Proppmätt

Nu är jag på plats hemma hos mamma i västsverige. Resan ner gick bra. Nästan ingen trafik (utöver de där satans långtradarna som naturligtvis ska köra om varandra när det väl bli dubbelfiligt, så att man själv inte kommer förbi och som inte bryr sig om att ta bort snö och is från taken, så att min bil blir fullkomligt pepprad med is när man ligger i närheten) och finfint väder.

Minimys har sparkat lite på mormor och jag har ätit rotmos och fläsklägg och är så mätt att magen snart spricker. Jag kan knappt andas!

Lillan ringde förut. Eller det var hennes pappa som ringde, men Lillan ville prata med faster Nenne. Hon skrattade mest och vinkade, men sen kom det ett litet hej där i andra änden :D Jag längtar efter att hälsa på dem imorgon! Tyvärr kommer jag nog inte orka lyfta Lillan, min rygg och mina fogar skulle nog klaga alldeles för mycket. Men jag kan ju krama och pussa på henne ändå.

Nu ska jag gå ut och socialisera lite med mamma och Partnern i vardagsrummet.