Städdag

Idag har jag städat och fejat hela långa dagen. Det var inte ens storstädning, allt tar bara sån ofantlig tid. Jag måste vila mellan varje moment så jag inte får så ont. Damma, vila. Dammsuga, vila. Torka golv, vila. Skura toa, vila.

När jag höll på som bäst knackade det på dörren. Det var en tjej som undrade om jag ägde två små hundar. Hon hade hittat dem på landsvägen några kilometer bort och varit runt på varenda gård och frågat, men ingen kände igen hundarna. Det gjorde inte jag heller.

Jag ringde till Kärleken på jobbet och fixade så att hundarna blev anmälda som upphittade och så lät jag hundarna bli kvar här. De smutsade ner mitt nytorkade golv och luktade död och förintelse.

Någon timme senare ringde de från polisen igen, ägaren hade givit sig till känna. Ytterligare någon timme senare kom matte och hämtade sina små hundar. Det var ju för väl att allt slutade bra, de hade ju kunnat bli påkörda där på landsvägen. Folk (absolut inte jag) kör som om de stulit både bil och bensin på den vägen.

Kärleken ligger på soffan och känner sig kymig. Efter middagen blev han akut illamående och det var bara sekunder från att hela middgen kom i retur. Stackarn! Och vi som ska få besök imorn. Hoppas att det inte är något. Men han har en hink bredvid sig, inga spyor på mitt nytorkade golv, tack.

Nu blir det soffan resten av kvällen.