Vecka 26

Idag går jag in i vecka 26. Inte klokt vad tiden går.

Minimys är ett riktigt roligt barn. Tidigt i morse låg jag i min ensamhet och fnissade så magen hoppade. Mini har förstått nu att när mamman sover, så ska barnet också sova. Mini vaknar när jag vaknar och börjar röra på mig, sträcka mig i sängen eller prata med Kärleken.

Tidigt, tidigt imorse vaknade jag och var kissnödig. Tassade upp utan att tända några lampor. Jag reflekterade över att Mini inte vaknade. Jag gjorde det jag skulle på toa. Sen spolade jag. vaknade Mini, med jordens största sprätt. H*n blev rädd för ljudet när jag spolade. Hahaha, stackars liten!

Sen somnade vi om, båda två.

För att liksom fira sin 26-veckor-i-magen-dag ägnade sig Mini åt ett sprattel-fnatt på förmiddagen, som extra bonus fick mamman sin första spark på revbenet. Det kändes. Men jag låg mest och log. Mammas lilla Minimys!

Idag var vi också på mvc. Jag ligger lite lågt i hb, trots massivt intag av järntabletter, men annars var allt bara bra. Mini hade en hjärtfrekvens på mellan 133 och 140. SF-måttet är 24 cm - precis på kurvan. Blodtrycket inte lägre än vad jag brukar ha.

Jag går kvar hos mvc i Gottsunda, det kändes lite onödigt att byta när jag är nöjd med den barnmorskan jag har. Låt mig säga såhär: Jag saknar inte Gottsunda! Det var skönt att komma hem till landet igen!

Imorgon ska jag ta en tur till jobbet och bjuda på fika som inte blev av förra veckan och säga hejdå ordentligt.