Mera ved

Ah, nu har vi fått (köpa) ännu ett lass ved. Av en annan granne den här gången, eftersom vår första leverantör fått slut på sin ved.

Det kändes en aning stereotypt den dagen när vedlasset kom. Kärleken satte på sig storstövlarna och Fristadsjackan och gick ut för att hjälpa till med avlastningen medan jag hälsade på grannen med mjöliga händer eftersom jag höll på med bullbak. Och med magen i vädret. Gravida kvinnor skall ej bära ved. I alla fall inte denna gravida kvinnan, för då gör fogarna ontont!

Igår fyllde Kärleken år. Jag hasade upp före tuppen (dvs 04.45, tuppen vaknar kl 5. Eller nej, den vaknar ju kl 7 – kuckeliku, klockan är sju.) och stekte bacon och korv, gjorde äggröra, bryggde kaffe och tog med upp till sängen. Det blev lite skön(?)sång också. Kärleken smackade nöjt i sig hela tallriken. Jag sippade på lite kaffe. Sen somnade jag om.

Hela dagen igår ägnade jag åt förberedelser medan Kärleken var på jobbet. Det låter som om vi hade världens kalas, men så var inte fallet. Jag var och handlade.  Det tog sin lilla tid, eftersom jag blev tvungen att gå med myrsteg då mitt bäcken var ganska upprört på mig efter promenaden jag tog på isiga vägar dagen innan. Och inte hade de det jag skulle ha heller, så jag fick åka ända till Gränby.

Sen ordnade jag en liten skattjakt där Kärleken fick följa ett snöre runt på gården och plocka upp presenter på vägen. Det hela var mycket uppskattat. Han var som ett barn på julafton :D Därefter var det picknick med plockmat på golvet framför kaminen. Vi åt hela kvällen. Sen kunde jag inte andas.

I natt har Minimys härjat, vill jag lova. Jag kunde såklart inte sova. Plötsligt hör jag Kärleken göra en paus i sina snarkningar varpå han utbrister:
- Hur är det?
- Bra, svarade jag.
- Men varför skakar du så?
- Det är inte jag, det är Mini
- Men herregud!
Fem sekunder senare snarkar han igen.

Sov gott, tänkte jag och låg och vickade från sida till sida för att försöka vyssa barnet till sömns. Jag ville sjunga en vaggvisa, men jag tror att pappan nog hade vaknat då. Och upp ville jag inte gå.

Idag fick jag besök av grannen som var på genomresa. Hon hade med sig sin Selma-katt. Haha, katten trodde nog hon hamnat i himmelriket med så mycket yta att röra sig på. Hon är van vid 25 kvadrat. Det var korvade mattor all over the place. Det lät som om en mindre elefanthjord drog fram när hon kutade upp och ner i trappen.

Sen åkte jag till Arbetsförmedlingen och träffade min handläggare. Han var supernöjd när han såg min mage. Tyckte att vi ska väl följa reglerna, men gör lite som du vill, jag blir av med dig snart ändå. Och regler är till för att följas, det vet ju alla. Som tvånget att söka jobb som jag är underkvalificerad för och som är lokaliserade i Sollefteå.

Nu är Kärleken på ingång. Pannkakor till middag idag. De är ju torsdag, gubevars.