan jag har i kroppen just nu. Jag inbillar mig att jag ser sådär “helig” ut som vissa gravida kvinnor gör. Hahaha!

Sicko

Kärleken blev aldrig sjuk, han repade sig efter en timmes sömn på soffan. Så igår hade vi celebert besök från hufvudstaden. Mycket trevligt på alla sätt och vis. Förutom att min hals började kännas mer och mer som köttfärs. Det gjorde ONT!

Jag sov mer eller mindre hela eftermiddagen och kvällen.

Och idag är jag sjuk. Vaknat varje gång jag skulle svälja i natt. Avgrundsdjup hosta. Snor i hela huvudet, det kommer till och med snor ur ögonen när jag snyter mig. Hur fräscht är inte det på en skala?! Det låter som om jag druckit en pava whisky och rökt en limpa cigg.

Inte gjort många knop idag med andra ord. Det bästa jag kunde åstadkomma var att hålla i stegen när Kärleken rensade hängrännorna i snöstormen. Sen har jag suttit framför kaminen och läst, legat på soffan och tittat på tv. Tja, ungefär så.

Jag är så väldigt sällan sjuk. Nu har jag varit rejält sjuk tre gånger på typ 1½ månad. Surt. Och jobbigt. Jag får väl skylla det på graviditeten, som allt annat.

Men Mini verkar må bra och det är ju huvudsaken :)